Taget ur verkligheten

Jag har aldrig varit stor!

Nu är jag alltså ingen krisande gubbe utan jag menar rent fysiskt…..blir man smalare än mig så finns man inte.

Tänkte dra MIN medicin för att bli fit(?) och få ner siffrorna på vågen….observera att detta är vad jag tror på……det fungerar kanske inte lika bra för alla.

Jag var hemma hos en kompis och ölade och snackade lite skit….detta var våren -03.

Av en händelse så fick jag för mig (var jag redan full?) att ställa mig på vågen när jag var inne på WC för en vätskeavtömning.

85,4 kilo!!!!

Jag är 1,80 lång….har alltid (inbillat mig är kanske bäst att inflika) haft en matchvikt runt 75 ända sen jag drog av mig de gröna kläderna -85.

Lite chockad (eller var jag full?) tittade jag mig i spegeln och såg (inbillade mig igen??) kinderna som hos en boxerhund.

Jag nekade ostbågarna resten av den kvällen….här skulle ske en förändring!

Under drygt 6 veckor….45-50 dagar så började jag föra logg i min almanacka som hängde på köksväggen…..dagens vikt noterades….försökte väga mig vid samma tidpunkt varje dag….av någon underlig anledning (aliens?) så kan vikten diffa en hel del beroende på dygnets tidpunkt.

För att gå ner i vikt så kan man ju sluta äta……de som tänker så får sluta läsa nu för dessa klassar jag som idioter.

Man ska äta….lika mycket som vanligt….kanske till och med mer.

Maten är till för musklerna…de få som man i mitt fall har vill man gärna ha kvar…..dra ner på maten så är det musklerna som ryker först!

Kosten!

Skippade allt vitt bröd….pizza och annan skitmat gick till historieböckerna.

Började bara äta hemlagat…både godare, billigare och nyttigare.

Kokt potatis….du kan äta hur mycket kokt potatis du vill…ge fan i att steka den eller hitta på dumheter med den.

Dagen!

Jag drack en kopp svart kaffe…..hade något år tidigare gått från 4 bitar socker till 2….nu gick jag ner till 1 (slutade helt för några år sedan….efter att några år före det gjort sockerbiten halv).

Efter det så cyklade jag….det är inte så noga hur fort eller långt du cyklar…det är hur länge som är viktigt! Jag försökte cykla 1 timme.

Att cykla på fastande mage kan kanske kännas obehagligt….men faktum är att kroppen har mindre slaggprodukter att göra sig av med och förbränningen blir effektivare.

Något att tänka på är att man ska ha ett lagom tempo…..går pulsen över 50% av maxpuls så bränner du mer muskler än fett….en idé kan vara att ha en pulsmätare…ta reda på sin vilopuls och sen sin maxpuls…..hitta ett läge precis mittemellan är perfekt.

Senaste året har jag powerwalkat (vi har haft den diskussionen utan att jag fått ett bra svar…..inbillar mig att jag powerwalkar…..men inga stavar!!!! Vad skulle barnen säga då?)

När jag cyklat min timme så tog jag en kopp kaffe till….ett grönt äpple på det sen väntade jag med frukost cirka 1 timme.

Svart kaffe och gröna äpplen ska tydligen vara bra för kroppens förbränning har någon lärd man sagt mig!

Fil med flingor…jag käkade flatbröd med slankeost och använde lätt räk/kräftost istället för smör…..avslutade det hela med 2 GROVA smörgåsar med samma lättost men med kräftstjärtar på……skaldjur är förmodligen världens godaste smalmat!

Under väntan på frukosten så gjorde jag situps och armhävningar…..på den tiden var jag rätt nitisk och körde 3 repetitioner….idag kör jag bara ett varv för att inte tråka ut mig själv….blir det tråkigt så är risken stor att man lägger ner.

Jag åt mycket kött! Lövbiff i olika varianter….med kokt potatis….använde light crème fraiche även om det innehåller en massa E.

Grillen är mannen och sundhetens bäste vän (nu inbillar jag mig igen va?). Fläskfilé och kycklingfilé är både grymt gott och väldigt sunt.

6 veckor efter den här modellen så vägde jag 72,5…..var tvungen att ändra mitt mönster för att de inte skulle tro att jag var en kvarleva från Auschwitz.

Det går alltså….det är inte superenkelt men heller inte särskilt ansträngande.

Ledordet är disciplin!

Men bli inte nitisk….jag brukade unna mig något ibland….kunde hända att jag klev av cykeln och spenderade en halvtimme på en uteservering med en majonäsindränkt räksmörgås.

Man får ta allt med en nypa salt……gör man det för seriöst så tror jag att risken är stor att man tappar sugen….blir det tråkigt eller jobbigt så gör något annat tills du får lust igen.

Rita upp en bild i huvudet vad du vill med dig själv……när du börjar se resultat så sporrar det dig ännu mer….visst kan man tro att det stagnerat ibland….men så är det….ge inte tappt.

Det bästa man kan spara tills man är gammal är sig själv!

JoE

Fått ett ordentligt besked att jag faktiskt inte bara är ekonomioptimist utan har försetts med den trevliga sjukdomen tidsoptimism också.

Eftersom det blivit lite mellanrum med bloggarna det senaste så hade jag ju bestämt mig för en rejäl revansch och memorerat ett gäng blogginlägg på telefonen.

Dessa hade jag ju tänkt haspla ur mig i en strid ström i min obegränsade tid i mitt händelsefattiga liv sittandes djupt nersjunken i den bruna slitna.

Men nu vill både skolmöten, bowling och redaktionsmöten tydligen något helt annat.

Även att jag i min envishet också tvingat mig själv ut på 1 timmes långa powerwalks (ingen har gett mig förklaringen till hur en powerwalk går till så i mitt lite inbillningssjuka tillstånd inbillar jag mig på fullaste allvar att jag just powerwalkar) så gott som dagligen.

Har man dessutom blivit bestulen på den bästa sömntimmen av den märkliga, hjärtinfarktsframkallande uppfinningen sommartid…..där man i vanliga fall kliver upp någon gång mitt i natten, nu tvingas upp 1 timme tidigare än just mitt i natten…det vill säga jävligt tidigt…eller kanske sent…..så är den lilla tid man nu skulle kunna tänkas sitta så där djupt nersjunken i den bruna slitna väldigt begränsad i just bloggsyfte…..man kanske…som i mitt eget fall….har det ganska fullt upp med att hålla sig vaken ända till den sekund man nu orkar masa sig de långa 7 metrarna till sängen.

Men skam den som ger sig…bättring utlovas….eller ni kanske ser det som ett hot….vad vet jag?

Har ett 10-tal inlägg som jag vet att jag vill skriva…några är ju lite farliga för min hälsa så de får jag kanske hålla inne med.

Fick ingen respons från en endaste om a-kassans historia…så den tar jag för givet att alla kan….så jag slipper försöka vara pedagogisk och berätta den.

Hade även en idé efter min dejtingblogg att lägga upp min egen profil jag har på min dejtingsida….den ska tydligen vara ganska underhållande….annars måste den ju nästan vara ett skolexempel på hur en profil INTE ska vara…..är ju synnerligen ensamstående hmmm.

Vi får se….ni får gärna komma med önskemål om ni önskar information om överstående.

Har ju i min analytiska läggning analyserat fram till att de flesta av mina inlägg har en negativ klang.

Är ju själv våldsamt allergisk mot negativa klanger….när de nu kommer från någon annan….själv har jag visst rätt att gnälla så jag blir blå.

Men nu tänkte jag ändra lite på det och vara lite positiv….våren är ju här!!

Mitt första vårtecken visade sig ju som vanligt för några veckor sen.

Eftersom jag vägrar lära känna mig själv så gott jag bara kan så trotsade jag ju signalerna och vägrade inse fakta.

Trots att jag nu varit pollenallergiker i snart 20 år så spelar det som ingen roll att känslan i huvudet……kan bara jämföra den med att om ni tejpar för munnen med någon väldigt tät tejp….stoppar in en tryckluftspistol i varje näsborre……trycker av för full sula i ett par minuter.

När ögonen tåras och ni börjar få en känsla av att mitt i allt ha blivit en just avfyrad liten atombomb…då har ni ungefär upplevt känslan som jag vägrar tro att jag upplever de första 3-4 dagarna i pollenland.

Det är inte riktigt förrän den morgon jag vaknar och får skrika till min store lille son att han får hämta stora tunga hammaren och det rejäla skohornet för att på något sätt hjälpa mig att baxa isär ögonen som är igenklistrade med fru fortunas egna Karlssons klister….som jag verkligen förstår att jag får nog ta den lilla turen till apoteket och beklaga mig över priserna på pollenmedicinen.

Apropå priserna….gjorde en liten uträkning för ett gäng år sen när jag var tvungen att köpa ögondroppar.

Den lilla flaskan som säkert räckte 1 vecka om man bara var sparsam gick loss på sisådär 180 spänn.

Lite småförbannad så satte jag mig och summerade lite på det hela….det är ju som tur mest ögonen och näsan som får stryk under pollensäsongen…..hjärnan fungerar till lite plus och minus lekar en bra dag…om jag har tur.

Dessa fantastiska ögondroppar hade en litet literpris på 36000!!!!

Ville inte spekulera i hur mycket vi stackars lidande fånar blev blåsta av det hela utan jag bara betalade och led i tysthet.

Våren just här på västkusten kan ju vara lite förrädisk…..vet inte hur mycket vår man tycker det är när man som i dag haft 3 grader på plussidan av termometern och det blåst sina normala 20 sekundmeter?

När vinden kommer ifrån väster…det vill säga havet…som den nu har för vana att göra här 99 dagar av 100….så är väl känslan ungefär densamma som att pissa i rejäl motvind på Kebnekaise eller något annat kallt vindpinat ställe.

Får man dessutom den goda idén att ta en liten promenad längs vår vackra strandpromenad får man verkligen ett intyg över vilken idiot man verkligen är.

Men nu skulle vi vara positiva var det ju sagt…skit i att knoppar brister och att man kan omsätta ett mellanstort pappersbruk i snorfördämning.

Det har inte regnat här på flera veckor!!!

Solen har varit framme nästan dagligen sen mitten av februari!

Sånt gör ju en gammal man glad i själen.

Att sen den första koppen kaffe på altanen frös till is mitt framför ögonen på en får man ju ta med en klackspark.

Det är ju ändå ganska underligt att precis lika deprimerad som man är under den mörka årstiden…….lika glad och optimistisk blir man nu.

När jag är ute och kör mina powerwalkspass (orkar inte ta den funderingen nu igen!) så möts man av joggande människor…..andra powerwalkande människor…..idi…förlåt människor som tydligen inte tagit en titt på termostaten innan de gick ut, utan är iklädda T-shirts.

Det känns som om alla kommer ut och det är ju trevligt….de kanske är ute resten av året men det vet ju inte jag…jag är ju tryggt inlåst….men eftersom jag är en jävel på att inbilla mig saker så inbillar jag mig för fulla muggar att de är lika inlåsta som mig.

Hade jag bara sluppit pollenvattenskallen så hade jag nog älskat våren här lika mycket som jag inbillar mig att jag gör.

I slutet på maj eller senast tidigt i juni så brukar mina pollenbesvär ha gett med sig….då kan jag njuta…..hoppas bara solen vill vara framme då!

JoE