Posts Tagged ‘bowling’

Isch i benet…..

måndag, april 16th, 2012

Ajajajaj……gammal man lider så mycket han kan.

Kanske inte den briljantaste idén att ägna sig åt 4 timmar bowling samtidigt som farbror ischias bestämt sig för att ta ett långbesök i mitt högerben.

Kval i dubbla bemärkelser kan man ju påstå hmmm.

Min fot har antagit färgen blå lite här och där, samtidigt har benet försetts med ådror som mer påminner om avloppsrör än just ådror.

Har därför bestämt mig för att kontakta farbror doktorn….blir en vanlig allmänläkare så mest troligt kommer han lyssna på lilla hjärtat och/eller om all rök försvunnit ur mina lungor.

Om han sen får den goda idén att remittera mig för en motorsågskalibrering av högerbenet återstår ju att se…..jag har ju ändå 1 till….inte högerben…..men ben.

Har man spelat bowling under närmare 38 år så är det när man dagarna efter att man tror att man sysslat med något annat…..typ sumomisshandel eller liknande som man funderar på om det är dags att ställa 43:orna på hyllan.

Kroppen säger ifrån helt klart.

Men jag älskar ju det här spelet….kanske protesutvecklingen gått framåt så pass att det kommer en helt återställd figur ut från slakteriet/kirurgen om det nu blir dit de skickar mig….då kanske jag kan spela som den glade/lovande 17-åring man var en gång!?

Jaja…..kvällsvecka denna veckan….innebär väl att jag inte har riktigt tiden att sitta framför datorn och delge er min missär….men jag ska göra mitt bästa!

Kan glädjande berätta att pollenpannan tagit ett brejk….kan ju bero på att april mest påminner om november för tillfället….men inget ont som inte har något gott med sig.

Nu ska den här lagom slitne mannen rehabilitera sig med lite gammalt hederligt industriarbete….ha det gött!

JoE

Man går sönder en bit i sänder…..

onsdag, april 11th, 2012

Ischias….det är alltså ingen smågayig benämning för ett hastigt snoravfall…..utan tydligen en nerv som byggt en slalombana i den södra delen av din lilla kropp.

Råkade få kläm på den nerven för 12-13 år sen….eller rättare sagt den klämde mig.

5 veckor med domnat högerben var ett faktum….men det var inte domnat när man tog på exempelvis skenbenet….jävlar i min låda vad det gjorde ont då!

Lite lustigt att jag skulle spela bowling just då….eftersom jag ska spela bowling, kval till allsvenskan den här helgen som kommer.

Eftersom mitt dåvarande lag tydligen var i behov av min klotswingarkunskap då så lät de en liten finurlig gubbe som hade piller för de mesta olika begivenheterna….just bjuda mig på ett av dessa piller.

Den blå/vita tabletten (eller om det var 2…minns inte så noga av någon anledning) gjorde att jag inte kände det minsta när jag stod där på bowlingbanan….att jag för det mesta behövde hjälp för att ens hitta upp till banan vid ungefär samtliga tillfällen verkade inte bekomma mina lagkamrater det minsta…….jag var ju glad, smärtlös och tydligen jävligt rolig att titta på hmmmm.

Nu har jag bestämt mig för att jag har fått ischias igen alltså men……. den sitter bakochfram!?

Förra gången hade jag en fruktansvärd smärta på högra sidan där ryggen slutar vara rygg och där den i mitt fall övergår till att vara en fast, välformad lite gosig häck.

Men det var då det!

Nu sitter den från ljumsken och ner i benet.

Att det är ischias har jag bestämt eftersom känslan i benet är densamma som förra gången…alltså att jag inte känner ett smack….förrän jag tar på benet.

Så nu går jag alltså på ett ben som jag inte känner och har samtidigt ont som fan……undrar om det dyker upp en ny pillergubbe den här gången med?

Som grädde på moset så har jag straffats för min lathet.

Efter helgens leksaksinferno a´la min dotter och hennes 3 ”hjälpande” bröder så har jag inte bemödat mig för att plocka undan leksakerna….kan ha att göra med att det är min nattvecka och att energin ligger i läge ganska nära noll hmmm.

Men det skulle straffa sig visade det sig.

Hello Kitty hade minerat delar av mitt vardagsrumsgolv och hade jag vetat det innan så hade det nog slutat med en viss likvidering av Hello Kitty med sällskap.

I ett oaktsamt ögonblick så hamnade någon av Hello Kitty delarna under min fot……det gjorde ju ont att trampa på men jag fäste ingen större vikt vid det utan bara förpassade muntligen Hello Kitty med sällskap till en betydligt varmare plats.

Dagen efter….det vill säga igår så fick jag lite ont när jag gick……nu gjorde det ont i vänstra foten….ischiasen hade ju belägrat den högra delen.

Tog en snabb koll på foten och konstaterade att fröken Kitty lämnat blodvite efter sig i form av en lagom svullen, väldigt smärtsam blodblåsa.

Detta har alltså resulterat i att jag går på ett ben som jag inte känner….men känner jag efter för mycket så gör det ont som fan…..på andra halvan en fot som när jag stödjer mig på den gör på grund av blodblåsan ont som satan……snacka om läge för att inta en seriöst avslappnad position i den bruna slitna då…..om det bara inte var för att jag skulle jobba.

Ser ni alltså en på grund av nattvecka zoombieliknande man…..som inte kan stödja på det högra benet…….som heller inte kan sätta ner vänsterfoten ordentligt….då är det risk för att det är mig ni ser….grattis!

JoE

Jubla, det är vår!

måndag, april 2nd, 2012

Fått ett ordentligt besked att jag faktiskt inte bara är ekonomioptimist utan har försetts med den trevliga sjukdomen tidsoptimism också.

Eftersom det blivit lite mellanrum med bloggarna det senaste så hade jag ju bestämt mig för en rejäl revansch och memorerat ett gäng blogginlägg på telefonen.

Dessa hade jag ju tänkt haspla ur mig i en strid ström i min obegränsade tid i mitt händelsefattiga liv sittandes djupt nersjunken i den bruna slitna.

Men nu vill både skolmöten, bowling och redaktionsmöten tydligen något helt annat.

Även att jag i min envishet också tvingat mig själv ut på 1 timmes långa powerwalks (ingen har gett mig förklaringen till hur en powerwalk går till så i mitt lite inbillningssjuka tillstånd inbillar jag mig på fullaste allvar att jag just powerwalkar) så gott som dagligen.

Har man dessutom blivit bestulen på den bästa sömntimmen av den märkliga, hjärtinfarktsframkallande uppfinningen sommartid…..där man i vanliga fall kliver upp någon gång mitt i natten, nu tvingas upp 1 timme tidigare än just mitt i natten…det vill säga jävligt tidigt…eller kanske sent…..så är den lilla tid man nu skulle kunna tänkas sitta så där djupt nersjunken i den bruna slitna väldigt begränsad i just bloggsyfte…..man kanske…som i mitt eget fall….har det ganska fullt upp med att hålla sig vaken ända till den sekund man nu orkar masa sig de långa 7 metrarna till sängen.

Men skam den som ger sig…bättring utlovas….eller ni kanske ser det som ett hot….vad vet jag?

Har ett 10-tal inlägg som jag vet att jag vill skriva…några är ju lite farliga för min hälsa så de får jag kanske hålla inne med.

Fick ingen respons från en endaste om a-kassans historia…så den tar jag för givet att alla kan….så jag slipper försöka vara pedagogisk och berätta den.

Hade även en idé efter min dejtingblogg att lägga upp min egen profil jag har på min dejtingsida….den ska tydligen vara ganska underhållande….annars måste den ju nästan vara ett skolexempel på hur en profil INTE ska vara…..är ju synnerligen ensamstående hmmm.

Vi får se….ni får gärna komma med önskemål om ni önskar information om överstående.

Har ju i min analytiska läggning analyserat fram till att de flesta av mina inlägg har en negativ klang.

Är ju själv våldsamt allergisk mot negativa klanger….när de nu kommer från någon annan….själv har jag visst rätt att gnälla så jag blir blå.

Men nu tänkte jag ändra lite på det och vara lite positiv….våren är ju här!!

Mitt första vårtecken visade sig ju som vanligt för några veckor sen.

Eftersom jag vägrar lära känna mig själv så gott jag bara kan så trotsade jag ju signalerna och vägrade inse fakta.

Trots att jag nu varit pollenallergiker i snart 20 år så spelar det som ingen roll att känslan i huvudet……kan bara jämföra den med att om ni tejpar för munnen med någon väldigt tät tejp….stoppar in en tryckluftspistol i varje näsborre……trycker av för full sula i ett par minuter.

När ögonen tåras och ni börjar få en känsla av att mitt i allt ha blivit en just avfyrad liten atombomb…då har ni ungefär upplevt känslan som jag vägrar tro att jag upplever de första 3-4 dagarna i pollenland.

Det är inte riktigt förrän den morgon jag vaknar och får skrika till min store lille son att han får hämta stora tunga hammaren och det rejäla skohornet för att på något sätt hjälpa mig att baxa isär ögonen som är igenklistrade med fru fortunas egna Karlssons klister….som jag verkligen förstår att jag får nog ta den lilla turen till apoteket och beklaga mig över priserna på pollenmedicinen.

Apropå priserna….gjorde en liten uträkning för ett gäng år sen när jag var tvungen att köpa ögondroppar.

Den lilla flaskan som säkert räckte 1 vecka om man bara var sparsam gick loss på sisådär 180 spänn.

Lite småförbannad så satte jag mig och summerade lite på det hela….det är ju som tur mest ögonen och näsan som får stryk under pollensäsongen…..hjärnan fungerar till lite plus och minus lekar en bra dag…om jag har tur.

Dessa fantastiska ögondroppar hade en litet literpris på 36000!!!!

Ville inte spekulera i hur mycket vi stackars lidande fånar blev blåsta av det hela utan jag bara betalade och led i tysthet.

Våren just här på västkusten kan ju vara lite förrädisk…..vet inte hur mycket vår man tycker det är när man som i dag haft 3 grader på plussidan av termometern och det blåst sina normala 20 sekundmeter?

När vinden kommer ifrån väster…det vill säga havet…som den nu har för vana att göra här 99 dagar av 100….så är väl känslan ungefär densamma som att pissa i rejäl motvind på Kebnekaise eller något annat kallt vindpinat ställe.

Får man dessutom den goda idén att ta en liten promenad längs vår vackra strandpromenad får man verkligen ett intyg över vilken idiot man verkligen är.

Men nu skulle vi vara positiva var det ju sagt…skit i att knoppar brister och att man kan omsätta ett mellanstort pappersbruk i snorfördämning.

Det har inte regnat här på flera veckor!!!

Solen har varit framme nästan dagligen sen mitten av februari!

Sånt gör ju en gammal man glad i själen.

Att sen den första koppen kaffe på altanen frös till is mitt framför ögonen på en får man ju ta med en klackspark.

Det är ju ändå ganska underligt att precis lika deprimerad som man är under den mörka årstiden…….lika glad och optimistisk blir man nu.

När jag är ute och kör mina powerwalkspass (orkar inte ta den funderingen nu igen!) så möts man av joggande människor…..andra powerwalkande människor…..idi…förlåt människor som tydligen inte tagit en titt på termostaten innan de gick ut, utan är iklädda T-shirts.

Det känns som om alla kommer ut och det är ju trevligt….de kanske är ute resten av året men det vet ju inte jag…jag är ju tryggt inlåst….men eftersom jag är en jävel på att inbilla mig saker så inbillar jag mig för fulla muggar att de är lika inlåsta som mig.

Hade jag bara sluppit pollenvattenskallen så hade jag nog älskat våren här lika mycket som jag inbillar mig att jag gör.

I slutet på maj eller senast tidigt i juni så brukar mina pollenbesvär ha gett med sig….då kan jag njuta…..hoppas bara solen vill vara framme då!

JoE


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu