Archive for the ‘Kommunikation’ Category

Historien om EgoBoy……

torsdag, april 26th, 2012

Min första tanke var att jag skulle avverka en musikblogg idag.

Men efter en konversation igår som hade tuggummieffekt på mina hjärnelektroner så kände jag att det var lika bra att fortsätta gräva i gåtan Joacim.

Mycket möjligt instruktionsboken över mig själv finns i handeln redan 2041!

Jag är social som person….det vill säga att jag gillar att prata.,,,försöker lära mig lyssna med!

Tyvärr så sjunker inlärningsförmågan med åldern men gudarna ska veta att jag anstränger mig!

Att jag då gömmer mig här bakom skärmen istället för att vara ute och socialisera är ju något som skrämmer mig och får mig att fundera en hel del.

Den här kommunikationen är så mycket bättre…så enkelt är det.

Mina 2 halvor där innanför skallbasen kommunicerar ut det jag vill ha sagt och fingrarna knappar ner det på tangenterna.

Grunden till det är väl att jag är en rätt observant person som analyserar min omgivning….oroväckande ofta märker jag att jag har en dömande attityd och att mitt förmedlande får en negativ klang.

Analyserade kring varför jag har så svårt att delta i diskussioner som egentligen rör allas vår grå vardag….vardagsproblemen och vardagssysslor ni vet.

Kom fram till att jag kräver aktiva samtal….kallprat stimulerar mig inte ett dyft!

Ett annat problem är att jag kan lite om mycket….ser mig som en bred person (nu pratar jag inte storlek)….jag har inget specialämne….jag lär mig bara det jag anser tillräckligt…fördjupar mig inte…kanske nonchalans, kanske ointresse?

Aktiva samtal…..den komplette vännen J och jag kan prata om allt i timmar.

Han är verkligen stimulerande att prata med och det är alltid ett givande och tagande i våra diskussioner.

Att våra åsikter går ganska vitt isär mellan varven är inget vi hänger upp oss på…..vi lär varandra av vår olikhet.

J är förmodligen den förnuftigaste person jag känner……efter mamma vill säga.

Kuskat runt hela Europa några varv med A.

Vi satt 2 veckor på Cypern -96……efter dagens aktiviteter hamnade vi alltid på balkongen i våra ansträngningar att bli fulla…..för noteringarna kan jag avslöja att vi alltid lyckades alldeles ypperligt med den bedriften!

Men grejen är…..när vi satt där flera dygn i en bil…eller när vi satt ett gäng timmar där på balkongen och ansträngde oss varje eftermiddag i 2 veckor……vi hade alltid aktiva samtal….på samma sätt som jag och J.

A är också en svårstimulerad jävel…men han är snäll och lättlurad!

När diskussionen går på tomvarv blir jag ostimulerad och uttråkad…..det händer aldrig här vid tangenterna….kanske eftersom jag försöker föra en diskussion framåt…inte bara stå och stampa på ett och samma ställe och inte komma någon vart.

Jag gillar att gå på utbildningar och kurser som är lite av ”lär-känna.dig-själv” karaktär…..mänsklighetens svar på ”gör-det-själv-hall” för bilar?!

Där är det alltid aktiva samtal….då brinner jag för då är det intressant…..ämnen som varför man fungerar som man gör på grund av om man är store/lille bror?

Hur man beter sig i olika situationer…..livet….döden…….varför man är förbannad när man är hungrig….ämnen som är roliga att diskutera och fundera kring.

Jag klandrar mig själv väldigt ofta…för att jag inte är som du….eller som du….eller som han.

Varför jag har så svårt att fungera i 2-samhet….varför jag har så svårt att stå i bakgrunden i en grupp och bara se på……varför kan jag inte vara tyst och bara hålla med…..varför min kommunikation fungerar som bäst när jag pratar med mig själv.

En text som gav mig ytterligare frågor hmmm….gissar att diskussionen om EgoBoy inte är över än…..ha tålamod med mig!

JoE

Ordets makt…..not the Ranelid way

lördag, april 21st, 2012

Jag har alltid varit en jäkel på att prata!

Efter LCHF och GI-metoden kanske det är dags att presentera Joacim metoden….det vill säga, låt käkpartiet gå hela tiden så att det inte finns utrymme eller tid för att stoppa in mat.

Oneliners….är en jävel på oneliners….tyvärr rymmer de oftast skopvis med ironi och sarkasm.

Problemet med mitt evighetstuggande är väl att alla ord ramlar ut så snabbt att de inte hunnit bearbetats av hjärnkontoret.

Hade jag även fått mig ett par jävlar….så käkhastigheten sprängde ljudvallen…..då var det garanterat totalt ogenomtänkt prat som strilade ut….som att se en blind köra motorcykel i 300 längs en krokig landsväg ungefär.

När jag skriver däremot……det är precis som om jag får den där extra tiondelen för att det iallafall ska låta något sånär genomtänkt.

Är rätt snabb på att skriva också……pekfingervalsen a´la X2000 kunde man kanske säga.

Men text kan man iallafall gå tillbaka i och korrekturläsa…..rätta det som är fel och vända formuleringar så att även de som inte besökt min hjärna kan förstå.

Märkte ganska tidigt att jag kunde få folk att reagera genom att jag skrev…..inte kanske så noga med om vad jag skrev utan mer hur.

Fick då ta en match med mig själv…..gav jag en förljugen bild av mig själv när jag skrev?

Ville jag sitta bakom en dataskärm och framstå som guds gåva till kvinnan….för så mycket kunde jag hjärntvätta personen om jag ville.

Var jag inne i ett riktigt flow så fanns det ingen hejd på oneliners och kommentarer som fått värsta dejtingAllan att gå och skämmas bakom närmsta björk……..hade han även vetat att jag bara mjukade upp så skulle han nog tagit med sig en avtryckarvänlig dubbelbössa för invärtes demontering.

Nu är ärlighet viktig för mig…vill inte framstå som något som jag inte är.

Är försiktig när jag känner att kommentarerna kommer bubblande i hjärnhalvan som vägrar bli vuxen…….kanske åldern gjort mig visare?

Balansgången mellan att vara rolig utan att ramla in i kiss och bajs träsket är besvärlig…..vill ju vara rolig utan att verka omogen….ett litet helvete kan jag tala om.

Vissa reagerar på svordomarna….hur ska jag förklara dem? Använder dem för att förstärka uttrycken men även för att jag vet att de ger mer tryck i texten….och ni gillar dem…..som fan vill ni säga!

Makt ska man vara försiktig med….den kan stiga en åt huvudet fortare än man kan säga dyslexikontrollbehov….det vill säga behovet av att kommentera när folk skriver fel….en sjukdom jag lider av men som pågår i min ständigtbättreJoacim process.

Ordets makt kanske är den starkaste av alla makter…..kan påverka och förljuga…..i min process att förbättra mig själv så jobbar jag med den…….vill vara den som jag skriver att jag är……märker att det jag skriver styr mig till att bli en bättre människa…..bli människan bakom texten.

JoE

Ordets makt……inte Ranelid alltså

lördag, april 21st, 2012

Jag har alltid varit en jäkel på att prata!

Efter LCHF och GI-metoden kanske det är dags att presentera Joacim metoden….det vill säga, låt käkpartiet gå hela tiden så att det inte finns utrymme eller tid för att stoppa in mat.

Oneliners….är en jävel på oneliners….tyvärr rymmer de oftast skopvis med ironi och sarkasm.

Problemet med mitt evighetstuggande är väl att alla ord ramlar ut så snabbt att de inte hunnit bearbetats av hjärnkontoret.

Hade jag även fått mig ett par jävlar….så käkhastigheten sprängde ljudvallen…..då var det garanterat totalt ogenomtänkt prat som strilade ut….som att se en blind köra motorcykel i 300 längs en krokig landsväg ungefär.

När jag skriver däremot……det är precis som om jag får den där extra tiondelen för att det iallafall ska låta något sånär genomtänkt.

Är rätt snabb på att skriva också……pekfingervalsen a´la X2000 kunde man kanske säga.

Men text kan man iallafall gå tillbaka i och korrekturläsa…..rätta det som är fel och vända formuleringar så att även de som inte besökt min hjärna kan förstå.

Märkte ganska tidigt att jag kunde få folk att reagera genom att jag skrev…..inte kanske så noga med om vad jag skrev utan mer hur.

Fick då ta en match med mig själv…..gav jag en förljugen bild av mig själv när jag skrev?

Ville jag sitta bakom en dataskärm och framstå som guds gåva till kvinnan….för så mycket kunde jag hjärntvätta personen om jag ville.

Var jag inne i ett riktigt flow så fanns det ingen hejd på oneliners och kommentarer som fått värsta dejtingAllan att gå och skämmas bakom närmsta björk……..hade han även vetat att jag bara mjukade upp så skulle han nog tagit med sig en avtryckarvänlig dubbelbössa för invärtes demontering.

Nu är ärlighet viktig för mig…vill inte framstå som något som jag inte är.

Är försiktig när jag känner att kommentarerna kommer bubblande i hjärnhalvan som vägrar bli vuxen…….kanske åldern gjort mig visare?

Balansgången mellan att vara rolig utan att ramla in i kiss och bajs träsket är besvärlig…..vill ju vara rolig utan att verka omogen….ett litet helvete kan jag tala om.

Vissa reagerar på svordomarna….hur ska jag förklara dem? Använder dem för att förstärka uttrycken men även för att jag vet att de ger mer tryck i texten….och ni gillar dem…..som fan vill ni säga!

Makt ska man vara försiktig med….den kan stiga en åt huvudet fortare än man kan säga dyslexikontrollbehov….det vill säga behovet av att kommentera när folk skriver fel….en sjukdom jag lider av men som pågår i min ständigtbättreJoacim process.

Ordets makt kanske är den starkaste av alla makter…..kan påverka och förljuga…..i min process att förbättra mig själv så jobbar jag med den…….vill vara den som jag skriver att jag är……märker att det jag skriver styr mig till att bli en bättre människa…..bli människan bakom texten.

JoE

Grodperspektiv……

fredag, mars 16th, 2012

Att lyssna lite extra till det som sägs har blivit lite av en hobby för mig.

Det kanske har att göra med att jag med jämna mellanrum själv har levererat några visdomsord som kanske inte har passerat genom det innersta av mitt intelligenscentrum.

Hade en chef en gång för evigheter sen som förklarade att jag var en god människa som levererade massor med tankvärda idéer….”men du kanske skulle låta tanken passera hjärnan innan den ramlar ut genom munnen ibland” sa han och suckade lite uppgivet.

Denna ganska rättvisande utvärdering har verkligen följt med mig genom livet och är något som jag försöker bära med mig någonstans där bak i mitt sinne innan jag låter käken börja glappa….det går väl sådär kan jag väl säga…men skam den som ger sig!

Har suttit och tänkt lite vad lite folk vräker ur sig i media och intervjuer……hittar massvis med godis som jag kan göra mig lite lustig över.

”Den fetaste showen någonsin i Sverige”….så sa den tvålfagre Sudoku efter att en massa (han vågade inte kalla dem idioter, men läser man mellan raderna så var det väl så han tyckte egentligen) människor tydligen ringt fel nummer och sett till att den håriga Låreen får åka till Baku om någon månad istället för honom.

Nu vet jag ju inte hur bevandrad den lille hunken är i Sveriges showliv men…….att hänga på sig en liten jacka med inbyggd julgransbelysning….precis som de gjort på filmer och olika shower iallafall det senaste decenniet…..kanske inte är så fett som han nu tror.

När jag suttit i bilen och det varit reklam, spelats Nickelback, varit veckans dikt eller liknande självmordsframkallande saker på radion…har det faktiskt hänt att jag hamnat på en kanal som spelade just Sudokus lilla dänga.

Den är fantastisk måste jag medge….vilket drag…vilket röst……vilken totalt jävla meningslös låt!

Om nu den ”fete” Sudoku vill harva i det mainstreamträsk han tydligen vill befinna sig i så har han verkligen lyckats!

I mina ögon kommer han bara fortsätta vara en patetisk wannabe…precis som Saaaaaade och några klasar till ganska talanglösa själar som inte kan stava till varken självinsikt eller originalitet.

75!

Den magiska grodan som landsfader Fredrik lät ramla ut ur sin mun vid en tanke som kanske inte han analyserat sönder i sitt diplomatiska sinne.

Undrar hur mycket han ångrar den idag?

Tänkte ju blogga lite mer seriöst en dag om Fredrik och hans kompisar.

Hamnade framför TV mitt i en utfrågning av Fredrik förra veckan.

Det var samma dag när det kommit till kännedom om att Sverige skulle bygga en vapenfabrik i Saudiarabien.

”Känner du till detta” frågade någon….Fredrik pratade om något helt annat en minut.

”Visste du något om detta” frågade en annan sen……Fredrik svarade diplomatisk på något som inte hade något som helst med vapenfabriker att göra.

”Har du varit med i beslutsfattandet om det här” försökte nu någon……Fredrik räddades efter en minuts prat om något totalt annorlunda av någon kvinnlig hjälpreda som förklarade att landsfadern nu inte hade tid att svara på så svåra frågor som kunde kräva att det fanns med båda de svåra orden ja eller nej längre.

Det kan inte vara lätt att vara den högst stående beslutsfattaren  och inte kunna svara på om man visste det minsta om såna här otrevligheter när man har en massa väljare att tänka på….för att vinna valet är ju betydligt viktigare än att berätta den svåra sanningen….annars får man ju inte vara med och fatta en massa roliga beslut som man sen inte kan stå för i fortsättningen.

Vill man leta grodor så ska man definitivt bänka sig framför lyxfällan i 3:an.

Om nu någon som läser detta kanske slås av tanken på att komma tillrätta med sin ekonomi med hjälp av denna Tv show så ska jag försöka att inte skrämma er för mycket nu…..

De som är med i programmet är nog sedda som de mest korkade människor som finns!

Alltså…för att komma med i programmet måste man ha misskött det mesta och uppvisat en väldigt inkompetent läggning.

Ett par som har 2 barn……mamman är mammaledig och får ut 6 papp i runda slängar.

Han jobbar på någon verkstad och får väl ut 15-16.

Att inte få det att gå ihop……kan kanske ha något att göra med att förutom den stora gården de bor på….även har ett litet hus till.

Den stora gården har de på grund av att de måste ju få plats med de 3 hästarna…hundarna…katterna…..för att inte tala om de 9 jänkebilarna.

När de inte är på sin gård…eller i det andra huset…så kanske de är ute på en liten turné med någon av sina 2 husvagnar.

Mannen i familjen hade ju kommit till rätta med det mesta av de ekonomiska problemen……”jag betalar med kreditkorten” sa han och intog en improviserad intelligent posé.

Kvinnan imiterade en skygg struts och stoppade huvudet i sanden och de gånger hon tittade upp ur det lilla hålet så glömde hon ta med sig hjärnan upp…….”kostar 3 hästar flera tusen i månaden……det hade jag inte en aaaaning om” sa hon med sin mest oskyldiga min skyldigt påklistrad.

Tänker på en kvinna som funnits i min närhet de senaste 10 åren….tack och lov på behörigt avstånd i snart 3 år.

Hon hade varit idealisk deltagare i lyxfällan….även en handfull liknande program där begåvningsreserven representeras å det pinsammaste oxå när jag funderar närmare på saken.

Det jävliga var ju att idi….förlåt kvinnan nästan fick med mig i fallet……funderar om jag skulle passa bra att stå där i Tv och förklara att det är fullt naturligt med ett klädkonto på 10000:- varje månad i en 5-barnsfamilj där den ena föräldern drar in 6-7 tusen på sitt jobb.

Att det är fullt normalt att köpa ytterligare ett par 3000 kronors stövlar som kan ställas bredvid de andra 4 liknande OANVÄNDA paren i garderoben.

Att möjligheten kanske finns att jag kan ta med alla barnen till jobbet och jobba en massa övertid för att mamman måste ligga hemma och kurera sig från en ny påhittad åkomma som gör att hon inte mår så bra.

Kanske skulle limma ihop det…..får ju vara med i Tv då…..kan träna på en fiollådemin som skulle se fantastisk ut……grodorna kommer ju redan….beware!

JoE

Brist på kommunikation i kommunikationsvärlden……….del 2

fredag, november 11th, 2011

Detta har hänt!

Jag har beställt en ny telefon via ett telefonbolags hemsida.

Telefonen hade ett väldigt stort problem med sina inre, mjuka delar.

Jag skickade tillbaks telefonen.

2 dagar efter att jag skickat tillbaka telefonen till telefonbolagets telefonleverantörbolag så ringde jag för att kolla hur det gick.

Efter de vanliga menyinknappningarna hamnade jag i telefonkö….här spelades det samma pausmusik som sist och nu blev det lite tjatigt redan efter 20 varv.

När jag äntligen fick en röst i andra sidan förklarade jag återigen hela proceduren som skett.

Telefonrösten gav mig nu 2 alternativ.

1.Reklamera telefonen och ring telefonbolaget.

2.Vill du ha en likadan telefon så skickar vi en ny till dig.

Nu fick jag tänka till lite. Ville jag vänta minst 8 veckor och få telefonen jag ville ha? Eller skulle jag ta en likadan, nästan lika bra telefon som jag fick.

Tålamod är ju absolut INTE någon av mina starkare sidor. Kanske beror det på att jag som liten fick vänta och slicka sleven från mammas bak (missförstå mig rätt nu era nötter!) allra sist.

Tanken slog mig att ringa till farbror doktorn som inte plåstrar om utan mera undersöker insidan av huvudet, för att kanske få reda på om detta är något som bekymrar mig.

Så självklart sa jag ”Ja, jag vill ha en likadan telefon skickad till mig så fort som det någonsin går”.

Klappat och klart, och så sa vi hejsvejs och la på.

Tålmodigt väntade jag nu på att telefonen skulle komma. Men redan efter 2 dagar tog det lilla psykot i mig överhanden och ringde upp leverantörsbolaget igen. Behöver ju inte berätta vilken procedur som gicks igenom och vad jag var tvungen att lyssna på 27 gånger i telefonkön.

Men nu var det en levande person på andra sidan. Nu drog jag allt ännu en gång för att denna person skulle få en uppfattning vad det hela rörde sig om. ”ett ögonblick”, sa rösten.

För att jag inte skulle ha för tråkigt medans jag väntade fick jag lite pausmusik….behöver jag säga mer?

När jag genomlidigt ytterligare 13 varv pausmusikslinga så var rösten tillbaka. ”Den är reklamerad”, sa den. ”Va”, sa jag. Efter att upprepat samma meningar ett antal gånger så sa jag, ”varför”?. ”Här står det att du ville att den skulle reklameras och det har vi gjort”, sa rösten. Efter att jag låtit lite ånga passera ut genom öronen så blev det inte så hemskt många fula ord i min följande mening.

Nu lät rösten lite rädd, men den sa ändå, ”du får kontakta telefonbolaget och göra en ny beställning, reklamationen har redan gått igenom”.

Det var en frustrerad liten man som la på telefonen och ringde ett nytt 0771 nummer. Menyvalsinknappning gånger 5…telefonkö…ingen pausmusik…däremot en plåtröst som återkom varje minut, ”det är några samtal före, vi tar strax emot ert samtal”.

När det svarade på andra sidan drog jag det hela igen. Den något fundersamma rösten tryckte på sina knappar i bakgrunden medans jag berättade hur det hela låg till.

”Reklamationsärenden tar 2 veckor”, sa rösten. Om rösten varit lite fundersam tidigare så gjorde jag den nu väldigt medveten på ett väldigt tydligt sätt.

Efter en stund hade rösten insett att de nog hade gjort en del konstigheter och att jag var lite upprörd. ”Men det är så våra rutiner fungerar”, tyckte rösten nu. Gjorde ganska klart för hur bra ”deras rutiner” fungerat hittills och att jag kunde tänka mig att komma ner och förändra både rutiner och lite annat på ett väldigt lustigt sätt.

Nu bad rösten om lite andrum och att den skulle rådfråga en kollega eller 2. Blev sittande på vänt och ångan som jag släppt ut genom öronen lite tidigare hade plötsligt ersatts av en jäkla massa mer ånga.

När så efter en väldigt lång stund rösten återkommer säger den, ”vi har nu hävt reklamationen, du kan gå in på vår websida och lägga en ny order”. Med de orden och lite mysprat avslutade vi samtalet.

Jag går in på bolagets hemsida via datorn. Upptäcker till min glädje att Samsungen bara har en leveranstid på max 2 veckor. Fixar och donar och lägger order på en telefon…ånyo betalar jag 159:- i engångsavgift, men det tänker jag att jag tar senare med någon röst på bolaget.

Detta var en fredag som jag la ordern. På måndag när jag är på jobbet ska jag ringa från min gamla slitna telefon. ”Simkorts problem xxxxxxx” står det på displayen. Provar att starta om, plocka ur batteriet och fan och hans jävligare moster. Ingenting hjälper så till slut ser jag ingen annan råd än att ringa upp telefonbolaget igen. Ni vet proceduren….. efter lång väntan får jag en röst i örat. Berättar om ”simkorts problem xxxxxxx” för rösten, som svarar att jag får dröja lite. Det tar väl bara 10 minuter innan rösten återkommer. ”Av misstag har vi råkat stänga ditt abonnemang när vi gjorde den hastiga återkallelsen av reklamationen”, säger rösten.

Är inte riktigt säker på hur lång monolog om telefonbolagets kvalitéer jag höll, men efter att jag var klar var rösten väldigt tyst en ganska bra stund.

”Jag gör som så, att jag skickar iväg ett nytt simkort till dig omgående”, säger rösten. När jag föreslår att rösten tar både simkort och telefon och sätter i en taxi med adress ”mig”, tycker rösten tydligen att jag är väldigt lustig. När jag förklarat tillräckligt mycket för att rösten inte skulle tycka att det inte var det minsta lustigt säger den, ”det är inte så våra rutiner fungerar”. Återigen fick jag tillfälle att upplysa rösten vad jag tyckte om ”deras rutiner”. Nu ville inte rösten höra något mer om mina synpunkter för den sa, ”jag skickar simkortet omgående, du har det tisdag, senast onsdag” och lägger på.

Nu fick jag träna på mitt tålamod igen. När onsdag kommer och inget simkort visar sig, är det dax att ringa det där 0771 numret igen. En halvtimme och 10 kilo nytillkommen adrenalin inombords senare svarar en röst så glatt. När jag gett mitt telefonnummer som det hela gäller går han in i min ”logg” som de för. Detta ska tydligen göra det enklare för dom att följa de problem som de som ringer in har och tydligen minimera misstagen…..hej du!

”Detta är den längsta logg jag sett”, säger rösten. Genom att rösten har problem med synen eller orken får jag förklara det hela för honom. ”Det står här att simkort har skickats till dig i måndags”, säger rösten. Med en undran från mig om deras postgång går via Grönland eller liknande,  börjar nu rösten skylla på posten. Känner mig väldigt tvungen att upplysa rösten om att det är ett simkort de skickat och inte ett julkort. Normal postgång är att det du skickar ena dagen, dyker upp hos den det ska till nästkommande dag. Nu berättar rösten att det finns en öppning. ”Om du har ett kontantkort så finns det möjlighet att göra om detta till ett abonnemangskort. Det är bara att ge mig kortnumret så fixar vi det”, säger den. Nu hade jag ju inget kort hemma men sa att jag skulle försöka få tag på ett och återkomma dagen därpå om inte simkortet dykt upp. I förbigående innan vi säger hejdå frågar jag hur det går med min order på telefonen. ”Ett ögonblick”, säger rösten. Ca 3000 ögonblick senare är rösten redan tillbaka. ”På grund av att abonnemanget upphört har orden dragits tillbaka, det går inte att lägga en order på ett abonnemang som inte finns”, säger rösten. Jag vet inte riktigt vad som går fel när meningen passerat mina trumhinnor och hunnit plantera sig i mitt sinnesorgan några tiondelar senare, men rösten tycker nog att de efterföljande meningarna han får höra inte riktigt är vad han tycker om att höra.

”Jag kan inte göra så mycket åt saken”, säger rösten. ”Nu när abonnemanget är öppnat igen kan du gå in på vår hemsida och lägga en ny order”.

Nu börjar jag klura lite….. När man lägger order på telefonbolagets hemsida, precis innan man ska betala engångsbeloppet….då får man ett sms skickat till sin telefon, där man får en bekräftelsekod som man måste knappa in i en ruta på sidan för att köpet ska gå igenom.

”Kan du inte berätta hur jag ska gå tillväga för att lägga en ny order”, frågar jag. Rösten börjar nu gå igenom hela förloppet som sker på hemsidan när man lägger en order. När han är färdig frågar jag om han inte missade något. ”vadå”, säger rösten. Jag förklarar allt om bekräftelsesmset för honom. ”Ja??”, säger rösten. ”Hur fan ska jag kunna lägga en beställning om jag måste bekräfta allt via ett sms som ska skickas till ett abonnemangsnummer som inte finns tycker du”, frågar jag.

Nu blir rösten väldigt bekymrad. ”Vi är nog tvungen att göra en telefonbeställning. Jag ställer då vissa frågor till dig som du bekräftar och allt spelas in”. Bin there, done that så visst svarar jag.

Ni har säkerligen varit med om en sån här ”telefonbeställning”. Där man ska rabbla personnummer och svara jag på en massa frågor. Nu var det ju vissa frågor som jag inte så gärna ville svara ja på tex, ”du ska erlägga en engångsavgift på 159:-”. ”inte en chans”, sa jag, som redan hade betalt den där engångsavgiften 2 gånger tidigare. ”Vi tar det efter vi är färdiga”, sa rösten. ”Du ska betala 50:- i fraktavgift”, tycker rösten jag ska svara ”ja” på. ”Beställer man via er hemsida så är det fraktfritt”, berättar jag. ”Vi tar det efter”, tycker rösten igen.

Till slut var allt utfrågat och klart. ”De 159:- och 50:- i frakt måste du betala när du löser ut telefonen. Men det ersätter vi i en ringpott som du får ha tillgodo”, förklarar rösten.

”Ok”, svarar jag.

Dagen efter har inget simkort kommit….har inget kontantkort liggande, men efter en snabb påknackning hos grannen får jag ett som han har liggande. Eftersom det är lite svårt att ringa från just min telefon som av en händelse är försedd med ett abonnemang som är lite avstängt, så får jag även låna grannens telefon för att ringa telefonbolaget.

Ni vet ju vad……men efter 20 minuter har jag en röst i telefonen. ”Det är den längsta logg jag sett”, säger rösten när han knappat in numret det gäller och fått upp alla uppgifter på sin skärm. ”mmmmmmmm”, svarar jag.

Nu förklarar jag att jag står med ett kontantkort i näven och är beredd att göra om det till ett nytt abonnemangskort för mig. ”då måste du kontakta xxxx”, säger rösten. Nu är det så att just det här telefonbolaget har 2 namn, jag har fått för mig att det ena namnet mera varit till för att sköta den fasta telefoni, bredband och det andra namnet mobilsidan. Nu får jag plötsligt lära mig att det bolaget jag ringer sköter fast telefoni, bredband  och mobila ABONNEMANGEN. Medans bolaget med det andra namnet sköter mobil KONTANTKORT.

Så…..för att kunna göra om kontantkortet jag håller i handen till ett abonnemangskort, behöver jag ringa det bolaget som har hand om just kontantkortssidan.

”Visst”, säger jag…medveten om vad som väntar och får ett nytt nummer att ringa.

Gissa vad de har för procedur innan man 18 minuter senare får en levande röst i örat?

”Nu är det ju ett abonnemang du vill ha, därför måste du ringa xxxx (det vill säga det bolaget jag pratat med halvtimmen tidigare)”, förklarar rösten för mig. ”Vi har bara hand om kontantkorten, så ska du fixa till ett abonnemang så måste du prata med dom”, förklarar rösten vidare. Om ni tycker det här är rörigt så är det nog inget jämfört med hur jag upplevde det hela just då.

Nu beslöt jag att hålla käften och bara ringa upp bolag nummer 1 igen. Endast 23 minuter senare är det en ny röst i luren. Jag förklarade det hela och efter att han fått numret det gällde visade jag honom stor förståelse över att det var den längsta logg han någonsin sett.

Den här killen verkade ju iallafall ha läst instruktionsboken iallafall litegrann, för han VISSTE att jag faktiskt behövde åka och köpa ett oaktiverat simkort på lämpligt ställe. Sen ringa dom igen och uppge simkortsnumret, varpå det skulle aktiveras å det snaraste.

Förklarade att JAG inte skulle betala något simkort och att JAG definitivt hade ringt upp färdigt så mycket det bara gick.

”De 50:- som ett oaktiverat simkort kostar kommer vi att lägga in i en ringpott som du får ha tillgodo. Ge mig ett klockslag så ringer jag upp det nummer du ringer från så fixar vi det hela”, så han.

Gav honom ett klockslag som var 30 minuter senare och hastade iväg till en butik som säljer oaktiverade simkort. Otroligt nog ringde han upp nästan exakt när han sa att han skulle ringa! Jag gav honom simkortsnumret och 1 minut senare var det aktiverat. Lite tur var det ju att jag gjorde så…..för än idag, drygt 3 månader senare har inget simkort dykt upp…inte i min låda iallafall.

Veckan efter fick jag min efterlängtade Samsung. Den fungerade och gör det än idag. Men historien med telefonbolaget går vidare….all kompensation har på grund av ”systemfel” hittills uteblivit. Men efter några till samtal med den vanliga proceduren har jag nu lovats att allt ska fungera riktigt…..men jag har en känsla att jag snart får slå det där 0771 numret igen.

JoE

Brist på kommunikation i kommunikationsvärlden…….del 1

torsdag, november 10th, 2011

Tänkte berätta lite om hur ett av Sveriges största kommunikationsföretag har problem……med kommunikationen.

Den 27:e Juli hade tiden för mitt mobilabonnemang gått ut. Min tanke var att förlänga det och med det skaffa en ny telefon som man kunde få för 159:-, om man band upp sig i 24 månader. Sedan betalade man en månadsavgift på 150:- för telefonen. Detta Var tillvägagångssättet jag haft de senaste 4-5 gångerna jag hade skaffat en ny telefon.

Jag hade ju suktat efter Samsungs nya…och det var ju dax att ge sig in i anderoidträsket på allvar, även för en gammal relik som jag.

Men eftersom leveranstiden på Samsung var minst 8 veckor försökte jag visa mitt totala otekniska intresse och läsa diverse tester om olika smartphones.

Jag fastnade till slut för LG´s Optimus, inte riktigt lika vass som Samsungen men näst intill.

Gick in på företagets webbutik och la ordern, där jag samtidigt betalade in de 159:- som var engångsbeloppet.

Efter några dagar fick jag till slut min nya leksak. Gick till postutlämningsstället och hämtade den och tågade hem med lätta steg för här skulle man ju få bli barn igen, iallafall för en stund.

Den var fantastisk! Svart, blank, stor och alldeles underbar. Den fortsatte vara fantastisk ända tills jag la den ifrån mig för en stund. När jag 10 minuter senare återigen ville smeka dess svarta, blanka yta, tog jag upp den…och den var stendöd.

Den ville ju inte starta hur hårt och försiktigt jag än försökte hålla in den lilla knappen som det stod ”on” på. Inte förrän jag plockat ur batteriet och satt in det igen ville den starta upp. Denna procedur upprepadaes nu ett antal gånger innan jag bestämde mig för att sova på saken.

Nästa morgon testades det igen och den visade återigen upp sig från sin sämsta sida och fortsatte dö om jag lät mina ömma beröringar upphöra under några minuters tid.

Nu var det dax att ringa LG supporten tyckte jag…så så fick det bli.

Förklarade hur det stod till med deras flaggskepp till telefon så grundligt jag bara kunde.

”Den fryser”, konstaterade supportrösten. Där var jag lite obenägen att riktigt hålla med, förvisso hade det varit en usel sommar men det var ju i slutet av Juli och faktiskt ganska gött. Nu visade det ju sig att det inte riktigt var så rösten hade menat…han pratade tydligen tekniskt, ungdomsrelaterat språk och menade på att telefonen hängde upp sig.

Nu skulle ju detta vara enkelt löst förklarade rösten vidare. Jag hade bara att gå in på deras hemsida och där hämta hem den senaste uppdateringen för telefonen. Tyckte det lät lite konstigt, hur kunde en 2 dagar gammal telefon redan vara gammal i sitt interna tankeställe?

Men jag tackade för mig och gick in på LG´s hemsida. Efter att stängt ner de 42 poupfönsren om viagra och andra lite lustiga saker var jag äntligen framme vid ”download latest version”.

Den var ju endast 422 Megabyte stor, dvs den var större än min första dators hårddisk….ja se teknikens under.

Nu gick det ju ganska undan att få ner hela uppdateringen och nu var det bara att följa instruktionens 4 steg.

Jag skulle ansluta telefonen. Använda mig av LG´s PC suite för överföringen. Starta överföringen.Till sist ta bort telefonen.

Följde instruktionen till punkt och pricka. Men ca 40 minuter in i överföringen från datorn till telefonen så kommer det upp en text på skärmen att kommunikationen till telefonen brutits. Kopplade bort telefonen från datorn…men på telefonens display stod det fortfarande att uppdatering pågår. Försökte då behandla av/på kanppen på mitt allra mjukaste sätt, men telefonen vägrade slå av utan fortsatte bara tala om att uppdatering pågår.

Nu hade jag lite tur, för längst ner på hemsidan stod att läsa vad man skulle vidta för åtgärder vid just en sådan här händelse. Ta ut batteriet, stoppa in batteriet, anslut telefonen till datorn, starta telefonen. Detta var vad jag nu precis bestämde mig för att göra. När jag gjort det påbörjade jag uppdateringen igen….efter att stått och förflyttat en massa nyttiga uppdateringar i ca 30 minuter dök följande meddelande upp på datorns skärm, ”kommunikationen med telefonen avbruten”.

Eftersom jag kan ha en viss envis läggning och ha en viss känsla av att ”jag måste ha gjort fel någonstans”, upprepade jag proceduren…inte 1, inte 2 utan säkert 5-6 gånger till med exakt samma resultat. Jag hade nu hållit på med uppdateringen i närmare 4 timmar utan att ha kommit någonstans…förutom att ha blivit ordentligt duktig på att ta ur och sätta in batteriet.

Nu började en viss irritation växa upp inom mig. Återigen fick jag ta ur simkortet ur den nya telefonen och sätta in det i min gamla slitna och ringde återigen upp supporten. Efter den normala menyinknappnigsproceduren tills man efter det 4:e menyvalet, äntligen får komma in och delta i den 15 minuter långa telefonkön.

När de 15 minuterna blivit 20 får man en ny supportröst i örat. Förklarar återigen hela händelseförloppet så grundligt jag kan. Aha säger rösten…”men har du provat att göra en total återställning?”, frågar rösten piggt. Intar plötsligt fågelholksutseendet men svarar till slut, ”nääää”.

Nu ska man med ena handen (den andra håller i telefonen jag pratar i) ta och hålla in 3 knappar samtidigt under 10 sekunder på den andra telefonen för att den på så sätt ska bli totalt återställd. Eftersom knapparna givetvis inte sitter bredvid varandra utan snarare precis tvärtom, blir ju detta en i det närmaste omöjlig uppgift.

5 minuter och 2 fingerbrott senare har jag klarat av uppgiften. ”Ok”, säger rösten. ”nu ska du hålla ner startknappen”, ”check”, säger jag. ”Efter en stund ska LG´s logga visas”, ”check”, säger jag. ”Nu ska det komma upp en liten gubbe som ser ut som den arbetar”, ”check”, säger jag. ”Och nu ska telefonen starta upp som vanligt”, ”uppdatering pågår”, säger jag.

Nu konstaterar rösten att jag har ett ”mjukvarufel”, den talar om för mig att jag måste kontakta den som levererat telefonen till mig och berätta detta och slutligen reklamera telefonen.

Ringer till telefonbolaget där jag beställt telefonen. Efter de 7 menyvalsinknappningarna hamnar jag i en 22 minuters telefonkö. 36 minuter senare svarar en röst på andra sidan. Återigen förklarar jag hela händelseförloppet och när jag är färdig säger rösten, ”men då ska du ringa till ett annat företag, de som levererat telefonen”. Får ett nytt nummer som jag ringer, 13 menyvalsinknappningar senare hamnar jag i telefonkö. Skillnaden med detta företag jämfört med de andra är att de har pausmusik, det vill säga att det spelar en ca 1 minut lång slinga som sen upprepas om och om igen. När en röst svarar ca 48 minuter senare förklarar jag att de 30 första varven gick helt ok men sen började det bli aningens tjatigt. Återigen drar jag allt från början till slut. ”skickar en återsändelsepåse till dig, lägg telefonen i den och skicka den till oss”, säger rösten. Sagt och gjort! Några dagar senare får jag påsen, lägger i telefonen med alla tillbehör och skickar iväg den.

Detta är nu bara början på en fantastisk procedur. Detta ska jag försöka berätta mer om senare, men först tänkte jag passa på att fylla år lite grann.

JoE

Tåget som blev en buss som blev en taxi……

fredag, november 4th, 2011

Efter att nu i ungefär en veckas tid pga att min lilla bil bestämt sig för att gå sönder i princip överallt. Har jag fått ägna mig åt den otroligt fantastiska kollektivtrafiken för att kunna tjäna mitt uppehälle.

Kollektivtrafiken är ju bara lite dyrare och den tar ju knappt någon mer tid alls. Har ju ändå inget för mig utöver min helttidstjänst så att spendera 2 timmar extra varje dag på transport märks ju knappt alls.

Igår kväll hade den fantastiska kollektivtrafiken bestämt sig för att tåget skulle bli en buss för en dag pga att lokföraren hade klipptid, träffat en lokförerska eller liknande.

Istället skulle det alltså åkas buss från gbg till Varberg. Stora fina skyltar om var ersättningsbussar skulle finnas hade placerats ut överallt där ingen överhuvudtaget skulle ha en möjlighet att läsa dom.

Men till slut efter några vändor runt centralen med omnejd hamnade jag iallafall på rätt plats, logiskt placerad vid dieselpumpen på den intill liggande shellmacken.

Av någon anledning så hade bussen bestämt sig för att den inte ville vara ersättningsbuss utan tyckte att den skulle befinna sig någon helt annanstans. Att det sen betydde att ett 30-tal männinskor blivit kvarglömda 10-tals mil hemifrån verkade ju inte spela någon större roll.

Som tur var hade tågbolaget låtit bli att placera ut någon informatör av något slag…iallafall inte i göteborgsområdet, det kanske var bingokväll på informationsklubben?

Hursomhelst hade ju tågbolaget en hemsida med ett telefonnummer dit man kunde ringa. Nu råkade dom ju bara ha telefontid till kl.19 och min klocka hade blivit 23. Så just för tillfället var det lite svårt att få kontakt med dom.

Eftersom all personal som fanns på området sysslade med allting annat än att köra tåg och i de flesta fall jobbade på något helt annat bolag än det berörda, så var det ingen som visste absolut någonting om jag händelsevis inte hade någon fråga om vagnstädning eller bagagehantering.

En liten tröst var ju att nästa tåg skulle gå redan kl. 5.30 och att bolagets telefon skulle vakna redan kl.8

Kl 23.30 bestämde jag och några andra ur sällskapet på ca 30 personer att skulle vi komma till Varberg, Halmstad eller ännu längre bort så fick vi nog hitta något annat färdsätt på egen hand.

Vi fick tag i en taxichaufför som intog sin dagliga shellkorv på shell. Vet inte om det var pga korven eller vad men han förklarade att han tog 250:-/10km. Eftersom jag glömt kulramen hemma räknade jag ihop 250×8=2000 i huvudet och fick ännu mer huvudvärk.

Chauffören vägrade tro mig och pillade fram sin telefon och började trycka på i princip varje knapp som fanns och 20 minuter senare konstaterade han att jag hade nog fanimej rätt ändå.

”Säxxtånhonndra”, ”Jag kör er för säxxtonhonndra”. Jag tyckte det var starkt av mannen att kunna sänka priset så mycket med tanke på att han inte hade en susning av vart Varrbärg kunde tänkas ligga, men förklarade att på Bali som jag besökt en månad tidigare åkte jag taxi i 1½ timme för under hundringen. Eftersom flyget till Bali kostar 7500 och inte gick precis just då så tyckte chauffören att vi kunde väl säga 1300 och detta utan att ha en aning om Bali låg i närheten av Varberg eller inte. Men det måste ju varit en väldigt korkad taxi som hade kunnat åka omkring med en sån snåljåp som mig så länge utan att ta rejält betalt, verkade han tänka.

Vi tyckte att 1200…dvs 400 per skalle var vad vi kunde tänkas betala. Efter att skakat huvudet på ett väldigt negativt sätt under vad som kändes som en minut bestämmer sig taximannen att han nog får ringa till någon…kanske någon som visste var Varberg låg eller som kanske kunde bjuda på en kopp kaffe eller något annat som kunde lösa frågorna som hopades innanför chaufförens stabila pannben.

Vi hade redan börjat stega mot centralen för andra taxis och nya förhandlingar när vi hör en röst skrika bakom oss….åke..åke…åke.

Jag heter inte åke och det är ytterst tveksamtom någon av de andra gjorde det, men hursomhaver så formligen lyftes vi in i taxin av chauffören som nu ätit upp korven och slutat prata i telefon.

Efter några minuters förklaring så att mannen iallafall fått en uppfattning om åt vilket håll Varberg låg rullar vi igång. ”GPS” säger mannen och knappar med flinka fingrar in….Värmdö!!!

”kör mot Malmö” säger jag från min plats i baksätet, ”så hojtar jag till när du ska svänga av”.

Efter en stabil och jämn körning mellan 65 och 180 km/h så befinner vi oss på Varberg central 50 minuter senare. Med tanke på att mannen hade full okontroll på både ratt och pedaler och dessutom bestämt sig för att lyssna på sin favoritkanal ”ännärjii” på medelhög till hög volym. Så var jag tacksam att han inte lyckats plantera bilen invid något lagom stabilt träd längs vägen. Huvudvärken var nu brutal. Att både genomlida inställda tåg, inställda ersättningsbussar för tåg, inställd informationspersonal om allt som var inställt, prisförhandlingar, vägbeskrivningar (hade vi kommit till Värmdö om vi inte sagt något?), kraftiga accelerationer/inbromsningar och slutligen 50 minuters ”ännärjii” var tydligen ingenting jag mådde särskilt bra av.

Vi har bestämt oss för att vi skulle betala var för sig 400. Dels för att vi skulle få varsitt kvitto att visa upp när vi krävde ersättning, men mest för att det var rättvist så.

Mannen i framsätet betalar först. Chauffören har dragit upp en dosa av modell 70-tals skrivmaskinen och begär ett kontokort från mannen. Jag kollar på hur han sätter in sitt kort i maskinen, chauffören knappar in beloppet med sina flinka fingrar varpå han säger ”kådden” till mannen som på det knappar in sin kod, trycker gröna knappen och får sitt kvitto efter en stunds surrande från maskinen som inte var en skrivmaskin från 70-talet utan bara såg så ut,,,…min tur.

Jag ger chauffören mitt kort. Han stoppar in det i maskinen, knappar in beloppet…trodde jag!

När han sträcker maskinen bak till mig gör jag precis som föregående betalande….knappar in min kod. Nu visar det sig att chauffören inte alls slagit in beloppet utan bara en 4. Så där jag nu knappade in min kod var det nu ett belopp. När jag räckte tillbaka maskinen till chauffören tittade han på den och kliade sig långsamt i huvudet. Just då satt mitt kort i maskinen och i maskinen var ett belopp på drygt 40000 inslaget och klart…därför att efter jag tryckt in min kod hade jag givetvis tryckt ”klar” utan att titta efter,

”Du får avbryta köpet” säger jag. Eftersom chauffören tydligen hade det ännu svårare med tekniken än vad han hade med Sveriges geografi så bestämde han sig för att trycka på den stora röda knappen. Ut ur maskinen rullas det nu ut kvitton…på kvittot stod att läsa min 4-siffriga kod…med en 4 framför. Som tur var hade ett decimaltecken bestämt sig för att dyka upp precis innan de 2 sista siffrorna. Trött och med dålig syn (det var ju mörkt) så konstaterad jag att jag betalat ca 50 kronor för mycket. Chauffören halade upp en 50-lapp och gav den ursäktande till mig. Bestämde mig för att ”det blir nog bra” och längtade bara hem. Ut ur taxin, upp på cykeln för att 12 minuter senare äntligen landa på rumpan i soffan. Vet ju inte vad som hände…men idag när jag halade upp kvittot från taxin stod det ”transaktion avbruten” med ganska feta bokstäver längst ner. Loggade in på min banksida för att kolla…..och än så länge finns inget köp registrerat. Så det kanske var lite betalning för sveda och värk. Det roliga i kråksången är ju att jag ska skicka kvittot till tågbolaget för ersättning, det kanske blir en spännande fortsättning på den här historien. Har ju trots mina kraftiga försök att göra så lite som möjligt för att inte kunna ställa till med något en väldigt bra förmåga att just ställa till med något.

J


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu