Taget ur verkligheten

”Jag ska jobba i Norge när jag blir stor!”

Mitt skärande av ost upphör mitt i skäret…osten kan vänta!

Jag vänder mig om och tittar på min store lille son, ”Norge är ett skitland” säger jag.

Min store lille son är en kopia av mig…..men han är bättre…mycket bättre!

Utseendemässigt ser han betydligt bättre ut än mig….jag har aldrig varit en skönhet.

Det där som fått kvinnorna att falla för mig är och förblir en gåta….kanske är det käften….kanske är det den där mystiken som de brukar få för sig att jag går omkring med?

Min store lille son är vacker….en dag kommer enkronan trilla ner och han kommer förstå att alla tjejer som är kompis med honom inte är så jäkla sugna på att bara vara kompisar längre.

Min enkrona trillade ner lite tidigare än för honom….jävlar vad överraskad jag blev!

Han är smartare än mig!

Han har bestämt sig för att bli journalist…..det värmer ett pappahjärta och jag önskar verkligen att han lever ut den drömmen….den drömmen som jag också hade och kanske fortfarande har.

Men min store lille son har en annan bestämdhet än mig…..har han bestämt sig så kämpar han för att uppnå det.

Att han tydligen vill skriva för Verdens Gang eller någon annan norsk tidning däremot……nääää!

Han är roligare än mig….jag kan ha mina stunder och vara väldigt underhållande….min store lille son har en humor som sparkar rumpan på mig!

Han kan härma briljant….han snappar upp så mycket…så snabbt…..tyder på en god iakttagelseförmåga!

Men tillbaks till Norge……

När jag växte upp var Norge i det närmaste ett U-land!

Vi svennar fick åka dit och bygga upp landet….företagsamhet är ju inte våra västliga grannars starkaste sida.

Nu fick ju någon som tydligen varit väldigt elak för sig att han skulle betala tillbaka vid unionsupplösningen 1905…..för att vi varit så hemska mot de stackars norrmännen så gav vi inte bara tillbaka dem deras land…..de skulle få hela havet med!

Pissar man riktigt duktigt vid en strandkant någonstans kan man ge sig fan på att man lämnat Sveriges gränser!

I sin brist på företagsamhet så skaffade norrmännen sig en liten hobby….banka säl!

Eftersom norrmän sällan gjort något rätt så hände det sig att en sälbankare missade den lille kuten och träffade något som gjorde att det kom en massa svart sörja ur hålet han skapat i sin brist på träffsäkerhet.

Norrmännen blev rika, dumdryga och fortsatte klubba sälar i sin jakt på mer svart sörja.

Vi svennar blev avundsjuka och tyckte norrmännen var dumma……”knacka skalle på stackars sälar var elakt” skanderades i varenda friggebod….men egentligen struntade vi ju i sälarna…vi var ju avundsjuka på att de korkade norrmännen blivit rika utan att egentligen ha gjort en enda sak rätt.

”Norrmännen har inte uppfunnit en enda sak….de har bara haft en jävla röta”, förklarade jag för min store lille son utan att verka allt för avundsjuk.

”Osthyveln”, sa han nu…..”de uppfann osthyveln”.

Utan att ha en aning om han hade rätt så stirrade jag på osthyveln i min hand…….”kan det vara en norrmans misslyckade försök till att göra en spade”, tänkte jag….”eftersom norrmän försöker förenkla allt på sitt eget ogenomtänkta sätt så kanske det var en dretbagge som tyckte att snöskoveln var för tung att skotta med och helt sonika gjorde ett stort jack i den för att det skulle gå lättare”, spekulerade min förvirrade hjärna vidare.

Jag tittade på min store lille son och konstaterade syrligt……”det var säkert ett misstag då……Norge är ett skitland!”

”De är rikare än oss” konstaterade min store lille son, log snett och lämnade sin alltmer förvirrade far ensam i köket med en norsk uppfinning i sin hand.

JoE

Tidig vecka!

Rusar in på toaletten och möter en äppelkindad liten gosse i spegeln.

Tänder lampan och ser att gossen inte är en gosse…..kinderna består inte av nypvänliga äpplen utan det är mer mina undre ögonlock som gjort en frivillig förflyttning söderut under natten och nu samlats i högar i kindtrakten.

Inte så konstigt…..klockan är 4.30….inte ens tomtefan är vaken.

Vet att jag hittar det jag ska ha i mörker och släcker lyset……förbannar min idioti när vänstra knäskålen möter kallt kakel i alldeles för hög hastighet.

Sätter mig ner på toastolen för att göra det man är väldigt nödd att göra efter några timmars sängplacering.

I mörkret börjar jag urskilja fotona som hänger på väggen framför mig….det är foton av mina barn.

Min store lille son (får snart ringa brandkåren för att komma upp och klappa honom på huvudet) försöker få mig att förstå Big Brother……det är ungefär lika lätt som de mindre har att få mig att förstå Justin Bävers storhet……för att citera Bob Dylan…The times are a changing……..och för att citera mig själv lite…..I dont give a fuck!

De börjar växa upp nu….var länge orolig att deras lite oengagerade far skulle göra dem till barn i all evighet.

Bröderna…de 3 stora ligger ju ofta i luven på varann men…… och nu kommer ett riktigt men.

När jag sätter lite ansvar på dem….till exempel som jag har gjort några timmar det senaste…..att någon av storebröderna…..först min store lille son….sen den lite mindre saken……att se efter sin lillebror.

Lillebror som oftast råkar få sig en omgång….han är ju trots allt lillebror…..och lillebröder brukar ju vara i vägen för det mesta……omgångsvänligt må jag säga.

Men jag har alltså satt de större på att se efter honom….och nu menar jag se efter betjänt lookalike.

Han ska få smörgås eller något som de kan värma i micron om han är hungrig…..är han törstig så får de se till att han får att dricka.

Jag har förstås sett till att grannen tar sig en kik emellanåt och jag ringer och delar ut direktiv så fort jag får chansen.

När jag pratat med den lille figuren efteråt….om hur det gått och om storebrorsorna varit snälla mot honom…..har han skrattat glatt och sagt att det har funkat perfekt!

De stora har efter allt beröm jag strött över dem skruvat sig lite besvärat….men det sneda leendet de gett mig visar hur stora de känner sig nu när de fått agera storebror på riktigt.

Ansvar, de växer med ansvar!

Alltså har jag gjort rätt någonstans ändå….för jag vet att de här 4 individerna kommer klara sig alldeles ypperligt den dagen det beger sig.

Min oro för min egen otillräcklighet är som bortblåst….det kommer bli bra!

The kids kommer bli förträffliga människor…..de är redan förträffliga människor…en mindre modell för tillfället men ändå.

Blir så stolt i mitt pappahjärta….The kids will be allright!

JoE

Påsk firar vi för att en skäggig kille i nedre medelåldern blev uppknackad på ett kors med möjligheten att spana in den utsökta utsikten över Jerusalem från Golgata en gång för längesen.

Tyvärr tröttnade han på det och dog en aning innan han tyckte det var dags att leva lite grann igen….eller vara en ängel en stund kanske är mer korrekt.

Dryga månaden senare hade han tröttnat på det med och stack till himlen för att det tydligen var ännu bättre utsikt därifrån…..eller var kaffet bättre?

I Sverige tycker vi tydligen att detta är så festligt att vi får för oss att dra i oss lite godis……6000 ton godis närmare bestämt.

Hur många ton av dessa som mina egna små änglar hjälper till med vågar jag inte svara på…..men en ansenlig mängd skulle jag nog vilja säga.

Min store lille son….han blir 15 i sommar…..vågar nog inte kalla honom min store lille son så länge till, eftersom jag är övertygad om att jag får titta uppåt för att se honom i ögonen när nyårsklockorna ringer nästa gång.

Han är ganska restriktiv med gottorna……oftast har hans mindre kopior länsat större delen av godisburken innan han orkar masa sig dit för att förse sig.

Nu till påsk blir det ju mer rättvist….påskägg är en bra jämställdhetspryl får jag medge.

Tanken var ju att bara de små skulle få påskägg men efter ivriga protester från son nummer 2 fick jag bege mig för att köpa ägg till de större figurerna med.

Son nummer 2 är väldigt olik min store lille son på många punkter…..godisfrosseriet är definitivt en av dem.

Förutom hans 32 måltider per dag så vill han gärna trycka i sig några påsar chips och allt annat där det står socker på innehållsförteckningen.

Kan meddela att han har hittat alla mina godisgömmor för längesen…….kommer det i framtiden finnas någon tjänst som sockerfinnare kan jag ge honom de bästa referenserna!

Son nummer 3 är den ordentliga killen….om man undantar uppspöing av lillasyster och boxboll till son nummer 2 så har han verkligen ordning på prylarna.

Utseendemässigt liknar han min store lille son men fysiskt är han en kopia av son nummer 2.

Allt som allt kan jag bara konstatera att han har en ganska normal godisprofil….lite Gremlingsvarning bara eftersom han helst hade velat äta sitt godis efter midnatt….precis som små söta Gremlins blir han ett monster då.

Den lilla söta har precis som min store lille son lite svårt med tempot…… det kan tänkas att de flesta av hennes favoriter i godisskålen försvinner medans hon ramlar allt djupare ner i Barbieträsket.

Som tur är har pappa gömt undan lite av hennes favoriter som hon lugnt kan inta när hon sitter i pappas knä och Törnrosa eller någon annan prinsessfilm går i repris för fyrtifjärde gången på TVn.

För egen del så är risken stor att jag hinner få ner någon godis innan det är slut……kan hända att jag tjuvstartar lite för säkerhets skull.

Annars har jag försett mig med en oxfilé som ska grillas……..kan hända att det ramlar på några Tigerräkor på grillen med…….finns visst lite limeaioli i kylen att doppa dessa i hmmmm.

Vet att de 2 större modellerna gärna vräker i sig Tigerräkor men jag får väl köra med tjuvstartstaktiken där med.

De små grillas det hamburgare till…..tack och lov har de inte försetts med gormégom…..än så länge kanske det är bäst att säga.

För att orka med den adrenalinstinna stämningen som uppstår i små änglar när de ökat på sockernivån ordentligt har pappa varit förutseende och bestämt sig för att den där baljan vitt nog får dräneras ordentligt under grillstunden.

Glad påsk!

JoE

Har ju varit tonårspappa något år nu.

Det är en lite spännande sak om man bara lutar sig tillbaka i den bruna, slitna och iakttar hur de växande figurerna beter sig.

Den största modellen….killen jag snart får stå på tå för att se in i ögonen…..han har ju snart varit inneboende i tonåringen i snart 2 år….jävlar vad tiden går.

Minns när han var en knähög liten figur som skrattade dagarna i ända….nu vet han knappt vad dagen är.

Brukar ruska om honom framåt 13-snåret….då kommer oftast ett knorrande om att han är trött…..bara sovit 12 timmar eller så.

Frukost har han ju missat med 4-5 timmar…men det gör inte så mycket….snart dags för middag.

Eftersom han inte tänkt sig ut något så spenderas det mesta av helgen i kalsonger och T-tröja.

Kanske han kan trakassera/lura ut någon av sina mindre syskon så att han får lite av den fria spacen han anser sig behöva.

Har ju son nummer 2 som närmar sig med stormsteg nu……alla tecken är enhetliga iallafall.

Tiden när han går upp förskjuts 1 timme från varje gång han är hos mig.

När det är dags för skolan så får jag gå in och hämta grannen till hjälp för att lyfta upp honom.

De 42 måltiderna om dagen sätter sina spår på vikten må jag säga.

En vanlig eftermiddag/kväll……det äts ju sällan innan klockan 15…..men det börjar med ett gäng smörgåsar när han stormar kylkåpet i samma rörelse som han slänger ryggsäck, jacka på golvet 2 sekunder efter att han klivit in genom dörren.

En tallrik fil slinker ner direkt därpå…allt ska ju ätas framför Tvn på rummet…..så han knör sig ner bland all smulorna i sängen med blicken låst vid Tvn.

Tallriken fil hamnar ju på golvet.

Ungefär samtidigt börjar jag med middag.

För att slippa kriget som det kan innebära att ha en enveten tonåring kontra en trött pappa så intas middagen bland smulorna den med.

Tallriken hamnar ju givetvis på golvet….hoppas den inte landar på ett utav de 3 glasen som står på golvet när han förflyttar den dit efter 1 minuts hetsätande.

När sista tuggan är svald så känner han tydligen att det finns ett litet hål till att fylla.

Den mödosamma förflyttningen till köket för att gå igenom skåpen i sin jakt på något blodsockerhöjande är så mödosam att han träffar ett par väggar på vägen.

Eftersom pappa är van så har han gömt de mest populära artiklarna…..eller oftast ätit upp dem själv.

Men om man micrar en halv korv gröt så blir den extra smaskig med exempelvis en halv korv sylt till……blodsockret skjuter i höjden……tur att det är nära till sängen så att han kan vila sig genom anfallet.

Den hög med tallrikar/glas får en ny kompis när han slukat det hela på 30 sekunder.

Men efter detta står han sig en stund…..30 minuter närmare bestämt!

Jag hör hur han rotar runt bland skåpen igen…..när han svängt in på rummet så går jag till köket.

De av flingorna som inte ligger på golvet eller på bänken ligger i botten på det nästan tomma paketet….köpte jag dem igår?

Spåren av mjölk alternativt fil som ligger på golvet eller bänken visar att det paket som står i sina egna fläckar i kylen är tomt.

Pappa torkar och slänger….öppnar dörren och ser den blonda kalufsen där bakom högen av tallrikar och grymtar ett ”plocka undan efter dig”….ser kalufsen nicka en aning vilket betyder att han ger fullständigt fan i vad jag nu kan tänkas säga.

Efter att ha dragit ut varenda kabel som finns intryckt i de otaliga apparaterna i rummet så får jag med honom ut….läxdags!

Den 10 meter långa förflyttningen tär på krafterna….jag är tvungen att steka 3 ägg till honom för att han ens ska orka öppna boken.

Gör mitt bästa för att inte delar av ägg ska fastna på ”old McDonalds farm” sidorna i engelska boken.

1½ timme senare så har det här helt sugit musten ur honom….2 sidors läxa är fruktansvärt ansträngande…..det får bli några smörgåsar på det.

Det stora smörpaketet jag köpte för någon dag sen börjar tryta….mina 8 smörknivar ligger i disken…så medans han trycker i sig sina smörgåsar…i sängen givetvis så tar jag ett gäng svängar och förflyttar tallrikar och glas och diskar upp allt.

För att jag inte ska leva med dåligt samvete så ber jag honom flytta sig från sängen så att jag kan skaka av lakanen.

När han ändå står upp och pappa är upptagen så kan han lika väl knalla ut i köket och se om det finns något ätbart.

Det kokas nudlar!

På golvet ligger små hårda nudelbitar….pappret från paketet och pappret från kryddan ligger i bästa fall på bänken….bredvid saxen han använt och de vatten som tydligen inte rymdes i kastrullen eller på spisen.

Droppspåren till rummet är tydliga på mitt nyskurade golv.

Eftersom pappa är fullständigt trött så hamnar jag i viloläge innan honom.

När jag väcker honom på morgonen är jag tvungen att flytta på det tomma kanelknäckepaketet…tur att smöret nästan var slut eftersom det stått på hans golv hela natten.

Bredvid på golvet står de av gårdagens tallrikar jag hade missat…och några nya med…tydligen har det ätits nattamat hmmmm.

Under tiden han är i skolan så hinner jag städa och shoppa upp lite.

Längtar tills han kommit nåt år in i tonåren….då det mesta handlar om sömn.

Sen har jag ju bara 2 kiddos kvar som ska in i samma fas….undrar hur den lilla damen kommer funka?

JoE