Kaptensvägen, 80-tal, say no more……
Nu ska vi gräva ner oss i lite 80-tals nostalgi igen.
Den adress jag har varit bosatt på längst under mitt liv och där jag absolut känt mig mest hemma, är på Kaptensvägen 11 i Kalix.
Där bodde jag mellan 1972 till 1985.
Efter att min mor och far separerat så blev adressen även tillhåll för de mest fantastiska fester och andra galna händelser.
Tänkte här ta er igenom lite händelser och en del personer som gärna förflyttade sina platta arslen dit.
På fredagskvällen behövde man inte oroa sig för om man skulle få besök eller inte.
Traditionsenligt kom mina vänner, bröderna A och med deras ständige följeslagare G runt 7 snåret på kvällen.
Eftersom detta var riktigt traditionellt så brukade de inte bry sig om att knacka på. De tog av sig, gick raka vägen in till köket, spillde upp varsin rejäl grogg bestående av No.1 och apelsinjuice. Stoppade in flaskor och blanddryck i kylen och gick in till vardagsrummet och satte sig.
Nu spelade det ju ingen större roll om jag var hemma eller inte. För var inte jag hemma satt nog min glade far där med en fredagsgrogg, som han välförtjänt spillt upp efter en veckas slit på sitt företag.
Men det fanns gånger som detta traditonella beteende skapade en del dråpliga händelser.
Exempelvis när bröderna A och deras ständige följeslagare G en gång kanske tagit sig en lite för stark ”påvägen” grogg. För av någon anledning så tog de till vänster ett hus innan, det vill säga till kaptensvägen 9 istället för 11. De öppnade dörren, tog av sig, gick in i köket och spillde upp sig sina groggar, ställde in flaskorna i kylen och gick ut i vardagsrummet och satte sig. De blev ju ganska överraskade när de upptäckte att de istället för att få skåla lite med pappa, istället nu befann sig mitt i familjen Nilssons fredagsmys. Nu var ju inte bröderna A och G av den bekymrade sorten och det var definitivt inte familjen Nilsson heller. Så de tömde sina glas aningen fortare än normalt, gick ut i köket och tog ut sina flaskor, klädde på sig och förflyttade sig 30 meter norrut och upprepade där sina traditionella handlingar och var lika glada för det.
De flesta som kom dit och besökte oss var ju mina vänner, men de flesta tyckte nog om min fars sällskap mer än mitt. Detta kunde ju ha en del att göra med att han tillverkade norrlands bästa hembränningsapparater, där den mest finsmakande spriten droppade ut i en strid ström.
Och pappa var ju inte den som snålade utan såg till att alla fick precis så mycket de ville…och definitivt betydligt mer än de tålde.
Under alla fester där på kaptensvägen hände det ju en massa spännande saker.
Tänkte berätta lite om K och hans upptåg som oftast följde i hans bakvatten.
K var en rätt törstig kille och inte bara det…han var totalt förvirrad också. Kanske inte för sig själv men definitivt för alla oss andra. För han var ju inte dum i huvudet…men hade man umgåtts länge nog med honom började man verkligen tveka på den punkten.
K var mannen som efter att satt en låt på random och under 3 timmar hade den goda smaken att befinna sig 40 centimeter söder om högtalarna till stereon vars volymknapp han förflyttat ganska precis ett halvt varv över halv volym. Dagen efter var det inte så hemskt mycket ljud som ville komma ut ur det där högtalarna. För att dölja detta fixade nu K fram ett par nya basar som han vid något diskret tillfälle fick för sig att byta med de som han av någon konstig anledning lyckats spräcka. Att varken passform eller något annat överhuvudtaget stämde överens med originalutrustningen spelade ingen större roll för K.
En annan gång hävdade en måttligt nykter K, att när han besökt Luleå för att se en hockeymatch samma helg som vi andra var i Malmberget för att spela en ungomstävling som pågick hela helgen. Denna tävlingen som slutligen den blivande världsstjärnan vann, hade då enligt K utannonserats av speakern i högtalarna inför de drygt 5000 besökarna på hockeyn enligt följande, ”kung Ljung har vunnit Lilla VM”. Varpå alla 5000 hade ställt sig upp och applåderat och tjoat att ”kung Ljung har vunnit Lilla VM”.
Nu var vi andra ganska skeptiska till att detta faktiskt hade hänt men K stod på sig.
Det som hände bara lite senare är däremot betydligt säkrare. K hade fått i sig ett helrör eller 2 och gick förnöjt runt i centrum en sen lördagskväll och drog i sig lite av vad han kallade ”segercigarr”. Det vill säga en helt vanlig cigarr, men synen att se K suga på den här cigarren går tyvärr inte att beskriva…utan vill ni förstå hur korkad han såg ut måste ni åka upp till Kalix…leta upp människan….få i honom ansenliga mängder sprit(no problem) och sen ge honom en cigarr att puffa på. Lovar att det är värt besväret!
Men hursomhelst…..K får ett infall att han vill komma hemåt. Så K gör en ”90 gradare” på trottoaren där han går. Trampar ut mitt på huvudgatan i stans lilla centrum, och höjer sin högra hand mitt framför första, bästa bil som kommer farande. När bilen tvärnitar mitt framför den här lallande idioten som står där med framsträckt högerhand och med ett fantastiskt korkat utseende på grund av den stora, feta cigarren som sitter fast mellan hans läppar. Nu visar det ju sig att det tyvärr är en av stans 3 polisbilar som är ute och tittar efter lite småbovar eller liknande, som stoppat där framför honom. I vanliga fall är ju inte K speciellt brydd om någonting, och när han nu var ordentligt uppvärmd med både brännvin och cigarr…så sket han högaktningsfullt i allt.
Polisen som körde vevar ner sin ruta och stirrar stint på den lallande K som nu är i full färd med att försöka ta sig fram till bilens sida där polisen vevat ner sitt fönster.
”Kung Ljung har vunnit VM”, skriker han så nära polismannens öra han kan för att vara säker på att han inte ska missa något av det han säger. ”Kör mig till safiren”, fortsätter han. Safiren är den affär som ligger precis där K nu råkar bo.
Vet inte om det var chocken eller vad…men det som händer är nu följande. K öppnar dörren till polisbilens baksäte…..slänger sig in och stänger dörren och ropar på nytt, ”kung Ljung har vunnit lilla VM, kör mig till Safiren”. Kan ju inte riktigt veta tankarna som gick i polismännens huvud där de nu satt i framsätet, vridna mot baksätet och ser detta urufo sitta där och gapa åt dom. Men det dom gör att de gör precis det som han sagt åt dom att göra….kör honom till Safiren och där släpper av honom.
Men om vi återgår till en fest hemma på kaptensvägen igen…..
K har ju blivit hungrig på nattkvisten, men som tur är är han en handlingens man.
Han kollar igenom vårt kylskåp i jakt på något som han kan äta. Tyvärr var ju inte mat det som vi brukade ha mest av där. Hur skulle maten rymmas bland alla flaskor??
Men K hittar en kartong med ägg. Nu uppstår tydligen problem i K´s tankesystem…..Månne han skulle ha gått på iallafall någon av de där hemkunskaps lektionerna.
Men han börjar bra……han tar fram äggen…sätter på plattan så fullt det bara går…knäcker äggen…och steker dom.
Vet inte om ni förstår problemet i det händelseförloppet jag nyss beskrev…..läs det igen och fin 1 fel.
Jaaaaaa….. man ska använda stekpanna!!!!
Vet inte riktigt hur karln tänkte, men när jag kommer upp dagen efter ligger det rester av stekta ägg överallt…hur i helvete kan man komma på idén att steka ägg direkt på plattan?
En annan egenhet som K hade. När vi i Kalix var på väg i bil, buss eller vilket färdmedel som helst egentligen. Då använde vi oss av den väl beprövade metoden, ”blacka backi”. Det vill säga att man i ena näven har en flaska, gärna märkt No.1 och i den andra en burk eller flaska märkt exempelvis cola. Man tar sig en rejäl klunk ur flaska nummer 1 och sväljer, sedan tar man sig en liten mun av burk/flaska nummer 2 och sköljer ner der hela med. K hade på våra resor med sig, istället för flaskor….2 burkar…och nu pratar jag glasburkar. Om ni tänker såna som man förvarar sylt i. Vi kallade dessa för ”gurkburkar”.
När vi kommit oss iväg….kanske ska berätta att ordförande eller liknande myndighets person, på våra bowlingresor…brukade resa sig upp precis efter vi startat och säga att det var absolut förbjudet att någon på bussen skulle dricka något på resan dit vi skulle. Det brukade väl ta cirka en kvart innan det började korkas upp bland sätena i bussen. Då brukade samma ordförande eller myndighetsperson resa sig och säga…..”iallafall de som ska spela ska ge fan i att dricka”. Nu brukar ju inte heller det hjälpa så mycket. En gång var faktiskt självaste ordföranden nära att bli anmäld för att en motståndare tyckte att han var full under en match. Konstigt tyckte de flesta av oss då…..hans helrör hade ju tagit slut flera timmar tidigare.
Tillbaks till K……
K tog fram sina 2 glasburkar…i den ena spillde han nu i knappt halva 75:an No.1….i den andra spillde han i…..ganska precis lika mycket sprit till.
Sen körde han en egen liten klassiker av ”blacka backi”…först en mun sprit som han sedan sköljde ner med ytterligare en mun sprit.
Detta brukade innebära att K var ganska stupfull när vi väl anlände till var det nu var vi skulle spela. Och detta kunde ju få en del skumma följder. Tex när en väldigt berusad K, placerar sig på läktaren bakom RL…eller mer känd som ”det svettiga kollret från gällivare” och fäller kommentar som….”bra svettjävel”…fan vad du är kass svettjävel”, eller liknande trevligheter om han nu inte fick för sig att spotta på någon.
Andra saker som kunde tänkas hända där på kaptensvägen var exempelvis när en som blivit utslängd hittade den stora huvudnyckeln i form av ett järnspett, som han sen hade den goda idén att försöka öppna ytterdörren med hjälp av en 70-80 stötar.
Eller att den yngste sonen utövade langning och vinförsäljning av stora mått av föräldrarnas hemmagjorda vin.
Något jag kan säga med säkerhet är att ALLA mina vänner som någon gång besökte mig där har ett eller flera underbara minnen från den tiden.
JoE