Taget ur verkligheten

Har haft ett väldans sjå med att komma ifrån min nattveckovana nu när det gick och blev någon dag extra ledigt.

Detta har inneburit att jag vaknat mitt i natten efter bara någon timmes sömn och varit klarvaken.

Då har jag ju haft lite nytta av att jag flyttat in en Tv i sovrummet och haft min egna privata filmtajm liggandes i sängen.

Ena natten slog jag på TVn och där startade precis Änglagård 3, tänkte att den kan jag ju titta på, tror inte jag sett tvåan men ettan kollade jag ju på utan att få något större intryck från den.

Efter att nu sett trean vill jag bara förmedla ett budskap till Colin Nutley…regissören!

Dear Colin…näää vill ju ta det på svenska….ska han läsa det får han ju translejta bäst han vill, men för att inte göra honom för ledsen kan jag ge honom den korta recensionen på engelska.

Dear Colin….Fuck you!

Såja, tillbaka till den svenska då.

Fyfan!!! Hur kan mannen ha fått tillstånd till att göra den här filmen?? Måste en film inte ha en handling eller syfte.

Får hans snoriga fru inga andra snoriga roller att snora sönder längre? Ska dottern bli en snorig kopia av sin snoriga mamma?

Snälla, ta de miljoner ni säkert skrapat ihop under era så kallade karriärer och pensionera er från filmindustrin för gott!

Snoriga frun blev ju jättesnorig för att hennes man blev tvärnobbad på senaste guldbaggegalan….hallå….har du inte sett filmen han gjort?? Spöket Laban goes gay hade större chans att få en bagge förfan.

Skulle hellre sitta fastbunden på en spikmatta med en endaste spetsig, lång jäkla spik och lyssna på Nickelback på repeat 24 timmar i sträck än att se den där filmen igen.

Den enda trösten var att jag somnade av ren uttråkning redan efter en timme.

Natten efter vaknade jag på samma sätt och det var med darrande skräck som jag slog på TVn.
Nu var det Susanne Biers ”efter bröllopet”.

Kan ana att Colin har våta drömmar om att någonsin få samma känsla som Bier, klasskillnad!

Engagerade skådisar och enormt jävla bra film.

Dansk film och Tv äger ju sönder Svensk och har så gjort i många år nu.

Kolla gärna in Biers filmer, Hämnden och Bröder….riktigt, riktigt bra, precis som efter bröllopet förstås…….Mads Mikkelsen…..karaktär!

Tv tittandet då?

På spåret missar jag ju aldrig…..en nyrakad Anna Charlotta Gunnarsson är ju jättefin….kanske en Gilette i julklapp?

Hon och Ylva är ju alltid duktiga…så även denna gången även om inte motståndet var av bästa sort.

Stackars Claes Borgström, han måste ju verkligen vara tolerant men ändå förbanna sitt öde att de parat ihop honom med ”komikern” Nisti Sterk….kunde hon en enda fråga, var hon ens nära någon gång? Hade de parat ihop henne med Peter Wahlbeck är jag övertygad om att de skulle fått noll poäng. Komiker förresten….finns det inga krav på att man ska vara rolig för att kunna kalla sig det? Att bara se ut som en levande fiollåda tycker inte jag räcker faktiskt.

Luuk och Lindström alltid klockrena….gillar att Luuken riktigt älskar sina påhittade ordledtrådar och verkligen talar om att det är han som kom på dom.

Nu var ju favoritprogrammet ”Så mycket bättre” över för den här gången…längtar till nästa säsong!

Spännande att se vilka de kan tänkas få med….Scocco rådissade ju programmet och det kan ju skrämma bort några.

Men att han kan kalla det lallarprogram och hänvisa till de fjanterier som de utsätts för, när han själv supit ner sig rätt duktigt och försökt laga mat i en programserie är ju aningens konstig.

Nu blev ju helgens höjdpunkt Foppa dokumentären.

Det blev ju ett fasligt hallå på moralisterna när han sa ”läggmatch”…….kan dom inte räkna ut det själva??

Pest eller pepparkakor? Va fan väljer man hmmm…… alla gör sina val här i livet de få gånger man nu har chans att välja. Tro fan att de inte var speciellt bekymrade över att de torskade, de fattade ju alla….men tydligen hade tant Karin 93 och farbror Bosse 107 satt lösgommen i halsen över att våra ärliga svenska hockeygossar inte hade gett järnet för att de skulle få lättare motstånd…..hujedamej.

Foppa är kungen….kommer alltid att hålla honom främst av alla.

1 sekunds magi från herr Forsberg kunde vara värd att sitta och titta på flera timmars tråkhockey innan för.

Har blivit lika exalterad över varje comebackförsök och verkligen hoppats att det skulle funka för honom….ville så gärna se den där magin igen som han var ganska ensam om att kunna leverera.

Lycka till i framtiden P och tack för allt!!

Kommer youtuba dina highlights många gånger till det lovar jag.

Ska försöka sova på natten den närmsta tiden iallafall……men det slinker nog ner ett Tv program eller 3 som det kan bli lite skriverier om i framtiden.

JoE

Tänkte egentligen prata om något helt annat men…….

Öppnade dörren och gick ut på en liten promenad i den 9 grader varma annandags skymningen.

Är väldigt tacksam att vi inte fått någon repris på fjolårets pest till vinter….än är kanske bäst att tillägga.

En av anledningarna att jag flyttade söderut för 25 år sen hade ju mycket med att jag och vintern inte var bästa vänner direkt.

Skulle ta en promenad de cirka 3 kilometrarna upp till Willys och shoppa på mig lite nödvändigheter hade jag tänkt, lämna instängdheten i min 3:a och andas lite underbar havsluft som jag brukar gilla.

Samtidigt är det ju ett fantastiskt tillfälle att ägna sig åt lite reflektion också, fundera över den bok jag håller på med och även de blogginlägg jag tänkte skriva den närmsta tiden.

Nu ville ju promenaden att jag skulle vända uppmärksamheten åt ett annat håll, härligt att man ständigt blir överraskad här i livet!

Jag och Willys har ju en kanske lite dålig kompabilitet skulle man nog kunna säga.

Varenda gång jag trillar in där blir jag alltid nödig.

Är ju väldigt nöjd med affären för övrigt, men just det här med nödigheten får mig att fundera om jag kanske skulle byta butik ett tag.

När jag lämnade butiken så började det kännas aningen obekvämt med att jag inte tagit min lilla Ford istället för att gå, menmen…det är bara att bita ihop och skynda på stegen tänkte jag.

När jag kommit till utfarten svängde en Polispiket in med riktining Willys.

Brydde mig ju inte nämnvärt om det utan drog upp min hoodhuva och pilade iväg över vägen.

När jag kommit in på PS skolans område så kom piketen smygande jämte mig, ansiktena inne i bilen var riktade mot mig och den körde väldigt långsamt förbi mig.

Började fundera på om de ville granska mannen i hoodhuvan lite närmare, samtidigt kom jag ihåg mitt senaste besök i en piketbuss.

Det var midsommar -88.

Jag och ett 80-tal andra Kalixbor (var uppe där på somrarna de första åren som gbg:are) hade valt att fira midsommar på en camping utanför Luleå.

Det var segel-VM och det var tydligen där man skulle vara.

Segel-VM var ju inte vårt största intresse direkt, vi var mer noga med att dricka sprit och ha trevligt, vi var även inställda på att vi skulle förflytta oss de 3,5 milen till Boden på midsommardagen för party där.

Nu tyckte ju tydligen polisväsendet att de var ett ypperligt tillfälle att lufta sina polisaspiranter just då….just där.

Detta innebar att det var säkerligen uppemot 50 små aspiranter som sprang runt där på campingen och samlade poäng till sin kommande examen.

Det var en yngre dam som hade beslutat sig för att vila upp sig en stund efter ett förmodat lite för stort alkoholintag, tyvärr hade hon inte riktigt haft energin att orka ta sig in i sitt tält utan tagit det lilla sömnbrejket precis utanför.

Detta tyckte ju en liten aspirant tydligen var alldeles förfärligt, han började anstränga sig för att lyfta iväg den lilla tjejen mot sin piketbuss en bit bort, för vidare transport till stadens fyllecellsställe.

Tyvärr så råkade ju jag passera förbi just då.

Tyckte att kanske det var lite jobbigt för aspiranten att kånka på den lilla tjejen ända bort till bussen, varför inte bära in henne i tältet och låta henne sova en stund?

Tyckte även att det vore ju tråkigt att tjejens föräldrar skulle behöva informeras om att deras lilla flicka hade druckit, försökte förklara att livet för henne skulle bli mycket enklare om hon slapp vakna upp i fyllecellen.

Den lilla aspiranten tyckte att jag skulle ägna mig åt något helt annat någon helt annanstans.

Nu är jag inte direkt fysiskt aktiv när jag har fest, brukar mer låta käften sköta jobbet åt mig.

Försökte alltså förklara för den lilla aspiranten att han kanske skulle fundera angående sina åsikter en liten stund istället för att släpa in den lilla tjejen in i sin piket och tog därmed tag i tjejens andra arm och drog henne åt andra hållet.

Den lilla tjejen vaknade till och aspiranten hade upptäckt en ny figur som kunde hjälpa honom att skramla ihop en del poäng i sin jakt på en karriär som polis.

Han försökte först prata med mig om att jag kanske skulle låta en läkare ta en kik på mitt huvud innan han placerade sin lilla batong som han nu fått upp där.

Jag gjorde det väldigt klart för honom att han skulle se betydligt trevligare ut och definitivt vara av den tystare typen om han hade sin lilla batong nerkörd ganska långt i sin hals.

Av någon anledning så gjorde detta den lilla aspiranten så upprörd att han ville krama mig en stund.

Är ju tyvärr inte lagd åt det hållet att jag kramas med främmande män så jag förflyttade den lilla aspiranten med ett litet famntag till ett mer liggande, lite sprattlande läge framför mig på marken.

Slaget bakifrån kom ganska överraskande!

Nu låg jag i ett för mig nytt läge….hängande i luften med en polisaspirant i varje kroppsdel som lyfte mig och i en förbluffande fart slängde in mig i piketen och drog igen dörren bakom mig med en smäll.

Forslades med en aspirant på vardera sida om mig in till en fyllecellsavdelning för att ”sova ruset av mig”.

Nu var jag ju inte så värst rusig av mig…mest förbannad faktiskt.

Jag var så förbannad att de små aspiranterna beslutade sig för att tvinga i mig några piller….efter en stund orkade jag inte vara så förbannad längre…mest trött faktiskt.

Släpptes klockan 5 på morgonen……hade bara en promenad på drygt en mil till campingen där mina vänner väntade.

L gick ju ungefär samtidigt och skapade en nästan klassisk kommentar där på campingen….. ”Vi ska åka till Boden….så fort han som ska köra kommit ut från fyllecellen”.

Min promenad hemåt (är tillbaka i Varberg idag igen) började nu bli riktigt jobbig…det tryckte på rätt rejält.

Piketen kretsade runt mig flera gånger och jag förstod att mannen i hoodluvan som plötsligt ökat stegen rätt markant nu började se synnerligen misstänkt ut.

Försökte ju gå den absolut närmsta vägen hem så jag svängde in på varenda smågata och zickzackade mig med riktning hemåt.

Spände mina välformade skinkhalvor så mycket det bara gick, förstod att jag måste ha sett fantastiskt sensuell och välformad ut där jag gick, men att se sensuell och välformad ut sket jag fullständigt i för stunden.

Lyckades finta bort piketen eller så fick de väl något intressantare att spana på…vad vet jag?

Men i min nödighet så funderade jag över ett annat tillfälle när det verkligen varit kris….Turkiet -92.

Jag och min dåvarande var 2 veckor i Marmaris och hade en fantastisk semester.

Vi hade fått idén att vi skulle ta båten över till Rhodos över dagen, en tripp på bara 2½ timme.

Till båten tidigt en morgon så skulle vi åka en så kallad Dolmus…det vill säga en sorts frigående minibuss som åkte omkring och samlade upp folk som behövde ha skjuts någonstans för en billig penning.

Kände ju redan medans vi väntade på Dolmen (vårt smeknamn på Dolmus) att jag nog behövde uppsöka herrarnas ganska snart.

I en 9-sitsig minibuss kunde de listiga små turkarna trycka in uppemot 25 personer.

I den vi hamnade i var det säkert 20 stycken nu och jag fick sätta mig på ena hjulhuset.

Turkiska ganska gropiga vägar och en mage som verkligen var av modell turistmage är inte någon bra kombination.

Svetten rann av mig och jag behövde verkligen få ut allt det där som brötade runt där nere i tarmsystemet.

När vi äntligen kom fram till färjeterminalen fanns ingen WC i sikte….fick snällt ställa mig i kön för att komma ombord på båten och få tillgång till dess faciliteter.

Min flickvän såg på mig och led med mig i kön som sakta gick framåt, jag var helt genomsvett och ansiktet var likblekt, mina ögon stod ut ur sina hålor och jag kved så tyst jag kunde.

Det var tullinspektion!! Turkarna och grekerna var ju inte bästisar sen den gången på 70-talet när turkarna tyckte att ön Cypern var turkisk trots att den var grekisk….det bodde fler turkar än greker där…så tänkte dom och startade ett litet krig.

Vet inte om ni sett den filmen ”Midnight Express”?

Den handlar om en kille som är i Turkiet och får den goda idén att trycka upp något kilo knark i sitt tarmsystem för att forsla hem det.

När han sen nervös och förmodligen ganska nödig passerar tullen var han likblek, genomsvett och hans ögon höll på att ramla ut från sina hålor.

Detta gjorde att tullen plockade in honom och gav honom livstid i turkiskt fängelse.

Vem stod nu där framför en turkisk tullinspektör….genomsvett, likblek och med ögon som var på väg ur sin hålor om inte lilla jag.

Efter en evighetslång granskning fick jag komma ombord på båten…den lilla WC´n var paradiset!!! Ett problem dock…när det sen började gå vågor och båten krängde lite så slog WC dörren upp…den gick inte att ha stängd ordentligt…..lukten därifrån var inte kastanjelik kan jag säga…så det var inte bara utsikten som lockade när jag stod högt upp i en mast och nöjt zippade på en pilsner.

Jag hann hem!!!! Ville bara säga det så ni inte sitter och är oroliga för mig.

Ska berätta det som jag tänkte berätta senare…hoppas det här funkade bra ändå.

JoE

Trots att jag har en käft som kanske används lite väl mycket för att vara riktigt hälsosamt….så hinner faktiskt hjärnan med en liten analys av objektet som får utstå mitt malande.

Vet inte riktigt hur många gånger jag har förbannat att det inte finns en avstängningknapp till hjärnkontoret?

Ganska ofta har den hållt mig vaken hela nätterna, den har som ingen förståelse för att resten av min uppenbarelse faktiskt är i ett visst behov av sömn för att lilla människan jag ska fungera som iallafall en något sånär normal människa.

Mitt analyserade av min omgivning är något som jag lärt mig leva med, med det säger jag inte att jag många gånger hamnar i kontrovers med mig själv för att hjärnan talar om vad jag ska tycka hur annorlunda jag än vill tycka.

Sanningen är att redan innan du sagt dina första ord till mig har jag bestämt hur du fungerar…iallafall till en 80% sisådär, du kanske kan glädja dig åt att du har 20% att jobba med eller du kanske är så klok att du helt enkelt skiter i vad jag tycker över huvudtaget.

Mina analyser har sällan fel, det är kanske därför jag analyserar så mycket?

Ska berätta om en gång när jag verkligen hamnade aningen vilse i min hjärnas lilla extrajobb.

Var på en kurs som egentligen var på fem dagar men det var uppdelat i 3 dagar ena veckan och 2 dagar några veckor senare.

Kursen var ju en ”lära känna dig själv” kurs kan man säga och det innebar ju en jäva massa analyserande……..så jag älskade det!

På kursens sista dag skulle vi ju ha en liten slutplädering, alltså berätta en hel del om oss själva inför de andra.

Jublade ju massvis inombords när en efter en visade sig vara nästan på pricken som jag redan bestämt hur de var 5 minuter efter vi setts.

Nästan längst bort på andra sidan satt G.

G hade jag bestämt var något år äldre än mig.

Han hade flaskbottnar till glasögon och bar kläder som hans mamma, som han mest troligt fortfarande bodde hos hade valt ut åt honom.

Han var en grå akademiker som satt och dammade i ett hörn någonstans och bara förflyttade sig mellan jobbet och hemmet.

Detta hade jag bestämt!

G öppnade nu munnen och berättade att han körde rally.

Inte en sån här ”dra i handbromsen på konsumparkeringen rally” utan riktig ”köra som fan i skogen och sladda utan att träffa en enda tallfan rally”.

Han var närmare 15 år äldre än mig!

När G sen berättade vidare att han även brukade jobba som discjockey på lite ravepartyn här och där på helger och kvällar, bad nu min bordsgranne mig att hissa upp underkäken som ramlat ner en bra bit….det var tydligen otrevligt att titta på de flugor som byggde små nya flughem därinne.

Senare, när jag givetvis analyserat det hela som den analytiker jag nu är……kom jag fram till att det är förjäkla roligt att bli överraskad….att alla fördomar man har inte stämmer.

De senaste 2½ åren har ju annars varit en analytisk högtid för mig själv, kanske inte för mitt fysiska jag, men min hjärna har haft ett riktigt party kan man nog lugnt säga.

Efter min separation så började jag ju analysera personen jag precis lämnat på allvar.

När jag 1½ år senare var totalt i spillror så fick jag ge upp, det går inte att analysera en person som är helt trasig.

Analysen måste ha en utgångspunkt att objektet är analyserbart…när objektet är ett totalt haveri som helt saknar logik så strandar hela analysen.

Nu var ju inte jag tillräckligt smart för att fatta det innan det nästan var försent.

Som tur var har jag några personer i min omgivning som faktiskt bryr sig om mig och såg till att jag nog behövde lite assistans.

Därför skickades jag nu till farbror doktorn…eller rättare sagt tant doktorn….”sticka aj i fingret doktorn”.

Hon tittade mig i ögonen en lång stund och sa, ”du har inte problem med spriten”.

Smart kvinna tänkte jag och tyckte det var ett väldigt lugnande konstaterande eftersom jag säkert druckit flera flaskor öl det senaste halvåret.

Eftersom det nu inte var något större problem med varken sprit eller andra fysiska egenskaper hos mig så skulle jag nu besöka en som tittade lite mer på insidan.

Detta skulle ju bli ett väldigt intressant möte…en hobbypsykolog möter en professionell sådan.

Han var en riktig mysfarbror och vi hade några möten tills den dag han sa att han nog inte kunde hjälpa mig mer….inte för att han gett upp, utan mer för att jag faktiskt var fullkomligt frisk.

Var tvungen att fråga honom om jag var psykopat.

Mitt kära ex hade ju läst om psykopater och det stämde in klockrent på mig tydligen.

När jag hjälpt honom upp från golvet där han hamnat i ett dryga minuten långt skrattanfall sa sa han, ”du är så långt från en psykopat man kan komma”.

När jag senare satt och försökte läsa om psykopater så blev jag lite överraskad…tog man fragment ur texten…som mitt kära ex alltid gör, ser det hon vill se och hör det hon vill höra….så är nog fanimej alla jag känner psykopater.

Kopierade lite godsaker ur texten och mailade över till henne med frågan, ”vem passar detta in på”?

Frågade även mysdoktorn om jag hade kontrollbehov….detta hade ju mitt ex också förklarat för mig.

Mysdoktorn förklarade att jag inte hade något sådant heller…bara att jag hade ett behov utav att alltid hålla ryggen fri..göra rätt för mig….även det ett sorts behov.

Vad kul tänkte jag…nu gav mig farbror mysdoktorn ännu lite mer att analysera…nämligen mig själv.

Nu är ju jag det mest studerade objektet för mina egna analyser…..blir ju ständigt överraskad av mig själv…psykopat?

Kanske inte helt omöjligt med tanke på att jag isolerat mig själv från resten av världen…sitter ju helt själv hela julen till exempel.

Detta får ju mig att fundera på om jag är riktigt normal….avskärmar jag mig själv från världen eller skyddar jag världen från mig?

Detta är ju något jag analyserat de senaste åren och det enda jag är säker på….jag blir aldrig klok på mig själv!

Men har du en fundering på hur jag egentligen är skapt? Ge mig en ledtråd i såna fall….för jag är väldigt klar över hur du och alla andra runtomkring fungerar…men inte mig själv.

Vill ju inte vara det här funderande paketet längre….vill ju kliva ut och leva igen.

JoE

Klockan 18.30 släppte en kollega av mig på Landvetter.

Hade bestämt mig för att lämna bilen på jobbets inhängnade parkering, ville ju fan inte betala dryga 2000:- för parkering på Landvetter.

Efter att ha misslyckats med själv check in´en ett 10-tal gånger så begav jag mig skamset till inchecknings disken och förklarade att de hade ett rejält problem med deras datorer….det kunde ju inte vara fel på mig.

Nu gjorde ju hon ett ansträngande jobb och scannade mitt pass, ”varsågod” sa hon sen och torkade svetten ur pannan samtidigt som hon sträckte boardingcardet till mig.

”Det här får vi ta hand om”, Säkerhetsvakten spännde ögonen i mig och höll upp min tandkrämstub och en duschcreme av märket Axe framför mig.

Min tanke hade varit att fräscha upp mig lite i Singapore, därför hade jag packat ner necissären i handbagaget….men säkerhetsvakten slängde de explosiva prylarna i sin stora, gröna soptunna och muttrade att det är ok nu.

Hittade ju den lilla baren på Landvetter och betalade 75:- för en stor, ganska svag stark och beslutade mig för att ”checka in” på Facebook via mobilen.

Nu var det tydligen inte bara min tandkräm som var totalt livsfarlig utan även min mobil…det var ju helt omöjligt att få någon som helst nätkänning….anade hur Säpo stod och spanade på den trolige terroristen där jag nu satt och sörplade på min svindyra stora, ganska svaga stark.

20.20 så bar det äntligen iväg…skulle hälsa på Helsinki en knapp timme innan det stora hoppet till Singapore skulle göras….kände mig stabil med det för jag hade ju flugit till Helsinki så sent som -82 så jag ansåg mig hitta där.

Finnair´s Märtha-Päivi serverade mig kaffe och en påse nötter…det skulle ju tydligen slås på stort hmmm och trippen på dryga 1½ timme gick av bara den tack vare det.

Tydligen hade de gjort vissa omkonstruktioner på Vanta flygplats sen -82…för jag hittade ingenstans!

Som tur var hade jag packat ner läsglasögonen och kunde med hjälp av dom läsa mig till vart det var tänkt jag skulle ta vägen…kom till slut fram till världens…eller iallafall Vantas ände och där stod mitt lilla plan och väntade på lilla mig.

De på Finnair hade tydligen förstått att jag inte befunnit mig på ett så här stort flygplan förrut och hade, bara för att jag skulle få se mig ordentligt omkring placerat mig absolut längst bak.

Rad 58, säte H blev min placering.

Givetvis hade de också fått den goda idén att placera planets miffo på dryga 150 pannor i sätet framför mig.

Han hade en egen liten teori om hur man gjorde det bekvämt för sig i sin stol på flygningen på närmare 12 timmar.

Förutom att pressa ner stolsryggen max så vänder man sig inte om och sätter sig tillrätta….man studsar sin kropp så hårt man bara kan mot stolsryggen i varje rörelse man företar sig i sitt säte.

Eftersom han tyckte att man bör byta ställning ungefär var tredje minut så blev det en rätt bra belastning på mina knän efter en stund.

Ett tag fick jag en väldans lust att klappa till honom på den begynnande flinten där den befann sig i sitt studsande läge bara några centimeter framför mig.

En gång ställde han sig upp för att rätta till tröjan, det vill säga dra ner den över den väl tilltagna kulan.

Jag försökte då få ögonkontakt med honom, men insåg att det var helt omöjligt…han var av typen att han var ensam i världen.

Han såg nog ingenting för i hans lite saboterade hjärna fanns det inget annat än han själv…undrar om han är släkt med mitt ex?

En av de 2 tjejerna på sidoraden bredvid mig utforskade facket framför henne och hittade en påse som hon tyckte det var lämpligt att tömma upp de senaste dagarnas maginnehåll i…trevligt tyckte jag och flyttade blicken åt motsatt håll.

Där bredvid satt det ett yngre ryskt par…de var nygifta med tanke på mannens egentillverkade T-tröja med texten ”just married” på.

Trevligt tyckte jag och uppskattade att de inte åt så mycket av sin mat utan skickade det mesta över till mig som av någon anledning alltid blir ashungrig när jag befinner mig på resande fot.

Mitt i natten tyckte jag det var dax att utforska en myt som ständigt av outgrundlig anledning, alltid hamnar i mina tankar när jag flyger….10000 meters klubben.

Tog mig smidigt fram mellan stolsraderna och väckte på sin höjd en 7-8 stycken, däribland en rätt diskret snärt på mannen i sätet framför migs begynnande flint som fick honom att studsa lite extra i sin stol.

Min jakt gick mellan raderna…studsade det lite i något säte….eller var det bara kollossen på rad 57 som hade påsättningstillstånd på planet…nu var det ju ett säte….och mina knän som han satte på litegrann…men det kanske räknas?

Inte ett enda juffsande!!! De enda rörelserna man såg var ju några kliningar i skrevet hos några och någon som bestämt sig för att ta igen allt de missat på TV de senaste åren.

Återvände till mitt säte…svepte min lilla flaska vitt jag hade fått till maten och föll in i drömmarnas land.

Frukosten serverades vid halv 12!!! Singaporetid vill säga…tuppjävlarna hade väl knappt hunnit börja yla hemma i Sverige än.

Hon i sidoraden hade upptäckt en ny påse, tyckte det var lite synd om den som skulle behöva vara alldeles tom och tryckte ur sig ännu en laddning maginnehåll i den.

Tittade på ryssarna som genast började vifta med sina smörgåsar åt mitt håll….tackar tänkte jag och tuggade i mig nöjt.

Strax efter 16 lokal tid ramlade vi ner på Changi i Singapore…hade ju 5 timmar att slå ihjäl och det enda jag var tvungen att göra var att checka om bagaget.

Ett smärre problem trodde jag, men det visade sig ju att det var lite mer besvärligt än jag trott.

Man var tvungen att skaffa ett inrese tillstånd till Singapore!!!

En jävla massa papper skulle fyllas i…och på det fick jag en orolig finne på halsen som tyckte jag såg extra världsvan ut och ville ha någon stabil person som höll honom i handen för det stora klivet över den Singaporiska gränsen.

Fick igenom både finne och mig själv efter lite pennfäktande med en misstänksam gränsvakt som befann sig så långt ifrån ett gästfritt leende som man nu kan tänkas befinna sig.

Finnen blev så glad att han nu ville bjuda på öl…..inte bara en…det är ju en finne vi pratar om!

Så efter att vi checkat om vårt bagage så ledde han mig till närmsta bar…han skulle också till Bali visade det sig…men med en tidigare flight än mig.

När jag en stund senare…ganska duktigt slirig kikar på klockan…som fortfarande hade svedalatid, konstaterar jag att den är halv 12 på dagen…..har man semester så har man tänkte jag och beställde in en ny öl.

När jag vinkat av finnen så tyckte jag att det var trevligt att vingla runt i lite butiker och kanske shoppa på sig en del.

90 spänn för en hela absolut…helt ok!

Vågade inte köpa mer eftersom jag visste att tullen på Bali var stenhård och det var avrättning på plats om man försökte få med sig ett helrör extra.

En limpa cigg för knappa hundringen fick göra vodkan sällskap och jag vandrade nöjt iväg.

Hade fått sms från Tele2 att surftaxan var endast 80:-/MB…men det gjorde inte så mycket eftersom mitt telenät inte ville spela Singapore det minsta.

21.15 drog så planet mot Bali iväg!

Glappglappglapp presenterade den ena av flygvärdinnorna det hela och jag väntade med spänning på den engelska versionen.

Glappglappglapp med engelsk brytning några minuter senare gjorde att jag gav upp och beslöt mig för att fascineras av det Japanska paret bredvid migs ivriga försök att lyckas med Angry Birds på sin Ipad.

1½ timme senare hade paret fortfarande inte lyckats klara den banan de påbörjat….man måste inponeras av deras envetenhet ändå.

Men nu landade vi på Bali…hade ju fått hela proceduren förklarad för mig och siktade in mig på dryga timmens byråkrati innan jag kunde lämna flyplatsen.

Får nog ringa Guiness rekordbok ändå!

23.45 kliver jag av bussen som körde oss från planet bort till terminalen.

In…sväng vänster…glasburar där de säljer Visa at arrival för 25Usd…vidare till checkpoint 1 för genomgång av pass och de inrese tillstånd jag fyllt i på planet.

Stämpel här och stämpel där…iväg till bagagebandet och jaga ifatt sin svarta väska bland alla andra svarta väskor.

In i röntgen med alla väskor och sen fram till den slutliga totalgenomgången hos de Gestapoliknande vakterna innan man kan lämna flygplatsen.

”Its ok sir”, tittar på vakten och fattar inget….börjar öppna upp mina väskor…”No, its ok sir”, säger vakten igen och tro det eller ej men karljäveln ler.

Ut ur flygplatsen…direkt höger och fram till Taxiluckan som är omringad av 30-talet kedjerökande, glappande taxichaufförer.

”Sanur 95000”, säger mannen i luckan och tar emot min sedelrulle.

95000 är ca. 80 spänn!

Får ta rygg på en liten glappande, kedjerökande chaufför som hastar iväg med min väska.

In i taxin…klockan står nu på 23.59….det gjorde du bra Joacim tänkte jag och bestämde mig för att joina chauffören med en cigg.

Hystade fram google maps framför honom och visade på satellitbilden var det var tänkrt han skulle köra mig…glappglapp sa han och vi rivstartade.

Kommer att ta upp trafiken och körvanorna på Bali senare…..men jag var aningens nervös kan jag säga.

Nästan exakt ett dygn efter att jag klivit ur kollegans bil på Landvetter så parkerade nu chauffören utanför Gang Asih No.3. i Sanur

Min vän stod där och väntade på mig…..”Välkommen”, sa hon och gav mig det där leendet……

JoE

Helgen som var blev en liten julhelg.

För att slippa problemet med barnens vara eller inte vara under julen så firade jag med dom denna helgen, då de var hos mig.

Ställer därmed in resterande jul i en ivrig protest genom att sitta förslappad så djupt nersjunken i den bruna, slitna som jag bara kan när alla andra firar jul nästa helg.

Men bland all köttbullerullning, skinkgriljering, räkskalning, klappinslagning och ”hjälp pappa” så hann jag ju med att ta en kik på Tvn.

Det var förstås mina två favoritprogram som stod i centrum denna helgen med och jag tänkte nu summera dom lite grann.

På spåret på fredagen var ju riktigt bra! Såg ut som om Haagarna skulle få stryk där i början när de startade upp med att missa med en 10 mil och hystade in en nollpoängare.

Kan trösta dom med att jag var ganska vilse själv om det nu hjälper, detta trots att min mor bara bor ett stenkast från Sigtuna.

Ralf ”gillar dricken” Edström och Maria ”dataspelsnörden” Tjärnlund ryckte ju åt sig en snabb ledning.

Men de sega Haagarna segade sig ikapp och vann i slutet ganska klart.

Vettefan om inte Haagarna står som slutvinnare efter finalvinst mot Strömstedts till slut…mitt tips iallafall.

Luuken ordvitsade fyndigt som vanligt och Lindström verkade ha sugit aningens för djupt på starka pipan men var som alltid väldigt bra.

Jävligt sugen på att gå och se Lindströms och Schyfferts krogshow…och nu är det inte bara för att få sig en jävel jag syftar på.

Meja som varit tyst och levt på ”all bout the money” de senaste 10 åren stod för skönsången, undrar om hon tänker fortsätta befinna sig i one-hit-wonder världen resten av livet?

Saknar förresten Apelgren och Johan Wester jävligt mycket, kan de inte permanentplacera dom i något eget lok så vi får njuta lite mer av deras fyndigheter?

På lördagen var det så dags för säsongsfinal av Så mycket bättre.

Gillar verkligen det programmet och längtar redan till nästa säsong.

Älskar verkligen alla åsikter om vem/vilka alla vill se nästa säsong.

Var inne på AB och röjde och tyckarna där var ju inte på samma våglängd som mig kan jag ju säga.

Men nu i säsongens sista avsnitt skulle det duettas så mycket det bara gick, där artisterna fick välja en egen låt och en egen duettpartner hmmmm

Riktigt så gick det nog inte till…för det ska ju vara rättvist!!!

Så fungerar det i Jante Sverige och därför skulle ju alla få duetta en gång….tveksamt om de hade valt sina partners som de gjorde annars?? Ungefär som en svingersklubb där alla får göka lika mycket…eller att alla får lika mycket ragg ute på krogen, Kåte Torsten 72 får till det med blyga Eva 23 hmmmm.

Förutom duetterna så spetsade Wiehe tårtan så hela nykterhets Sverige blev impotenta….för det var ju en nykterist med i församlingen!!

Fan vad han ska ha blivit i gasen av den 4:an rom som Wiehe ”dränkte”  1 kilos tårtan med…… kunde nykteristen gå själv, spydde han i rabbaten??

De målades tavlor av varann och det var så puttenuttigt…Dahlgren skrattade flera gånger…vad i helvete!

Så till duetterna….

E-typen fick ju dejt med Ledin och rockade sig igenom en av sina sämre låtar.

Men Ledin är lite inställsam så han hade nog gått med på vad som helst….lite spanking på nattkröken? Visst, kul, svarar Ledin…do me a rimjob please!

Men de såg ju ut att trivas ihop och de får man hoppas de gjorde också.

Timbuktu drog ju till med en av sina vassaste, ”resten av ditt liv”……har för övrigt dedikerat den till mitt senaste ex med en välsignelse!

Han fick med sig PH och hon satte ju lite krydda på den…hon har ju också ett antal ex som jag gissar att hon gärna förmedlade den till….så vem fan hade inte sjungit den med inlevelse?

Dahlgren drog med sig Wiehe för ”ung och stolt”….hade ju kunnat bli hur bra som helst om nu inte 65-årige Wiehe fått stora skälvan av att stå bredvid den långa, blekta, griniga blondinen.

Nu vågade han ju knappt ta ton och även om låten är bra så blev den rätt blek.

Ledin flirtade med Timbuktu och fick med honom upp till ”En del av mitt hjärta”….. Förmodligen en av de mest perfekta startfraserna som finns i en låt, använde den själv härom helgen när jag måttligt nykter skickade ett sms till en gammal kulstötar vän.

I AB var det någon som var alldeles till sig för att den blev så bra när Timbuktu klev in med sin egna påhittade text till sitt egna, stulna beat…..njae….håller inte med….den lille, mörke har ju sina fördelar men han ska ge fan i att ge sig på klassiker…ända gången han lyckats är ju när han stal urguden Thåströms ”alla vill till himlen”…..men den hade ju inte ens Michael Bolton kunnat sabba.

Laleh lallade med Dahlgren…bägge är ju så bra att de hade kunnat göra en hit av ”gubben Noa”…..spelar ingen roll vad det var för låt….bägge två är bättre än alla låtar som finns ändå.

Kvällens bästa var när PH drog med sig den nackskottsviftande E-typen och körde sin ”självhyllning”, ”Lena anthem”.

Jävlar vad det svängde…..hade ju gärna velat se hennes krogshow med, hon är ju klart underskattad den lilla pinglan från Vetlanda.

Hade ju förstått att de skulle para ihop Wiehe och Laleh för en duett i slutet……men vafan…..välj en annan låt!!!

Gospelslallandeplingplonget ”det här är ditt land” är ju ingen av Wiehes starkaste…hade hoppats på Keops eftersom de tydligen bara fick välja egna låtar som ingen sjungit tidigare under programserien…..men Wiehe kanske inte vågar sig på den…Thåström har ju ägt sönder den i många år nu.

Men när jag såg Thåströms comeback premiär -99 så var det ju faktiskt Wiehe som inledde konserten med Keops…..satan vilken klassiker!

Ok….nästa säsong!

Har kommit fram till att mixen är viktig…någon rocker, någon åt vishållet, eventuellt en rapper och kanske en popnörd eller dansbandare hmmmmm

Så……………………. Thåström…orubblig som alltid!!!

Lemarc…mycket ångest och trasig människa…vismannen.

Sven-Erik Magnusson…någon på AB hade tänkt till och jag måste säga att han inte var helt fel ute…jävlar massa klassiker och SE är nog rätt glad i drickat med.

Uggla…när ångesten blir för tung får de väl lossa på munkaveln på den lille käftglapparen och låta honom tugga upp stämningen iallafall i knähöjd.

Tycker Marie Fredriksson…många bra låtar och ett innehållsrikt liv…har hon pökat med Gessle?

Den lite blyga okända…….Anna Ternhem…nästa års överraskning!?

Sen den etablerade gammelgaggiga kärringen då…….. Agneta Fältskog…wow!

Kom gärna med egna förslag…..så får vi se hur många rätt vi kan få ihop när det blir dax.

JoE

Ja jag har tandläkarskräck!

Har haft lite problem med en tand ett tag.

Men jag har kört strutsmetoden eftersom jag hellre amputerar någon mindre användbar kroppsdel än visar upp garnityret för någon sadistisk tandläkare.

Men längst bak i mitt förträngda undermedvetna har jag vetat om att det skulle komma en dag när jag var tvungen att ta tag i det här.

Hade ju fått den goda idén att jag skulle göra stuvade makaroner och steka upp lite falukorv och bacon till det.

Gott som fan och det tyckte tydligen min lite mindre son än min lille store son, för han tog om två gånger och gjorde slut på allt.

Jag satt och mumsade och var i princip klar när det knakade till rätt ordentligt långt där inne i min malande käft.

”Ajj”, tänkte jag och kände efter lite extra och upptäckte direkt att det inte riktigt var som det skulle.

Matade i mig det sista som fanns och gjorde allt för att inte komma nära den drabbade delen.

Kände att den var sprucken och att den lösa delen kunde ramla loss när som helst.

Googlade upp telefonnumret till folktandvården och slog de sista telefonnumret som jag vill slå i mitt lilla liv.

Förklarade läget för tant 1 som snabbt kopplade mig vidare till tant 2.

”Kan du dröja tills imorgon”, frågade hon eftersom klockan nu var 17.

Vill helst vänta resten av livet tänkte jag men erkände ändå för mig själv att jag måste få detta ut världen och svarade att jag nog inte skulle överleva natten.

Tant 2 gav mig en tid vid halv 7…detta innebar ju att jag skulle missa min träning, men det fick ju gå.

Gick runt och tyckte givetvis vansinnigt synd om mig själv, inte bara att det gjorde ont utan för att det skulle komma att göra ännu ondare och det skulle ju definitivt inte bli gratis.

Vid 18.20 så äntrade jag då Folktandvården på skakiga ben, anmälde mig i receptionen och de bad mig sitta ner och vänta så snällt.

Dessa gånger förstår jag exakt hur de dödsdömda känner sig innan de kommer för att hämta dem och leda dem de sista stegen i dess liv.

Det var ju inte värmen som gjorde mig svettig, mera att jag hörde hur de trimmade borrarna och gav mig fan på att det var några som låg och skrek därinne också.

18.40 så var det ju min tur då….det tyckte iallafall en tant som läste upp, ”Carl Johan Engström” från ett papper hon hade i sin hand.

När de hjärnceller som inte frysit till is av skräck summerade det hela så tjoade jag till att det nog var jag.

”Då får du ta och följa med här”, sa tanten då och ledde iväg mig längs dödens korridor med ett leende.

Det underliga när jag besöker tandläkaren är att jag alltid verkar få rummet längst bort.

Detta gör ju att jag måste passera alla de andra rummen på vägen och det är ju helt omöjligt att låta bli att kika in lite.

I vissa ser man ju ryggtavlan på en sadist som pressar sig ner i ansiktet på någon som man bara kan se de sprattlande benen av……de sprattlande benen tyder ju på att personen ifråga dör vilken sekund som helst.

I andra rum kan man se sadisten sitta på borte sidan av stolen där det ligger någon människa med en hel del slangar och skrot nertryckt i halsen.

Man kan nästan ana att sadisten verkligen drar ut på tiden så att personen är riktigt mör när han sen ska köra in en borr eller 2 bredvid slangarna och bröten och bryta upp käkbenet några gånger mer en möjligt.

När jag så kom fram till min lilla sal så presenterade damen som satt där inne.

Jag var ju inte riktigt medveten men jag är rätt säker på att hennes efternamn var Mengele.

Hon stirrade på mig med sin genomträngande blick och öppnade de kruttorra läpparna.

”Det var mig du pratade med i telefonen tidigare”, sa hon och iskylan från hennes röst vaggade in mig i fosterstadiet och hade det inte varit för att jag var helt stel av skräck hade jag nog börjat spelat på läpparna en stund.

Förklarade med darrande röst att jag HATAR tandläkaren och går bara dit i absolut nödfall.

Hon tittade på mig med sina döda, bevakande ögon och sa, ”då måste du träna”.

Hon betraktade mitt stumma fiollåde utseende en stund och sa sedan, ”man kan träna på att tycka om tandläkaren”.

Min enda tanke just då var att man kan nog träna på att vara självmordsbombare också och flinade i fullkomlig skräck.

”Sätt dig nu i stolen så ska jag bara spänna fast dina armar och sätta den här lilla stålhättan på ditt huvud”, inbillade jag mig att hon sa men fattade att hon ville ju plåga mig en stund innan jag skulle dö så jag flyttade mig till stolen.

”Då ska vi se, om du gapar stort så ska jag titta efter”, fortsatte hon och jag sneglade efter vad det var för tortyrredskap som hon satte i sin hand.

Hon tittade runt i min mun och och ”mmmm:ade” så glatt hon bara kunde.

”Vi får nog ta en bild”, konstaterade hon nu kort och reste sig för att hämta lite prylar att spärra upp mitt gap med.

”Gapa stort”, sa hon när hon kom tillbaka och pressade in något som definitivt inte rymdes i min mun.

”Så biter du ihop”, sa hon nu och jag kände hur den spruckna tanden pressades ner i tandköttet och kved lite tyst.

Efter att hon sprungit ut och strålat mig en stund kom hon tillbaka och drog ut den stora grejen så hårt hon bara kunde och log förnöjt.

Bilden visade att tanden var spräckt i princip ända ner till nerven….det var då jag förstod att jag skulle få lida rejält.

”Vi får dra ut biten som är lös och försöka laga så gott det går”, sa hon.

”Men vi behöver nog bedöva först”, fortsatte hon och ett leende spred sig över hennes läppar.

”Ahhhh”, kom förnöjsamt över henne när hon fick pressa ner sprutan långt därinne och hon så långsamt det bara gick sprutade in bedövningen i mig…….tror hon fick en multipelorgasm på vägen…men svårt att avgöra riktigt.

”Nu ska jag gå och slipa lite i ett annat rum medan bedövningen verkar”, sa hon och lämnade rummet.

Klockan var nu 18.50 och jag satt där och väntade medan giftet verkade och funderade på vilka instrument hon skulle slipa till för att få mig att upptäcka riktig smärta.

Några minuter senare så kommer en man in i rummet….herr Mengele skulle jag gissa.

Han sätter sig bredvid mig där jag ligger och förklarar att fru Mengele var upptagen med att avliva någon annan så han skulle ta hand om mig.

Han trycker ner det största han hittar i min mun och kikar sig glatt omkring.

”Jaså där var det sprucket”, sa han.

Han upptäcker min viftande arm som vevar mot dataskärmen på ett bord bredvid, ”hnn hrrrr ftttt”, vräker jag ur mig och han vänder nu sin uppmärksamhet till datorn.

”Jahapp”, säger han efter att ha studerat bilden en stund och vänder sig mot mig med ett leende, ”vi får nog bedöva lite först”.

”Hnnn ghrrr rennnn gedvvvtt”, får jag ur mig då och pekar mot min mun.

”Jaså, det har hon”, vad bra får han ur sig och leendet får det att rycka lite i mungipan på honom.

”Slickar han sig om läpparna nu så drar jag”, tänkte jag och tog sats mot utgången.

”Då kör vi då” säger han då och gnuggar händerna i ren glädje.

”Det kommer att skaka lite nu”, säger han och kör ner en stor näve bredvid de 3 slangarna och syster medhjälpares fingrar och böjar köra.

”Fan vad han blöder, vi måste få det torrt”, hojtar han nu och spänner ut min käke några dimensioner till.

Han pressar på och jag märker att han är fruktansvärt stressad, in med den ena saken efter den andra och jag känner hur det knakar i käkbenet och hur mina läppar kläms rejält.

”Så där ja, nu kanske det blir bra”, säger han till min fullpluggade mun och reser sig och lämnar stället.

Kikar på klockan och ser att den precis passerat 19 och fattar att det var dax för honom att åka hem.

Fick med hjälp av syster Mengele ur mig alla pinaler ur mitt gap och sköljde igenom så mycket det bara gick.

Käkmuskeln behöver nog vila en stund efter den rätt omilda behandlingen konstaterade jag.

Fru Mengele dök upp med en faktura och jag frågade om man inte borde få betalt för att behöva genomlida sånt här, men hon bara log och tyckte nog att det varit lite synd att hon missat tillfället att borra och trycka på lite ömma punkter i min mun.

Idag känns det faktiskt bättre, var övertygad om att ett återbesök var oundvikligt igår när jag gick och lade mig….men jag kanske klarar mig.

Vet att fru Mengele hade lite våta drömmar om mig och nog ber till någon liten djävul att jag snart ska vara i hennes händer igen.

JoE

Det blev ju inte så mycket TV tittande under helgen på grund av både julbord och klubbfest.

Kanske berodde en del att jag jobbade 24 timmar lördag söndag också.

Men när den bruna, slitna skrek efter min kropp på måndag förmiddag så tänkte jag att jag kunde kanske ta igen lite av vad jag missat ändå.

Drog igång På spåret på SVT play på min 46 tummare på väggen och drog i mig ett par knäcke som tilltugg.

Paret Strömstedt var ju vassa förra året och det är tydligt vem som regerar i det gemensamma hemmet.

Flummige De Geer var lite putslustig och verkar vara en mysfarbror.

Kan ju bero på att han har sällskap av Snygga Johanna som brukar kommentera fotboll och annat på Viasat.

Luuken var i helform och vitsade värre än på Oldsbergs dagar och alltid coole Lindström briljerade emellanåt.

De hade ju fått dit Freddie Wadling och det gav ju extra myskänsla till programmet och honom ska man njuta av så länge han vandrar med oss.

Blev ju lite besviken när de vassa paren inte greppade Munchen rätt tidigt…för det gjorde jag.

Sen att de inte fattade att det var Cornelis förrän i slutfasen var ju också ganska skumt.

Men annars var de riktigt bra och det hela blev spännande.

Trevligt att kvinnorna var absolut mest kunniga i burarna

Tänkte försöka trampa in på TV4 play någon ledig stund och kolla in Oldsbergs nya…har inte hunnit med det än men är nyfiken.

Efter 14 avbrott mitt i och lika många omstarter av datorn lyckades jag äntligen få se Så mycket bättre.

De försökte mörda mig med reklamen men jag är en envis jävel…om jag mailar in till TV4 att jag redan har en Samsung smartTV kanske de kan skippa den reklamen just för mig….vore tacksamt eftersom den stod för 50% av reklamflödet…det vill säga 12 gånger under 54 minuter hmmmm.

Som jag hade sett fram emot det här avsnittet…ikonen Wiehe skulle ju hålla i taktpinnen.

Man undrar hur puffad i prutten han egentligen kände sig där till en början?

Först går E-Type upp och reaggeamanglar mäktiga” Titanic” och Wiehe imiterade en fiollåda.

Sen när man får reda på att Timbuktu ska göra ”Flickan och kråkan”!!!!

Hur i helvete har de tänkt…den var ju vikt för Laleh!

Lite räddning blev ju att han inte skulle hitta på någon egen text för en gångs skull.

Han var väl rädd att Wiehe skulle plantera honom i en baskagge eller liknande om han harvade iväg för mycket.

Men slakten var total ändå….karln sjunger ju inte mycket bättre än Etypen och när han hade lite swahilistuk på musiken så kraschar den totalt.

Anade att Wiehe osäkrade en handgranat där under bordet men han bet ihop.

Eva Dahlgren…med samma härliga känsla som vanligt, svepte bort lite av de 2 clownernas haveri.

Wiehes person gjorde att jag glömt bort det mesta, eller iallafall förträngt det till nästa fylla.

Han är rolig, klok och varm den gode Wiehe…..Kung!

Eftersom de verkade fyllna till lite av Wiehes häxblandningar så blev middagen en höjdpunkt.

Lena PH visade att lite sprit verkligen får fart på den där lilla kroppen…..hon gjorde en superversion av ”Vem kan man lita på” och mobbade de allra flesta mobbingobjekt med glimten i ögat.

Hörde att kungen gjorde på sig i byxan och vände blad så fort han bara kunde.

Laleh hade ingen lätt uppgift…inte i min värld iallafall.

Att ge sig på ”Fred” när man har Thåströms version av den i sitt hjärta kan ju bara bli fel.

Hon försökte men även om hon är duktig så lirar Thåström några divisioner över henne.

Ledin gjorde ju sitt bästa framträdande under hela serien och gav Afzeliushyllningen ”Den jag kunde va” ett respektfullt mottagande.

Wiehe snorade och alla var så hjärtliga.

Ser fram emot säsongsavslutningen nästa vecka!

Har ökat insatsen på min önskelista till nästa säsong nu.

Thåström är ju lika given som han är omöjlig att få att medverka.

Rullar in en trasig LeMarc bredvid honom.

För att det ska bli riktigt depressivt och underbart vill jag få med Henrik Berggren från Broder Daniel.

Uggla får sitta och glappa och försöka få de svåra killarna att öppna sina gottepåsar.

Tar i med storsläggan på kvinnosidan.

Marie Fredriksson har nog en hel del att prata om och hennes tolkningar hade kunnat bli hur bra som helst.

Varför inte Agnetha Fältskog?? Det hade varit något det….att få henne och lyfta på stenen och kliva ut.

Popprinsessan Robyn vore ju ett perfekt kompliment till giganterna och det hade varit underbart att se damerna tampas om tronen.

Kom med mer egna förslag tack!!

JoE

En lite speciell vecka är till ända…..

Måndag var ju en alldeles vanlig dag, klockan ringde 4.30 och mina 2 timmars sömn kändes verkligen som tillräckliga.

Spegelbilden som jag mötte i badrummet talade om det precis motsatta till det jag kände….det vill säga, jag hade behövt sova en 7-8 timmar till.

När jag kom hem vid 15-tiden så hämtade jag mina vinterdäck ur förrådet…… snömodden jag hade varit tvungen att vistas i på morgonen hade väl känts sådär i mina ner till 3 millimeter slitna sommardäck.

Det var ju även några på jobbet som hade fått den goda idén att jag kunde agera chaufför med min lilla Ford, när vi på tisdagen skulle förpassa oss upp till Lidköping för ett litet studiebesök.

Alltså skulle det bytas till vinterdäck!

En däckfirma här i byn hade en drive om däckbyte för 100:-, eftersom jag inte blir jättevåt i byxan av att ligga och kräla på knäna på min parkering i 30m/s orkanvindar och +/-0 på termostaten så tyckte jag det lät alldeles förträffligt.

Klockan 15.18 rullade så min nummerlapp från däckfirmans köautomat ut….”bara 51 före…yes”!

Redan vid halv 7 rycket så var det min tur, eftersom min lilla Ford är en så fantastisk smidig liten bil så tog det ju inte många minuter innan jag lämnade däckfirman på nya vinterdäck och en hundring fattigare.

Innan jag tog beslutet att svimma av totalt så städade jag även upp efter min store lille sons äventyr som kock.

Min store lille sons matlagningskunskaper blir allt bättre…..önskar bara att de på hemkunskapen också kunde lära ut att man kan faktiskt plocka i ordning efter sig…även diskning kunde få ingå i lektionerna….. tar de med tvättning på läroplanen så är det risk för kärlek mellan mig och hemkunskapsläraren…om det nu är en kvinnlig sådan…och om hon har sina egna tänder i behåll förstås.

Efter avsvimmat läge till fram emot 6 så begav jag mig riktning gamlestan igen.

Snömodd och att cirka 2 miljoner andra bilar tydligen hade samma längtan till gamlestan som mig, gjorde att det bara tog 1½ timme att komma fram.

Med hjälp av 2 burkar vaselin och ett bra skohorn tog nu 3 män 100+ plats med mig i den lilla Forden för avfärd Lidköping.

”Om 200 meter…..sväng höger”, rösten i baksätet var inte det minsta lik den ivrige Libanesens eller den oivrige Ugandiern som satt där.

Men den ivrige Libanesen hade hittat GPS funktionen på sin telefon och jag raderade min Lidköpingskarta jag hade i huvudet och följde nu hans direktioner.

När vi åkt i cirklar och hamnat på samma punkt några gånger och den ivrige Libanesen fortfarande tyckte att jag skulle ta vänster där jag tog vänster 2 minuter tidigare, hivade jag upp min samsung och lät Flodabonden på passagerarsätet spela GPS på den.

Någon minut senare var vi så på plats!

1½ timme fabriksvisning senare så fick vi lunch…..lunchen intogs under tystnad och våra senare analyser konstaterade att tystnaden mest troligt berodde på att Västergötlands mest tilltagna ”sillisar” stod för serveringen.

När vi dagen efter reflekterade över studiebesöket stod servitrisen återigen i fokus…..hmmm.

På vägen hem sedan åkte jag åt rätt håll……några av de andra åkte åt fel håll och lyckades skramla ihop 7000:- till rättsväsendets julkassa……Grattis!

Min store lille son messade och beställde wok till middag så det var bara att åka och handla när jag kom hem.

Räkor är ju en av huvudingridienserna i min sons favoritwok…..ett tips till allmänheten när det kommer till räkor…….. låt skalen ligga MAX 1 dag i soporna…….efter 3 dagar så har de flesta blommorna i grannskapet vissnat och grannarna har sagt upp bekantskapen.

Förutom ett väldigt analyserande av föregående dags studiebesök….eller rättare sagt lunchen under studiebesöket så utförde jag mitt förtroendemanna uppdrag några timmar efter ordinarie arbetstid.

När jag äntligen kom hem 13 timmar efter att jag lämnat hemmet så tyckte sonen att det var kebabrulledax.

När den 31:a av byns pizzerior förklarat att de inte hade hemkörning, hur mycket det nu än stod på deras hemsida så tröttnade jag och Forden fick agera pizzabud…..men sonen var nöjd och grisade ner lite extra.

Torsdagen var en helt vanlig dag förutom att vi de sista 4 timmarna skulle bli brandintelligentare…spännande!

När den 14:e av oss äntligen hade släckt dockan som vi övat våldtäkt på så var vi färdiga för dagen och åkte hem.

Sonen fick resterna av min pizza och visslade nöjt….sen la han kartongen i hop med sina tallrikar med fil/yoghurt/wok/oboy/kräm bredvid sig på golvet och återgick till sitt chattande.

Måste förövrigt nämna att jag såg att min store lille son hade en liten diskussionen om senaste ”fråga Olle” dokumentären med någon liten dam på nätet…….hans kommentar….”min sexundervisning är bättre”….hmmmmmmmmmmmmm.

Fredagen var det kryssdag!!

Vis av de senaste köerna och givetvis chansen att få ta en öl efteråt, gjorde att jag tyckte det var dax att åka tåg.

Trots storm så landade tåget på exakt tid på stationen!?

Tåget var knökat och jag tog ståplats.

I Kungsbacka var det en dam som drabbats rejält av stormen…hon hade tydligen fått i sig så mycket luft att hon nu när hon kommit in i lä behövde få ut det mesta.

Käften gick från det dörrarna öppnades och hon och hennes väninna klev på och ställde sig bredvid där jag  stod .

22 minuter senare anlöpte vi gbg och då hade jag fått veta det mesta om kvinnans innehållsrika liv…..Wikström på jobbet som inte tömde diskmaskinen och hennes lata man fick sig några rejäla skopor.

Precis när vi kliver av har hon gått igenom veckans TV och nu redogjorde hon om ”fråga Olle” dokumentären…….ämnet var så intressant att jag följde efter de 2 damerna en bit…trots att de gick åt fel håll, för att få höra det spännande slutet.

Kryssdagen avlöpte med intressanta diskussioner, virriga gubbar, mat och en del ”UH käftstängarkommentarer” från härlige D.

När dagen var över vid 16 så hade vi nu 2 timmar på oss innan julbordet……

Vi gjorde baren på hotellet där vi skulle äta lite rikare och sen smugglade vi med oss en öl till bastun….. jag blev grining på han som hette roomservice för att det var lite torrlagt i bastun men han hänvisade till utskänkningstillståndet……vi hänvisade till att ”kommer inte baren till oss, får vi komma till baren”.

I väntan på julbordet skänkte vi ännu mer pengar till baren…..under julbordet sen så fick vi små dricka kuponger av chefen och de tog slut alldeles för fort.

Det gjorde kvällen för mig med eftersom jag bokat tåg klockan 20.42……bara lite surt att lämna när festen är som bäst, men ska man upp 4.30 får man nog dra sig hemåt.

Tågresan var lugn och precis när vi kommer till Varberg så meddelar en röst i högtalarna att stormen gjort det ”strömlöst” nedanför Varberg….men ersättningsbussar skulle utgå från Varberg…..har ni följt den här bloggen så kan ni det här med ersättningsbussar.

Men jag tog cykeln och cyklade hem och svimmade en stund.

Att jobba 12 timmar en lördag kan ju vara lite småtungt…kanske extra tungt om man har varit på julbord och haft barkontroll kvällen innan…..men jag överlevde.

Jag var hemma vid 19 och visste att klubbfesten rasade för fullt och att jag skulle möta upp dom nere på stan vid 20.

Eftersom det blåste och jag inte ville komma i obalans så tyckte jag att den gingroggen jag fått ner i vänsterbenet behövde få sällskap av en i det högra med.

Vet inte av vilken diagnos jag drabbats av men……jag öppnade käkpartiet klockan 20 och sen glappade det oavbrutet tills jag stängde det vid 2 för en vinglig cykelfärd hemåt.

Jag och O slarvade bort de andra och hamnade på en bar…….eftersom jag lovat mig själv att sluta dricka vid 21 så tog jag en förhandling med mig själv och beställde in en öl, trots att klockan passerat 23 och min intelligens nuddade vid neanderthal.

Av kvällen på baren kan jag säga att……”mitt ex anser att jag är en psykopat” och ”jag har väldigt liten penis” INTE funkar som raggningsrepliker!

När käken och ögonen ramlade ihop var klockan 2.30.

Förstår inte om jag är ung på nytt eller vad som är fel på mig men……söndagens 12 arbetstimmar funkade alldeles utmärkt.

Men igår kväll när jag kom hem klockan 23….var jag väldigt nöjd att vecka 49 2011 var till ända…….

JoE



För några dagar sen knackade det på dörren.

Det var Decemberdepressionen som ville kliva på.

Den tyckte att November varit på tok för kul alla bilproblem till trots.

Hur jag än försökte värja mig så skulle den bara in.

Tyvärr satt den ju sig som skrivkramp på mig. Att jag sen jobbat en jävla massa det senaste gjorde ju sitt till.

Jag skriver detta för att ni inte ska vara arga på mig för att jag inte varit så närvarande det sista.

Satt ju och klurade på något riktigt elakt om avtalsrörelsen…men jag är lite feg där.

Sen tänkte jag ju gratulera Calle…ordförande på Volvo…jo man tackar….klart du har slitit dig till den platsen…hoppas de betalar dig väl bara.

Men nu tänkte jag ju prata om helgens TV lite.

Först vill jag ju ta upp att min store lille son tyckte att jag skulle byta På spåret mot att titta på Idol.

Någon Amanda whatever skulle ju vara såååå bra förklarade han.

Min store lille son brukar annars vilja prata kvinnor med mig….inte så att han vill ha råd eller så. Men han har bestämt sig för att han ska fixa ihop mig med någon.

Dessa någon har blivit en lång lista med namn och de behöver inte vara så speciella så länge de är rika, snygga och kända enligt min store lille son.

Försöker förklara att namnen på hans lista…ja, alla är rika, snygga och kända om ni undrar, kanske inte vill ha en liten sliten industriarbetande farbror som mig…… men min store lille son ”jobbar på det”.

Men nu skulle han prata musik och sen hädade han!

Han förklarade att om Amanda whatever skulle sjunga en Thåströmlåt så skulle hon ”äga sönder honom”.

Under den tunghäftestund jag nu upplevde, tittade jag på min store lille son och funderade om en del av den Engströmska genmassan inte riktigt ramlat ner i honom utan missat lite.

Man kanske skulle ta honom till farbror doktorn och se om inte mamma hans var och hade lite heybaberibba någon annanstans hösten -96.

Men nu förklarade jag för honom, Thåström…en artist som sjunger det han själv vill förmedla, varenda ord är på riktigt, han ger låten sin oefterhärmeliga energi och låter oss översvämmas av den…en äkta artist, med världens känsligast röst.

Idol….en liten person som försöker se ut och låta som någon som redan sjungit den här sången som någon annan gjort….som några halvpackade kärringar på karaokebar ungefär.

Det finns ingen känsla…bara ett försök att efterlikna någon annan kopia.

Min store lille son förklarar att Amanda whatever inte är sån…hon är äkta….som Linda Rosings läppar ungefär.

Min store lille son skakade uppgivet på huvudet och gick in till sig och tittade på karaoke…jag, jag tittade på På spåret.

Christer och Morgan från småtrevliga ”Christer” på radio skulle möta AC och Ylva.

Christer och Morgan visade ju också varför de jobbar med radio och inte med TV…nog sagt om det.

Sen visade de sig att de inte kunde ett skit. Fattar inte att de vågar lämna hemmet utan rädsla att gå vilse…herregud vad kassa de var!

AC och Ylva är alltid duktiga…men Ylva skulle verkligen se bättre ut om hon rakade bort den där mustaschen.

De var spel mot ett mål och AC och Ylva vann på dubbelsidig påssjukeknockout i andra ronden. Luuk och Lindström fortsatt väldigt bra….detsamma till en karaokeande Moto boy som gjorde en grym version av Ultravox klassiker Vienna.

På lördagen höll de på att bli kanalkrock på allvar…trots att det numera finns 3 TV apparater på väggarna här hemma.

Ringaren från Notredame 2 spurtade väldigt starkt och slutade precis när signaturen till Så mycket bättre började.

Laleh som var dagens stjärna verkade lika förvirrad och djup som vanligt.

Om hon funnits på min store lille sons lista så hade jag strykit henne med en gång…överlevt en halvtimme…max!

Men de skulle ju sjungas lite extra mycket eftersom den lilla djupingen inte ville prata så mycket.

Ledin gick ju upp och gjorde en Ledin för omväxlings skull….jag kollade navelludd under tiden hmmm.

Dahlgren som var lika tjurig som vanligt när det skulle penslas i ansiktet gick ju upp och gjorde en Dahlgren. Alltid mycket bra…..men lite variation hade ju inte skadat.

Wiehe hade grävt djupt i arkivet och hittat någon gammal risig Corneliskopia om någon som käkade kex…..jävligt svår men Wiehe gjorde det med den äran.

Ph gjorde slager av Lalehs Live tomorrow…..proffsigt men rätt menlöst.

Timbuktu gjorde ju återigen en Timbuktu……en helt ny låt med helt nu text och jag fattadee inget….kanske börjar bli gammal men tycker iallafall att man borde känna igen något av originalet iallafall.

Timbuktu har ju bara gjort en riktigt bra låt………när han gjorde en halvcover på Thåströms Alla vill till himlen.

E-Type ursäktade sig och gick sen upp och dominerade totalt…Lalehs magiska Snö blev eurotechno av kanonklass…fan vad kul tyckte jag och gladdes åt att E-type äntligen halkat in på banan.

Nästa vecka är det avslutning och givetvis har de sparat det klart bästa till sist…….Wiehe!

Vill höra E-type bomba sönder Keops Pyramid.

Ledin har ju redan gjort en egen Vem kan man lita på så han får ”Ledina” den igen.

Dahlgren och Ph får slåss om Titanic och Fred…tror båda blir grymma.

Vad Timbuktu ska spela spelar ju inte så stor roll….han gör ju en egen text och sätter sitt egna stulna beat på den och jag roar mig med navelskådning å de djupaste.

Och det bästa av allt….Laleh gör Flickan och kråkan….då blir det inte mycket bättre!

Har redigerat min önskelista till nästa säsong.

På herrsidan sitter Thåström och Gessle kvar. Någon föreslog Uggla och det hade ju kunnat vara kul så han får vara med. Sen petar jag nog undan Lundell för lite riktig depression och tar in Olle Ljungström.

Knu…f´låt Carola får på min lista denna vecka sällskap av Veronica Maggio och La Nilsson…inte Birgit nu för hon är ju aningens död, utan Lisa.

Kom med förslag så skickar jag in kravlistan efter nyår.

JoE