Archive for januari, 2012

De svarta åren

måndag, januari 30th, 2012

Ibland inträffar saker som gör att man får perspektiv på det lilla liv man lever.

Har mått rent ut sagt uselt de senaste 2 veckorna…..det blev så illa att jag till slut tvingade mig själv att besöka människorna i de vita rockarna som gillar att trycka och känna på en.

De är lite lustiga de där utbildade folket….de vill undersöka allt utom just där man själv tror att det är som värst ställt med en.

Så just nu har de beslutat sig för att göra en ordentlig undersökning av den 73 kilo skrangliga lekamen som råkar vara jag….ska bli spännande att se om de hinner upp till mitt värkande huvud innan det har bestämt sig för att värka livet av mig.

Tyckte därför att det var ett alldeles ypperligt tillfälle att reflektera lite om jag verkligen har någon anledning att må som jag gjort väldigt länge nu.

2009 var pestens år för mig…vettefan hur jag tog mig igenom det men det kanske är det jag inte riktigt gjorde när jag tänker efter.

I Juni så stängde jag dörren bakom ett drygt 7 år långt förhållande…..man kan tvista om vem det var som lämnade vem….. men så här gick det till.

Redan i slutet på 2008 så hade jag blivit muntligen utkastad säkerligen 150 gånger…..människan trodde att jag fungerade som ett barn….om man bara skrämmer mig ordentligt så kommer jag bli riktigt lydig……hjälpte inte att jag visade mitt leg ”född -65”.

Där i slutet på -08 så sökte jag en lägenhet….orkade inte med kriget som kallades förhållande längre helt enkelt.

Då plötsligt ligger människan därborta i ett hörn och skvalpar….herregud hur mycket hon älskade mig….herregud vad hon skulle ändra sig.

Hade jag varit bara aningens eftertänksam just då….det var ju lika uppenbart som vanligt….hade jag nog tagit mina små pinaler och gett mig av.

Grejen var den….hon låg där och skvalpade….på trygga 5 meters avstånd…..att komma fram till mig, krama om mig och visa att orden hon sa betydde något……nääää.

Men hursomhelst…jag tackade nej till lägenheten och blev lurad av mig några månader till av det här rusande tåget som kallas livet.

Proceduren upprepade sig några gånger till…jag tackade nej till lägenhet 2 och 3….skulle jag tacka nej en fjärde gång så skulle jag tappa min plats i kön…..så det var till lägenhet 4 jag begav mig den där dagen i juni.

Jag frågade henne om hon kunde påminna sig om att hon en endaste gång under våra 7 år kramat om mig och sagt att hon tycker om mig…….svaret….”jag vet inte”.

Det här hade ju kunnat ordna sig väldigt bra…men som sagt….öppnar man munnen för mycket för att andas kan man ge sig fan på att det är någon som passar på att skita där i.

Vi hamnade i en lågkonjuktur!

För att slippa massuppsägningar så fick vårt fack oss att ställa upp….för att rädda jobben för många och för att lätta på företagets kostnader.

Vi tog ut ”stoppdagar”, det vill säga semester och komp på arbetsfria dagar….. jag bistod med 12 semesterdagar och 50 timmar komp.

Från september -09 och 21 månader framåt så gick jag ner i lön….6000 varje månad.

Att gå från ett 2-manna hushåll till ett eget…som i princip var lika dyrt….betala underhåll för 3 barn…..ja det var inte mycket man hade kvar när allt var betalt.

Oftast hade jag mellan 1500-2000 kronor att leva på när jag betalt alla räkningar….då skulle jag ha 1 barn på 50% och de 3 andra varannan helg.

Kan säga att jag lärde mig vända på slantarna….Willys och Nettos reklamblad blev min bibel….jag la ner allt…unnade mig inte en enda sak och jag klarade det!

Visst var det många sömnlösa nätter och mycket ältande….men jag stängde in mig här och levde verkligen efter mina tillgångar.

I slutet -08 fick jag en ny chef……jag var den garvade veteranen och här kom någon som ville bestämma aningens för mycket över mig.

Svårt att säga om jag var krånglig eller om det var hon som pekade för mycket med hela handen….men vi krockade.

Vi tyckte olika om i princip allt….människan som är en snäll och glad själ visade sig vara en väldigt bestämd liten chef.

Vi hade våra duster och jag mådde verkligen inte bra där…till slut kände jag mig utfryst och alla mina åsikter blev behandlade som skit rent ut sagt.

I början på -10 så begärde jag att få bli förflyttad……varsomhelst…bara bort från det här helvetet.

Jag blev till slut förflyttad….började i en produktionskanal efter semestern 2010……hade en tuff ingångsperiod där men det ordnade sig till det bättre eftersom.

Nu kanske ni tycker att jag hade det lite halvjävligt där under 2009…eller kanske bara att jag är jävligt gnällig…..men jag har inte kommit till det jobbigaste än.

Min far fick problem i december -08.

De senaste åren hade vi bara haft telefonkontakt…jag hade fullt upp med mitt och han kände sig tråkig och isolerad där uppe i Värmlands urskogar.

Jag tjatade på honom att komma ner ofta….att vi skulle ut på havet och fiska…något som jag visste var det bästa han visste……men han kom aldrig…..så vår kontakt fick bli via telefon några gånger varje månad.

Nu hade han problem med magmunnen…..han kunde nästan inte få i sig någon fast föda alls.

Läkarna opererade in plaströr och vidgade matstrupen, men ingenting hjälpte.

När de gjorde en riktig operation på honom i maj så hittade de cancern…..men det var lugnt….körtlarna visade att det inte hade spritt sig och operationen gick bra.

Men han blev inte bättre, ingen mat fick han i sig och han tunnade av allt mer….i slutet av juni så öppnade de upp honom igen.

Det hade spritt sig överallt….av de 16 körtlar de kontrollerade så fanns det i 15….det var då jag tror att han gav upp.

Jag åkte upp andra veckan i juli…det var smärtsamt att se sin far som alltid varit en välväxt man så här….han vägde 58 kilo och kunde inte gå utan stöd.

Det var bara en snabb visit…men vi planerade att jag skulle komma upp med barnen 2 veckor senare….han ville det så mycket och barnen med.

Jag ringde upp den sista Juli…..jag och barnen skulle åka upp dagen efter var det tänkt…men pappas sambo orkade inte prata…utan jag fick prata med en läkare som förklarade att vi inte kunde komma den helgen…han skulle inte orka, för det var kritiskt….men han skulle nog ta sig igenom det och vi kunde komma några dagar senare.

Dagen efter….den 1:a augusti 2009 dog min pappa.

Just då så sköt jag ifrån mig allt….det var väl mitt sätt att försvara mig själv.

Men det gick ju inte att låta bli att tänka på att jag inte fått säga farväl ordentligt….det fanns ju saker som vi inte pratat om.

Jäg kände min far väldigt väl…visste exakt hur han fungerade och hur han tänkte….men jag ville höra vissa saker från honom.

Saknar att kunna ringa honom….få de där goda råden som bara han kunde ge…eller bara för att snacka skit en stund.

Jag genomlevde 2009, sköt undan allt…blundade och vägrade känna efter.

Några månader in på 2010 så landade allt på mig…..jag hade nått min gräns….jag vacklade.

För första gången sen tonåren så vägde jag under 70 kilo…….jag märkte att jag skakade ibland.

Några….de som jag vet idag faktiskt verkligen bryr sig om mig……de pratade med min chef och på så sätt fick jag gå till läkare och psykolog.

Det var inga direkta fel på mig….men den inre stressen som jag inte kunde kontrollera höll på att äta upp mig….jag fick lyckopiller.

Gummibollskänslan som fanns i mig när jag knaprat de här tabletterna är obeskrivlig…overklig…jag blev en speedad, jagad person.

Efter bara en vecka beslöt jag mig för att lägga ner dom….jag mådde skit….personen jag hade inom mig var någon som jag aldrig trodde skulle finnas där…vem fan var det?

Nu gjorde jag det största misstaget som jag någonsin gjort…..jag ljög för mig själv.

Jag fick för mig att om allt blev som förrut så skulle jag må bra igen….så det första jag försökte göra var ju att reparera det brustna förhållandet….för det hade ju varit mitt fel att det gick åt helvete och det här var vad jag behövde…inbillade jag mig.

Nu skulle jag få en läxa i att det faktiskt finns människor som vill en illa.

Jag la mig platt på marken och lät den här människan köra över mig fullständigt…..det var ju det här jag behövde för fan…..och människan var inte sen att utnyttja det….för hon pissade på mig där jag låg.

Jag ställde upp på allt!

Trots min knapra ekonomi så maxade jag mina krediter, mitt lån och lånade ut det till den här människan…hon lovade att betala tillbaka….för jag förklarade att jag inte skulle klara det utan att hon gjorde det……att hon brutit 1000 löften förrut hade jag förträngt.

Jag gav all min tid och all min energi för att visa mina framfötter….att jag var beredd att göra allt för att det här skulle fungera….i gengäld så lovade ju hon att hon verkligen skulle lägga manken till hon med……jo hoppsan.

I augusti så hade jag stångat huvudet blodigt…….jag gav upp.

Jag berättade för henne hur mycket jag offrat…..mina pengar jag inte hade….min tid som inte fanns och min energi som tagit slut för längesen….jag frågade vad hon hade gjort för ansträngningar.

Det var då hon yttrade den mening som fick allt att vända…..fick mig att förstå vilken jävla blåsning jag hade gjort på mig själv…men ändå den meningen som fick mig att vakna upp, hon sa, ”jag har varit trevlig”.

Jag hade några löften som jag lovat henne…jag bryter aldrig ett löfte….så jag hjälpte henne med barnen för att hon skulle jobba några helger till.

Men efter det så bröt jag kontakten helt…..det är väldigt tråkigt för barnens skull…..men jag har förnedrat mig färdigt.

Hennes löften om återbetalning går lite knackigt….hon är skyldig mig dryga 45000 som hon lovar att betala av på varje gång jag påminner henne.

Jag är glad att jag gjorde mig av med det där spöket som hon var för mig…..men jag tycker inte om mig själv att verkligen tycka så illa om en människa som jag gör.

Vet inte riktigt hur länge det tar för mig att återhämta mig från allt detta…jag kanske aldrig gör det.

Varför jag skriver om det…..jag behöver få det ur mig….det finns vissa saker jag inte tagit upp…de kanske kommer vid ett senare tillfälle.

Men det är sånt här jag funderar över….nu när jag mår dåligt igen.

Ta hand om er!

JoE

Så ska det ses……

torsdag, januari 19th, 2012

Förlåt mig min tystnad………

Träffade tyvärr en Januarivägg monumentale och känner mig därför lika underhållande som en rotfyllning utan bedövning.

Tänkte ju egentligen skriva en blogg om försäkring/ar/kassan…men jag suger på den karamellen ett tag och ägnar mig åt självömkan och ytlighet på bästa möjliga sätt istället.

När man träffat väggen…trots knappt styrfart på livsvägen man lallar fram efter…..så intar man gärna ett trivsamt läge i den bruna, slitna och försöker imitera en rotfrukt efter bästa möjliga förmåga.

Givetvis orkar man sträcka sig efter fjärrkontrollen för att få en sorts verklighetsflykt i den kvadratiska världen kallad Tv.

Har man också blivit lite lyckligt begagnad med en del filmer som hittat in på sin dator kan man till och med komma på sig själv med att le någon gång emellanåt….blir nästan lite irriterad när jag kommer på mig själv med att le genom att idiotförklara mig själv så bra jag någonsin kan.

Tänkte alltså prata lite film.

Drive…. Bara att hitta Ryan Gossling i huvudrollen gjorde ju detta till en måstefilm.

Han spelar en antihjälte som mest sitter bakom sin ratt och ser oförskämt cool ut….han agerar med en pondus som hade fått Jan Guillou att få en skvätt utlösning i lilla kalsongen av avundsjuka.

Filmen i sig är lite långsam men agerandet och de snygga miljöerna gör den ändå till en tittvärd film.

Min näststörste lille son har en fetisch för skräckfilmer, ”är den läskig”, är hans stående fråga när jag frågar om han vill titta på en film med mig.

Originalet ”The Thing” kom ju tidigt 80-tal med en stenhård Curt Russel jagandes monster i den vinande, kalla snön.

Nu har de gjort en nyinspelning och den följer originalet ganska bra….tyvärr har ju inte effektmakerierna blivit mycket annorlunda på de 30 år som gått.

Sen har jag väldigt svårt att få ihop norska och skräck i samma mening…… När ett monster är ”hurtigt” eller ”kjempe” så känns parodin ganska nära.

Inte ens briljante Ulrich Thomsen kunde göra filmen det minsta spännande…originalet är klasser bättre…se den istället!

En kväll förra veckan så hade ju en kanal fått den goda idén att sända ”Sideways”.

Såg den för ett gäng år sen och minns att jag gillade den mycket.

Hur man nu kan göra en film om vin och filosofiskt prat om livet spännande och bra övergår mitt förstånd…men ”Sideways” är grym.

Man kan se den som en ”Hangover” utan hangover….eller de hade ju hangover emellanåt….men tyvärr för dem själva så mindes de ju det mesta.

Paul Giamatti är klockren som den ångestfyllde vinkännaren och har ni inte sett den så ”låna” hem den på vilket sätt ni nu vill och kolla in den snarast….en klar fullpoängare.

”The Guard” hade hittat till mitt usb, jag intog gråstensposition och kollade in den.

Brendan Gleason spelar en ganska skön landsortspolis på den irländska myllan och glider runt utan att bry sig om nåt.

På grund av knarkaffärer i området får han sällskap av Don Cheadle´s FBI agent….uppgjort för kollisioner alltså.

Skön rulle….Gleason är grymt underhållande och FBI agentens krockar med den Irländska landsbygden är väldigt kul……”Vill du prata Engelska…..åk till England då” är en underbar kommentar när agenten går runt och knackar dörr och Irländarna förnekar det Engelska språket så mycket det bara går.

Klart sevärd!

Sparade en av de mest emotsedda…iallafall av mig, rullarna till sist.

”Thinker tailor soldier spy”….Junior Alfredssons första riktiga film utanför Sverige.

Rosorna i svensk press har varit enorma……det snackas Oscars och en jävla massa annat i det jag har läst.

Skådespelarlistan får ju vem som helst att bli lite blöt i kallingarna och man dreglar lätt.

Oldman, Firth, Hurt, Strong med flera…..satan vilka gubbar!

Hojten som heter Hojten eller något liknande i efternamn också hade fotat….det jag sett av Hojten tidigare har ju varit förjävla snyggt….kunde det bli fel??

Nädå…grymt smart, snygg, stilistisk film….ska man klaga på något är det väl att tempot kanske är lite långsamt….men vafan…har man blitt lika gammal som mig uppskattar man att det går lite långsamt……klart sevärd rulle!

Tänkte såhär i slutet lägga mig i debatten om Jerringpriset som diskuteras flitigt både på Facebook och på sportsidorna i våra tidningar.

Favoriten Anrell har orsakat storm i hästsverige haha…underbart!

Inte för att jag bryr mig nämnvärt om vem som blir tilldelad pris och så…..men ibland kan man reta upp sig lite.

För det första! Hur i helvete kan man ha den röstningsmetoden när Sveriges ”finaste” pris ska delas ut?

Man kan ringa hur många gånger som helst…..kanske något att satsa på inför nästa regeringsval?

Svenska folket ska alltså utse den de tycker har utfört den största idrottsprestationen under det senaste året….borde det inte bli mest rättvist om man bara får rösta en gång??

I det här fallet blir det ju de med mest engagemang som hjälper fram sin favorit till priset……tänk dig hur många röster alla engagerade kommunister och Sverigedemokrater skulle lämna vid nästa riksdagsval om de fick chansen.

Alltså…den med de mest dedikerade (lättpåverkade) fansen kommer att vinna….oavsett hur bra hans prestation nu än är…..tappar inte priset sitt värde då?

En kille som har slitit i VÄRLDENS bästa hockeyliga i 9 månader….vunnit den totala poängligan…blivit framröstad av spelarna (alltså VÄRLDENS bästa hockeyspelare) till ligans bästa spelare…..han får stryk av en som suttit på en häst och hoppat över några pinnar emellanåt, kanske aningens snabbare än någon annan…..men hallå!!

Skulle väl gissa att 99% av de ”hästtokiga” i landet är tjejer….knappast myndiga tjejer…men de har iallafall en mobiltelefon….stackars pappa som ska betala räkningen sen hmmmm.

Varför tjejer är ”Hästtokiga” ska ju ha att göra med att det killar lite extra gött i gottepåsen när de sitter där uppepå och skaver.

Var Ralf-Göran och de 7 andra ”män” som håller på med ”sporten” gör av klockspelet när de sitter där upp vet jag inte…….kanske har de susp….precis som hockeyspelarna.

Men hästnamn som ”Orgazmatron”, ”Pinnbult Up”, ”Buttplugg” och liknande förstår man ju var de kommer ifrån.

Nu hade ju Rolf-Berit tydligen hoppat över de små pinnarna på ett fantastiskt fint sätt att alla små ”nyutlösta” tjejer i landet skulle belöna honom.

En kille som tjänar sitt uppehälle på andra sidan jorden…i VÄRLDENS bästa hockeyliga…och blivit utsedd till ligans bästa back för 7:e gången…förmodligen en av VÄRLDENS bästa backar genom alla tider….han var inte ens nominerad…..Jerringprise är verkligen ett pris som blir rättmätigt utdelat…not!

Den gänglige divan från Rosengård….säga vad man vill om honom men….han är dominant….kanske ligans bästa….och nu snackar vi om en av VÄRLDENS bästa fotbollsligor.

Fotboll utövas väl av sisådär ½ MILJARD människor världen över……..klart att Ralf-Runes framförande av ”Give me fontains” eller whatthefuck var mycket mer värt att prisas än det.

Nästa år kanske vi ska haussa upp någon som går till final i VM i plockepinn för plattfotade eller liknande…..näääää lägg ner skiten eller se till att man bara får rösta en gång.

Tack för mig!

JoE

Valet kan bli kvalet…..

torsdag, januari 12th, 2012

Valfrihet!

Ett ord som jag alltid uppskattat och värderat högt.

Alla ska ha möjligheten att välja, självklart!…. men med det så kommer också den andra sidan….du bär 100% ansvar över dina egna handlingar!

Om det var så att alla hade möjlighet att välja och på så sätt ta sina egna beslut, borde det betyda att allt var frid och fröjd.

Men när det finns personer, instanser, myndigheter och andra jävla hittepå saker som bara finns för att lura och bedra….det är då det går åt helvete.

Det började redan för några år sen….jag intog fiollåde utseende när jag första gången hörde talas om SMS lån.

De spelades trudelutter på radion som förutom att de var så irriterande dåliga att jag ville slita ut min integrerade bilradio och trycka ner den i halsen på närmsta SMS användare….även fick mig att gå i taket eftersom jag förstod grundtanken i det hela.

Det var ju knappast Carl-Henric Svanberg och hans kompisar som skulle skicka iväg ett SMS för att det blivit ett litet hål i plånboken.

Vilka var målgruppen egentligen?

När man började kika lite på räntan blev det ju intressant…..inte den utlovade räntan…..utan den effektiva!

Någonstans räknade någon ut att den effektiva räntan var på närmare 1400%!!!

Nu var det ju meningen att detta skulle vara ett slags korttidslån… det skulle betalas tillbaka inom 30 dagar…..då hade de ju bara en effektiv ränta på måttliga 20%.

Men eftersom målgruppen var de som hade råd med en mobiltelefon men var kort om cash…det vill säga 85% av landets befolkning så skulle det bli finemang det här.

Nu är det ju inte medelsvennen som tar ett SMS lån….det är de som inte ser någon annan väg ut för att klara de närmsta dagarna som sitter där och knappar in sin begäran.

Nu är det ju ett val som var och en av oss gör….om vi vill ta ett SMS lån eller inte…jag för egen del skulle aldrig göra det…men det har nog mer rediga personer än jag sagt.

Nu pekar nog en hel del finger åt mig, ”det är ju en valfrihet som bara de svaga väljer”, tänker ni….. Ja…precis…..det är ju de svaga som gör det här valet…. De som inte har något annat alternativ….de som passerat gränsen till vad de klarar.

Baktanken är ju tydlig….de lånar pengar till de som kommer att ha problem med att betala tillbaka i tid….. de lånar ut pengar till de redan utsatta……för det krävs ju ingen som helst säkerhet för att få lånet……på pappret alltså.

Det för ju tankarna över till vår kära kronofogdemyndighet…..minns att förr så skulle man ju bli delgiven först.

Det skulle väl till och med upp i tingsrätten innan det kunde bli utmätning och prickning?!

Men inte nu…nu kan de pricka dig bara några dagar efter att du inte betalat räkningen på utsatt datum.

Detta är på grund av att bara någon dag efter att förfallodagen passerats så går ärendet vidare till ett inkassobolag.

Inkassobolaget kan skicka ut en påminnelse försedd med en trevlig avgift……om du har tur.

I värsta fall kan inkassobolaget vända sig till kronofogdemyndigheten och kräva indrivning från dag ett…speciellt om du låtit bli att läsa det finstilta i det kontrakt som du undertecknat och godkänt.

Mitt i allt är skulden betydligt högre….det ingick ju en fet ränta från förfallodagen….fogden ska ju ha sin del av kakan också.

Konstigt nog kom de flesta av dessa förändringar samtidigt som det började spelas SMS lån trudelutter på radion…få se nu…runt 2006 hmmmm.

Vad hände då 2006??? Kom det en ny liten regering som förespråkade valfrihet lite mer än den tidigare, mer restriktiva regeringen gjort??

Mitt i allt så skulle regleringar och allt som vår tidigare ”storebrorseross” regering infört under några decennier tas bort…vi skulle bli självständiga och bestämma själva över våra små eländiga liv sas det.

Låter ju fantastiskt!!!

Läser jag om kommunismens ideologi så låter fanimig den minst lika fantastisk.

Ja vafan…..varenda ideologi som existerar verkar ju vara totalt ultimat…..i teorin.

När jag genomgått en liten mognadsprocess (gnäll inte!) så funderade jag lite över regler, lagar och regleringar.

Det finns ju en grundtanke någonstans där bakom…..att skydda oss från förfall.

Visst…vi kan inte leva livet fullt ut, men vi kan inte rasa rakt ner till helvetet heller…vi kunde vara så där Svenska…sådär lagom.

Ungefär samtidigt poppade de upp….de som visste om människans svaghet…och de tänkte fanimig utnyttja den fullt ut.

Människan är en komplex idiot…..eller kanske rätt lättläst….fortfarande idiot förvisso.

Alla söker saker att fylla våra liv med…vi är i behov av något slags afrodisiak,

de små luckor av vår normala grå vardag behöver täppas till.

Vissa klättrar i berg, andra använder sex, någon tar till flaskan, kanske någon bestämmer sig för att gräva en grop eller 2…det finns till och med idioter som sätter sig ner och börjar skriva!

De med minst fantasi…..eller det är fel att säga så…..de som inte riktigt har orken…de som kanske inte hittar någon bra lösning och bara vill gömma sig undan sitt liv för en stund….det är de som hamnar i ett beroende.

Beroende är ju klassat som en sjukdom sen ganska länge tillbaka….nu mer är ju inte de som drogar alkisar eller knarkare….de är sjuka.

Samhället öser in pengar för att bota de frivilligt sjuka……de har ju valt det själva, därför måste det ju vara frivilligt!?

Men det beroendet som ökar mest och kanske även är skadligast av dem alla talas det ganska tyst om….nämligen de spelberoende!

Är spelberoende en sjukdom??

Frågar du mig så är det den värsta pestsjukdomen av alla….den kan förgöra dig och din familj på bara några månader.

Av någon konstig anledning så är det helt legaliserat….det är ok att starta en spelsajt och börja lura besparingarna av folk.

Det bästa är att du inte ens behöver skriva företaget i Sverige……Malta och andra avlägsna destinationer passar ju mycket bättre…dels behöver du inte bry dig om svensk lagstiftning och blir det problem med någon tjurig sate som känner sig lurad, är det ju ett litet helvete att få tag på dig.

Den största niten som en spelberoende som spelat bort allt den har går på……är att den vill vinna tillbaka iallafall lite av det den förlorat.

Så jävla lägligt att de har uppfunnit något som kallas SMS lån då!

När man sitter där helt utblottad men med en plan hur man ska vinna tillbaka sina pengar och sitt liv, är det jäkligt lätt att peta in ”smsalåna” på sin mobil.

Vips….det tar max 15 minuter så har du en laddning kronor på ditt konto….kanske skulle ta och gå in på den där spelsajten och utöva din teoretiskt utarbetade plan i praktiken.

När du upptäckt att det finns en hel skog av små kreditbolag som gärna ger dig ett inblancolån, svider det ju inte så mycket att det första lånet spelades upp på bara några minuter.

Du får ju löning inom ett par veckor, då ska du reda upp den här lånedjungeln du hamnat i bestämmer du dig för, pickar in ett nytt nummer på mobilen och går över till din plan B för att vinna tillbaka det du förlorat.

Jag vet inte hur många som sitter där….men jag tror de är många fler än någon av oss anar.

I min närhet finns det personer som precis går igenom den här processen….de sitter mitt i det brinnande helvetet och har inte en aning om hur de ska ta sig ut.

Jag har försökt hjälpa vissa så gott det går…..efter att ha belånat mig själv upp över öronen och blivit totallurad av den första så fick jag byta strategi.

Jag försöker komma med råd…till exempel ta 1 stort lån och lösa in krediter om det är möjligt.

Betala förhelvete bort SMS lånen först brukar jag säga, vad jag förstått så kan de ju mångdubblas väldigt snabbt.

Hur kan ett land som säger sig bry sig om sina medborgare godkänna det här…..var går gränsen mellan kriminalitet och så kallad entrepenörsanda?

Varför sitter onda människor som förstör andras liv med välfyllda plånböcker och inte bakom lås och bom?

Människor tar ju livet av sig för att de har raserat hela sin tillvaro på grund av detta!

Hoppas ni tänker efter nästa gång ni hör någon stå och prata sig varm om valfrihet….. det finns en baksida av varje mynt.

Var rädda om er därute!

JoE

Gili……där hajarna viskar mitt namn

onsdag, januari 11th, 2012

Trots att det är 6 plusgrader och klarblå himmel ute så här mitt i Januari så är det ändå skönt att sätta sig, titta på lite bilder och drömma sig bort.

Efter 10 dagars Balivistelse så tyckte vi att det var dags att utforska paradiset på allvar….vi åkte till Gili.

Gili är 3 pannkaksplatta små öar som har hittat sin placering precis utanför Lomboks nordvästra kust…. de ligger där i en rad, precis som om någon slängt ”smörgås” och öarna har bildats av ringarna på vattnet.

För att ta sig till Gili fanns olika alternativ…..min vän förklarade att orkar man inte simma några kilometer så ska man nog undvika de billiga, långsamma båtarna.

Vi tog plats på en snabbåt som skulle förflytta oss över Balisundet till Lomboksidan på dryga 2 timmar….sätena var i plast/skinn…om nu någon skulle tycka att umgänget med de 5 meter höga vågorna i 40 knop skulle bli för mycket för frukostsmörgåsen i lilla magen.

Vi lämnade ett grått Padang Bay på Bali och kom fram till soligt Lombok där tydligen en del gods skulle släppas av och en skäggig familj kliva på.

Nästa anhalt Gili Air…vår hållplats i paradiset!

Vi hade valt Air i hårt slagsmål med mellanön Meno….Trawangan ville vi inte till…vi var 20 år för gamla och orkar bara parta till 5 på mornarna, tyckte vi.

På Bali gick ju hela livet i slowmotion…utom när det gällde trafiken.

En Balines som hamnade bakom en ratt…som dessutom satt på fel sida….blev per automatik Asiens svar på Fittipaldi….Man förstår att de hoppas på ett liv efter detta när man befunnit sig i baksätet på en taxi en stund.

Gili hade samma atmosfär…bortsett från trafiken då, här var ingen motortrafik tillåten och de små, otroligt gropiga små vägarna som fanns ockuperades av öns cirka 15 ”drivers”.

Driverserna hade ingen ratt att hålla i….de höll istället i tömmarna på någon liten häst/åsna.

Bakom hästen/åsnan hade de byggt en liten träkoja på hjul…. den var man nästan tvungen att transportera sig med till sin bugalow som var belägen någonstans runt den lilla ön.

De hade mage att kräva 50000 för den lilla rundan…..50000 är ju 40 kronor…men just där och då tyckte vi att det var ganska dyrt…..när man tycker att 40 kronor är mycket för en 10 minuters hästtransport så har man mest troligt varit borta på tok för länge från Sverige.

Att den lilla träkojan bakom djuret var anpassad för aningens mindre figurer än oss själva, kunde vi konstatera när vi 10 minuter och 6 bulor senare släpptes av utanför vår lilla bungalowby.

Efter att ha installerat oss i bungalowen tyckte vi att det var dags att få oss något till livs och tog oss en liten promenad.

Runt i princip hela ön hade de små ställen där gazeboz var utställda jäms med den vita stranden….att sitta där, titta ut över det turkosa, glittrande havet och känna den ljumma brisen som drog över en, gjorde att harmonin inom en var total.

Gili är nog det enda stället där man är tvungen att gå och hämta personalen när man inte fått beställa på ett i stort sett folktomt ställe.

”Kyparen” spenderade hellre tid med att ligga utsträckt i en gazebo och plinka på en gitarr än att se till att vi fick beställa…..”det är Bali”, sa min vän och då förstod jag att jag nog var tvungen att lämna mitt harmoniska tillstånd för att gå och upplysa ”kyparen” att de satt 2 ganska törstiga nordbor och väntade några gazeboz bort.

”Nu vill jag snorkla”, förklarade jag några bintang och världens underligaste carbonara senare.

Min vän som besökt Gili 6 gånger tidigare pekade då ut riktningen i sydlig riktning och tog ut stegen mot ett bra snorklingsställe hon visste om.

När vi landade på första bästa bar en timme senare så hade jag än en gång insett att min vän inte bara var söt och charmerande….hon var aningens förvirrad också.

Det var tur att ön bara var drygt 4 kilometer i omkrets, min vän hade lett iväg oss i totalt fel riktning och jag fick nu mig en liten extra sightseeing tur.

Vi råkade ju hamna på den folktomma delen av ön, brist på folk är lika med brist på bar om ni fattar.

Att knalla runt i paradiset på kritvita stränder och med det vackra, vilda havet bredvid sig är fantastiskt……men när det är +30 nånting och inte en tendens till skugga så tar bränslet slut lite grann efter en stund.

Vi badade på en enslig bit strand på öns sydspets…ni får ursäkta mig med alla inlägg om väderstreck och så….men jag råkade få en kompass formidable med i genuppsättningen när jag tillverkades….den funkar överallt….utom i Falkenberg….felbyggd stad!

När min vän för tolfte gången konstaterat att det är alldeles runt hörnet så såg vi äntligen bebyggelse där framför oss.

”Wanna have some tobacco”, var det första en synnerligen oklippt yngling i mörka solglasögon frågade oss när vi hasade in på första bästa bar vi kom fram till.

I Kalix där jag är uppvuxen kallas detta i folkmun ”rocknroll tobak”…då förstår ni vad jag menar hoppas jag.

Nu var ju vi lite mer angelägna att inventera de gröna halvliters flaskorna på nedre hyllan i barens kylskåp än att suga på en pipa….så vi beställde några Bintang och slog oss ner i en gazebo precis vid stranden.

Ungefär 150 meter innan vi kommit fram till bungalowen vi hyrde så kom vi till öns bästa snorklingsställe….. ska köpa med en kompass nästa gång jag besöker min vän……vill ju inte hon ska gå vilse på någon ö som är större än Gili Air.

Vi hyrde oss snorklingsutrustning för det hutlösa priset 120 kronor….. då fick vi ha det så länge vi ville i och för sig.

Att simma omkring i det 28 gradiga vattnet och titta ner i akvariumet under sig var fantastiskt!

Problemet var bara att 50 meter ut så tog det mysiga, gröna vattnet slut och blev mörkare mer hotfullt blått när botten försvann där långt under mig.

Trots att jag är full av manlighet och testostoronet nästan rinner av mig så blir jag lite spak när man märker hur liten man är därute i det stora okända blå.

Musiken från filmen som man såg och fascinerades av i slutet på 70-talet kommer som ett brev på posten… ”DoDoDoDoDo”….fan jag har ju hajskräck i ett badkar av normal storlek!

Min vän låg där vid ytan 20 meter bort…20 meter ut och flinade så hon höll på att gå sönder…. ”kom ut hit, det är mycket större fiskar här”, ropade hon och försvann ner under ytan.

Har från barnsben utvecklat en taktik när jag är ute och badar….så länge det finns någon som är längre ut än mig så är det ok……en benig, svårtuggad svenne står ju inte högst på hajarnas meny…..förhoppningsvis.

Jag svalde hårt och jobbade mig utåt, beredd att vid minsta lilla misstänkt fenliknande sak i synfältet göra heltom på stället och slå några världsrekord på min väg mot den trygga stranden 70-80 meter bort.

Den dagen man kan bli opererad och få 360 graders syn så kommer jag att börja dyka på allvar.

Huvudet går ju som värsta propellern där man simmar framåt…måste ha koll åt alla håll samtidigt och det måste ju se förjäkla roligt ut.

Efter att ha dykt och tunnat ut Bintangbeståndet i baren några timmar tyckte vi det var dags att gå hem och göra oss färdiga för kvällen….den här gången bestämde jag åt vilket håll vi skulle gå.

De kanske 200 meterna från vår bungalow ner till det lilla centrumet där vi tänkte äta var fösedd med ett antal barer.

Vi tog oss några stopp för att kolla in drinkmenyerna på de ställena där det stod ”happy hour” på griffeltavlorna utanför….det fanns ofta med ”magic mushroms” på griffeltavlorna med……Harry Potter på besök?

Min vän testade ”frozen Margerita” som varken var frozen eller Margerita liknande någonstans, jag…..jag testade Bloody Mary.

Den ena var 80% tabasco…nästa var 80% sprit…den tredje var 80% av något helt annat, men vid det laget struntade jag i det mesta.

När det var dags för mat så beställde vi för säkerhets skull in lite drinkar till förrätt….eftersom det är dumt att chansa så tog vi oss ett par till efterrätt också.

Vi ångrade oss att vi inte tagit oss några dagar extra där i paradiset…redan nästa dag var det dags att åka tillbaka till Bali igen…..men en dag så sitter jag nog där igen….om jag får bestämma….Gili är fantastiskt!

JoE

När väckarklockan ringer……

söndag, januari 8th, 2012

Det landade på mig igår…..

Jag fick ställa mina värderingar mot väggen igen och fråga mig själv vad som var viktigt.

När jag startade den här bloggen för några månader sen så gjorde jag det för min egen skull, för att få ut en del av min frustration och mina tankar på ett blankt papper.

Den blev ganska uppmärksammad med mina mått mätt…bloggen.

Efter en stund skrev jag för att göra er nöjda….jag tappade bort mig själv och glömde det som var viktigt, för mig.

Hade bokat in Thåström dokumentären igår sedan länge……en ikon, hjälte och stilbildare som följt mig genom livet fick mig att vakna igen.

Man gör det man gör för sig själv…inte för att passa in i någon skev mall som andra skapat åt en.

Vem bryr sig om det är 2 som följer en eller 1000?

Inte jag…….inte nu!

Tänkte ägna en stund åt mannen som väckte mig igen….men först vill jag ge kred till en speciell vän som redan för några veckor sen talade om att jag skulle skriva om det jag själv tyckte var viktig….om det som gjorde mig till den jag är….Tack A, min vän för livet!!!

Det finns nog ingen förutom mig själv som jag försvarat så mycket som Thåström, vet inte varför jag gör det….men jag vill ge honom någon sorts upprättelse…..försöka få andra att se honom genom mina ögon.

Kärlek och uppror snurrade på min 33 varvare minst 10 gånger varje dag veckorna innan…..800 grader och Mental istid var favoriterna.

Men nu stod jag äntligen där längst fram vid scenen… Dag Vag hade värmt upp publiken och nu skulle snart huvudattraktionen gå på….Ebba Grön!

Thåström hade svart skinnkeps liknande de som poliserna hade i Amerikanska filmer och han ägde scenen från första sekund.

Vi var väl 3-400 som var där i Mannhemskolans aula den där söndags eftermiddagen…hur många som stod där längst fram, dansade och sjöng med har jag ingen aning om…men jag visste att det var en väldigt speciell upplevelse…för mig iallafall.

Ebba dog ut och det kom någon låt med rymdimperiet….. tyckte att det fortfarande lät bra men det var som om något av det självklara fattades.

Ordet rymd försvann och kvar blev Imperiet.

Kan berätta att jag knappast lyssnat på en endaste av Imperiets låtar från studioalbumen mer än max en gång, det var precis som om energin hade försvunnit.

De försökta nischa Thåström….slipa bort de ojämna kanterna och dra nytta av den fantastiska talang som fanns inom honom.

De ville kommersialisera honom, göra honom till en produkt för att bli stora och erkända av den stora massan……de ville göra honom till något annat än det han var.

Live kunde de inte gömma undan den sanna Thåström…….han klev ut ur sitt inmålade hörn och visade hur bra Imperiet verkligen kunde vara.

Vet inte vad som egentligen splittrade Imperiet, medlemmar lämnade och nya tog vid…. men känslan säger mig att Thåström tröttnade på att försöka vara någon som inte var han själv och gick till slut sin egen väg.

Han släppte sin egen självbetitlade skiva året efter Imperiet gått i graven, där slogs han med sina demoner och försökte göra upp med det utanförskap som han verkade känna.

Det blev ännu tydligare på hans nästa skiva där all hans ångest och tveksamhet till sig själv ångade ut genom hårdare, tyngre låtar.

Men texterna avslöjade honom……hans känsla av att inte riktigt passa in fanns där hela tiden….skulle han ta steget in för att bli som alla andra eller skulle han gå sin egen väg, var frågorna han ställde sig.

Eftersom demonerna fortfarande jagade honom och han inte fann svaren på sina frågar så lämnade han landet.

Peace Love and Pitbulls blev som ett avlopp för hans egen tveksamhet inför sig själv….han levde ett destruktivt liv och öste ur sig vrede som kanske mest var riktad mot honom själv.

Känslan är att han inte kunde låta sig bli älskad…. att han ville slå bort alla som börjat uppskatta honom på allvar.

Väckarklockan ringde när han blivit 40…..han klev ut ur sin egen otrygghet och accepterade den han var….han blev Thåström på riktigt!

Jag stod där i Lisebergshallen i November -99……. ”det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal” hade kommit månaderna innan och förväntningarna var på topp.

Han gjorde upp med sig själv där på scenen den där premiärkvällen….spellistan gick på ett tydligt rättvist spår, där Ebba, Imperiet och han själv fick precis lika mycket plats.

Han sjöng om utanförskapet på ett tydligare, mer självklart sätt….han sjöng som om han accepterat den han var och att han bestämt sig för att gå sin egen väg.

Under de dryga 12 år som gått sen den kvällen har jag sett honom några gånger till….sett honom gå vilse igen men snabbt hitta tillbaka igen.

Hans ärlighet i sina texter är otrolig….hans röst blir bara bättre ju äldre och sannare han blir.

Han har förtjänat vår respekt och vår uppmärksamhet många gånger om…….han har väckt mig många gånger och nu ska jag lyssna till mig själv lika gärna som jag lyssnar till honom.

Man kan inte lyssna på Thåström som någon sorts bakgrundsmusik och tro att det ska funka.

Man kan inte förstå Thåström utan att riktigt lyssna eller känna.

Kanske behöver man känna ett sorts utanförskap för att riktigt förstå……att man står där med ena benet utanför och tittar in i den värld där det blir allt viktigare att passa in.

Ska man rätta sig i ledet för att de andra ska tycka om en….eller ska man ta sin egen väg för att lära sig tycka om sig själv?

JoE

Hur gick det här till……

måndag, januari 2nd, 2012

Man kommer på lite lustiga saker när man funderar lite…kanske skulle ge fan i att fundera då hmmm.

Hur svårbegripligt det än må vara för mig att inse att det faktiskt är sant..så vägrar jag nästan acceptera det.

Varberg är den plats där jag nu bott längst i mitt liv!

Hur gick det här till, vad fan hände?

Efter mina dryga 5 år i 08-land så hamnade jag ju i Kalix och där bodde jag ju i en evighet…minst.

Hade miljoner vänner där…det bor ju bara runt 15000 där men det kändes som många fler.

Kjolla, Larsa, Ljungen, Pulli och jag var ju kärntruppen.

Vi spelade landhockey året runt, fotboll året runt, sprang, hoppade, klättrade, cyklade…ja vi gjorde allt som hade med sport att göra året runt.

Kanske inte så konstigt att Kjolla och Pulli blev storstjärnor i bandy, Ljungen världsstjärna i bowling, Larsa var ju också en superstar inom bowlingen men aldrig lika seriös som Ljungen.

Jag…ja jag blev väl bra hmmm…..skramlat ihop en del SM medaljer men inte lika bra som de andra…hade ju andra saker jag var bra på.

Under sommarmånaderna så brukade vi ”sova i tält” så ofta vi bara kunde.

Där hittade vi på en massa hyss, terrade folk, lärde varandra onani (där var det en som blev superstjärna hmmmm) och pallade.

Det var ju enda gången man åt grönsaker…för där uppe i norr kunde man 10 månader om året palla istappar typ.

Men under sommarmånaderna kunde man ju få sig lite ärtskider, rabarber eller små jävla morötter, inget som man åt i vanliga fall…men stulet är gott.

Det hände ju att de var mängder av andra kids som också övernattade i sina tält….vet att det fanns nätter där vi kunde vara över 60 ungar som sprang omkring där över alla gårdar, bakom oss lämnade vi ingenting.

Om ni läst Stephen Kings ”Langoljärerna” så förstår ni vad jag menar….små lustiga varelser som tar sig fram över jorden och bakom sig så lämnar de bara ett svart streck av ingenting.

Om ni ser någon liknande figur, kan ni ju stanna den och fråga lite saker, klämmer den ur sig fraser typ…. ”klåss i aschlle å bläkka mä hälyse”, då är det en Kalixbo och ingen langoljär och ni kan känna er säkra…lite iallafall.

Men vännerna var många där och man var i princip aldrig ensam.

Efter jag passerat 20 så flyttade jag till Göteborg.

Att komma till Göteborg som 20-åring är ju upplagt för party och det lovar jag att det blev!

På en kort stund hade jag byggt upp ett gigantiskt nätverk av vänner som var lika partybenägna som mig.

Vi gick på svartklubbar, rockklubbar…ja varenda klubb man kom in på.

Ofta tog vi båten över till Fredrikshamn och ibland gick det ju lite åt pipan att vi inte riktigt kom med tillbaka…men det löste sig alltid…på den tiden var man verkligen obekymrad över det mesta.

Vi åkte på resor och festivaler…alltid massor med nya människor och man var definitivt aldrig ensam.

Eftersom jag stadgade upp mig i slutet på 80-talet så blev det ju lite lugnare…men man hade fortfarande ett väldigt stort kontaktnät med kompisar.

96 så drog jag och en kompis ner till Cypern, party och brudar stod på agendan och vi laddade upp så mycket vi bara kunde.

Vi var väldigt tveksamma till om de 60 kådisar vi hade med oss verkligen skulle räcka de 2 veckor vi skulle stanna där nere.

Jag undrar vad de blev av de 60 kådisarna……..de användes ju inte till det som vi hade tänkt iallafall.

Träffade några Varbergsdonnor där nere och behöll kontakten när vi kommit hem.

Av någon konstig anledning blev en liten dam aningens gravid ganska snart efter hemkomsten…hon kanske använt min tandborste (tolka det som ni vill men jag är fan inte pervers!) eller så tänkte jag.

Hursomhelst gjorde det att jag flyttade ner till Varberg i slutet på -96.

Hon använde min tandborste en gång till eller slarvade när hon tvättade mina kallingar, för mitt i allt dök det upp en till figur hemma hos oss.

Vi delade på oss och jag bodde själv ett par år.

Jag tog upp lite gamla gbg kontakter och var ute i svängen lite igen, men jag stannade i Varberg.

Träffade det svarta hålet -02 och vi donade till 2 små knoddar till…krigade i många år innan jag till slut lättade mig ett hundratal meter därifrån.

Det lustiga är att jag aldrig lärt känna i princip någon här…..Ex1 Hade ju en massa kompisar som vi umgicks med titt som tätt, men de flesta försvann ju med henne.

Ex2 hade av naturliga skäl inte en enda bekant….hon hade fullt sjå att plåga livet ur mig.

Tycker att hon själv borde tycka det är märkligt att hon inte har en enda riktig vän trots att hon bott här i hela sitt liv hmmmm.

När jag tittar i  min telefonbok så finns det knappt någon från Varberg där…..på Facebook är det mest gamla grannar som jag brukar prata med ibland…men jag känner ingen.

Har ju min bowling här och de träffar jag ju med jämna mellanrum, men nästan aldrig privat.

Jag kan knappt namnet på en enda gata här i stan….jag kan gå ut på krogen utan att en enda person känner igen mig.

Vet inte hur jag ska ställa mig till det hela, om det är skönt eller om jag är konstig, att orten där jag faktiskt bott längst i mitt liv är totalt okänd för mig.

Men här är jag och här lär jag ju bli kvar ett tag till…har ju mina små juveler här.

Vet att de mellan gångerna då de gräver min grav djupare så förgyller de min dag…alla är glada, vackra och kloka…..överjävliga men ändå det bästa jag har.

Funderade på att lämna landet ett tag….tanken finns fortfarande där….men jag funderar….kanske är det dags att lära känna platsen där jag bott längst i mitt liv först.

JoE


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu