Gili……där hajarna viskar mitt namn
Trots att det är 6 plusgrader och klarblå himmel ute så här mitt i Januari så är det ändå skönt att sätta sig, titta på lite bilder och drömma sig bort.
Efter 10 dagars Balivistelse så tyckte vi att det var dags att utforska paradiset på allvar….vi åkte till Gili.
Gili är 3 pannkaksplatta små öar som har hittat sin placering precis utanför Lomboks nordvästra kust…. de ligger där i en rad, precis som om någon slängt ”smörgås” och öarna har bildats av ringarna på vattnet.
För att ta sig till Gili fanns olika alternativ…..min vän förklarade att orkar man inte simma några kilometer så ska man nog undvika de billiga, långsamma båtarna.
Vi tog plats på en snabbåt som skulle förflytta oss över Balisundet till Lomboksidan på dryga 2 timmar….sätena var i plast/skinn…om nu någon skulle tycka att umgänget med de 5 meter höga vågorna i 40 knop skulle bli för mycket för frukostsmörgåsen i lilla magen.
Vi lämnade ett grått Padang Bay på Bali och kom fram till soligt Lombok där tydligen en del gods skulle släppas av och en skäggig familj kliva på.
Nästa anhalt Gili Air…vår hållplats i paradiset!
Vi hade valt Air i hårt slagsmål med mellanön Meno….Trawangan ville vi inte till…vi var 20 år för gamla och orkar bara parta till 5 på mornarna, tyckte vi.
På Bali gick ju hela livet i slowmotion…utom när det gällde trafiken.
En Balines som hamnade bakom en ratt…som dessutom satt på fel sida….blev per automatik Asiens svar på Fittipaldi….Man förstår att de hoppas på ett liv efter detta när man befunnit sig i baksätet på en taxi en stund.
Gili hade samma atmosfär…bortsett från trafiken då, här var ingen motortrafik tillåten och de små, otroligt gropiga små vägarna som fanns ockuperades av öns cirka 15 ”drivers”.
Driverserna hade ingen ratt att hålla i….de höll istället i tömmarna på någon liten häst/åsna.
Bakom hästen/åsnan hade de byggt en liten träkoja på hjul…. den var man nästan tvungen att transportera sig med till sin bugalow som var belägen någonstans runt den lilla ön.
De hade mage att kräva 50000 för den lilla rundan…..50000 är ju 40 kronor…men just där och då tyckte vi att det var ganska dyrt…..när man tycker att 40 kronor är mycket för en 10 minuters hästtransport så har man mest troligt varit borta på tok för länge från Sverige.
Att den lilla träkojan bakom djuret var anpassad för aningens mindre figurer än oss själva, kunde vi konstatera när vi 10 minuter och 6 bulor senare släpptes av utanför vår lilla bungalowby.
Efter att ha installerat oss i bungalowen tyckte vi att det var dags att få oss något till livs och tog oss en liten promenad.
Runt i princip hela ön hade de små ställen där gazeboz var utställda jäms med den vita stranden….att sitta där, titta ut över det turkosa, glittrande havet och känna den ljumma brisen som drog över en, gjorde att harmonin inom en var total.
Gili är nog det enda stället där man är tvungen att gå och hämta personalen när man inte fått beställa på ett i stort sett folktomt ställe.
”Kyparen” spenderade hellre tid med att ligga utsträckt i en gazebo och plinka på en gitarr än att se till att vi fick beställa…..”det är Bali”, sa min vän och då förstod jag att jag nog var tvungen att lämna mitt harmoniska tillstånd för att gå och upplysa ”kyparen” att de satt 2 ganska törstiga nordbor och väntade några gazeboz bort.
”Nu vill jag snorkla”, förklarade jag några bintang och världens underligaste carbonara senare.
Min vän som besökt Gili 6 gånger tidigare pekade då ut riktningen i sydlig riktning och tog ut stegen mot ett bra snorklingsställe hon visste om.
När vi landade på första bästa bar en timme senare så hade jag än en gång insett att min vän inte bara var söt och charmerande….hon var aningens förvirrad också.
Det var tur att ön bara var drygt 4 kilometer i omkrets, min vän hade lett iväg oss i totalt fel riktning och jag fick nu mig en liten extra sightseeing tur.
Vi råkade ju hamna på den folktomma delen av ön, brist på folk är lika med brist på bar om ni fattar.
Att knalla runt i paradiset på kritvita stränder och med det vackra, vilda havet bredvid sig är fantastiskt……men när det är +30 nånting och inte en tendens till skugga så tar bränslet slut lite grann efter en stund.
Vi badade på en enslig bit strand på öns sydspets…ni får ursäkta mig med alla inlägg om väderstreck och så….men jag råkade få en kompass formidable med i genuppsättningen när jag tillverkades….den funkar överallt….utom i Falkenberg….felbyggd stad!
När min vän för tolfte gången konstaterat att det är alldeles runt hörnet så såg vi äntligen bebyggelse där framför oss.
”Wanna have some tobacco”, var det första en synnerligen oklippt yngling i mörka solglasögon frågade oss när vi hasade in på första bästa bar vi kom fram till.
I Kalix där jag är uppvuxen kallas detta i folkmun ”rocknroll tobak”…då förstår ni vad jag menar hoppas jag.
Nu var ju vi lite mer angelägna att inventera de gröna halvliters flaskorna på nedre hyllan i barens kylskåp än att suga på en pipa….så vi beställde några Bintang och slog oss ner i en gazebo precis vid stranden.
Ungefär 150 meter innan vi kommit fram till bungalowen vi hyrde så kom vi till öns bästa snorklingsställe….. ska köpa med en kompass nästa gång jag besöker min vän……vill ju inte hon ska gå vilse på någon ö som är större än Gili Air.
Vi hyrde oss snorklingsutrustning för det hutlösa priset 120 kronor….. då fick vi ha det så länge vi ville i och för sig.
Att simma omkring i det 28 gradiga vattnet och titta ner i akvariumet under sig var fantastiskt!
Problemet var bara att 50 meter ut så tog det mysiga, gröna vattnet slut och blev mörkare mer hotfullt blått när botten försvann där långt under mig.
Trots att jag är full av manlighet och testostoronet nästan rinner av mig så blir jag lite spak när man märker hur liten man är därute i det stora okända blå.
Musiken från filmen som man såg och fascinerades av i slutet på 70-talet kommer som ett brev på posten… ”DoDoDoDoDo”….fan jag har ju hajskräck i ett badkar av normal storlek!
Min vän låg där vid ytan 20 meter bort…20 meter ut och flinade så hon höll på att gå sönder…. ”kom ut hit, det är mycket större fiskar här”, ropade hon och försvann ner under ytan.
Har från barnsben utvecklat en taktik när jag är ute och badar….så länge det finns någon som är längre ut än mig så är det ok……en benig, svårtuggad svenne står ju inte högst på hajarnas meny…..förhoppningsvis.
Jag svalde hårt och jobbade mig utåt, beredd att vid minsta lilla misstänkt fenliknande sak i synfältet göra heltom på stället och slå några världsrekord på min väg mot den trygga stranden 70-80 meter bort.
Den dagen man kan bli opererad och få 360 graders syn så kommer jag att börja dyka på allvar.
Huvudet går ju som värsta propellern där man simmar framåt…måste ha koll åt alla håll samtidigt och det måste ju se förjäkla roligt ut.
Efter att ha dykt och tunnat ut Bintangbeståndet i baren några timmar tyckte vi det var dags att gå hem och göra oss färdiga för kvällen….den här gången bestämde jag åt vilket håll vi skulle gå.
De kanske 200 meterna från vår bungalow ner till det lilla centrumet där vi tänkte äta var fösedd med ett antal barer.
Vi tog oss några stopp för att kolla in drinkmenyerna på de ställena där det stod ”happy hour” på griffeltavlorna utanför….det fanns ofta med ”magic mushroms” på griffeltavlorna med……Harry Potter på besök?
Min vän testade ”frozen Margerita” som varken var frozen eller Margerita liknande någonstans, jag…..jag testade Bloody Mary.
Den ena var 80% tabasco…nästa var 80% sprit…den tredje var 80% av något helt annat, men vid det laget struntade jag i det mesta.
När det var dags för mat så beställde vi för säkerhets skull in lite drinkar till förrätt….eftersom det är dumt att chansa så tog vi oss ett par till efterrätt också.
Vi ångrade oss att vi inte tagit oss några dagar extra där i paradiset…redan nästa dag var det dags att åka tillbaka till Bali igen…..men en dag så sitter jag nog där igen….om jag får bestämma….Gili är fantastiskt!
JoE