Taget ur verkligheten

Det har fötts småbebisar på några 1000 tidningssidor och för att vi inte skulle missa det så pratade de om det på radio några 100 timmar också för säkerhets skull.
Här och där har de klämt in lite melodifestivaler med ett liknande skohorn som de måste ha pressat ner Sarah Dawn i sina klänningar med.
Landsfader Fredrik har varit sur och trumpen och inte sagt 75 så att någon hört det.
Mina kiddos har haft app-SM efter att smartphone numero 3 ramlat in i vår lilla familj.
Solen har gått i moln….marknaden har agerat på ännu ett underligt sätt så att det ser oroligt ut med arbetstider och lönesänkningar den närmaste tiden.

Men om vi skulle ta och börja med bebishysterin.
Att kronprinsessan äntligen fick ut sin lilla knodd var ju för väl…..kvällstidningarna hade nog börjat få slut på fantasin när de gällde att hitta på olika scenarior om vilket BB som skulle användas…för att inte tala om vilken modell på unge det skulle bli.
Landets 2000 Saida stand ins hade ju sprättat torskbukar, checkat brunspår i grannarnas kallingar, hoppat häck eller använt flera andra alternativ för att lyckas klura ut om det skulle bli snopp eller inte.
Skvallerpressen hade redan tryckt upp tidningar där hela familjelyckan hade beskrivits och även berättat färg och vikt på moderkakan….allt för att bli först med nyheten.
Det som fascinerade mig mest när det hela var över var överraskande nog INTE att den lilla skulle få heta Estelle…..utan att aftonbladet lyckades publicera en helsida med att den nyblivna farmodern faktiskt hade vinkat åt pressen när hon kom till BB…..satan vilken bedrift….vilket styrkebesked av skrället…kanske hade hon legat på höghöjdsläger senaste månaden.
Vårt kära land bildade nu två läger…..ni vet statiska monarkikärringar och apanagegnällande snorungar.
Eftersom jag är en åsiktsidiot har jag självklart en åsikt om detta med…..listen up!
Tycker det är gulligt med kungahus!!!!
Försökt förklara för de som knorrat om knugens porrklubbsbesök och bladvändande i parti och minut med att hur fasiken hade de själva betett sig om de varit kung??
För min egen del hade livet varit ett party och min gps hade fått hårdjobba fram porrklubbar tills den brann upp.
Har man blivit uppfostrad sen vaggstadiet att sitta med ett kvastskaft upptryckt från ringmuskeln till övre nackkotan och bara vara ordentlig så har man förtjänat sig ett livat fortsatt liv….givetvis ska man ha några millar på köpet med.
Nä Svensson…var stolt över ert kungahus!

Melodifestivalen snurrar vidare….i min ungdom hade vi besök varje år i min lilla hemstad av Björkmans tivoli…..vettefan om det inte är hans son som åker runt från stad till stad med sitt eget privata tivoli nu….Christers tivoli?
”Artisteliten” berättar i spaltmeter efter spaltmeter om hur rediga de är.
De har ju faktiskt lyckats plagiera en något sånär känd låt och satt sin egen personliga touch på den….förra året hade ju han Saaaaaade lånat psykets finaste tvångströja och mamma hade stickat en vante åt honom……sååååå originellt!
Nu var det ju tydligen en ”superstjärna” som hade fått en kostym med sladd i……kunde de inte kopplat in 3-fas så att det hade blivit en lite mer roande grisfest med helgrillat svin?
Faktum är att en knippe blodfyllda hemoröjder lockar mer än den där cirkusen.
På Facebook var det ju de vanliga tongångarna om att lägga ner skiten och vilken värdelös dynga det var.
3½ miljon svennar var säkerligen av samma åsikt….men nästa helg sitter de nog där igen och förbannar sitt öde……alternativ finns……umgås intimt med en dubbelbössa bakom ett träd exempelvis.

Reinfeldt har tystnat…..inte ett endast nummer har ramlat ur hans lilla pruttmun.
Kanske äntligen folk har genomskådat honom och hans ganska enahanda retorik…ni vet den om ungdomar…..jobb….skatteavdrag….lädertanga i alperna med mera.
Hans olika skrämselåtgärder för att få oss att ta vilket lågavlönat jobb som helst har fått sätta sig i skamvrån en stund.
Tänker mycket på när det är dags för mina egna små att söka sig ut i arbetslivet…..förhoppningsvis så har de vett att sparka undan min käpp så att jag faller huvudstupa och slår ihjäl mig lite grann….så de kan få min plats menar jag.
Att göra punka på rullatorn funkar inte…..ska köpa mig en bil som jag kan köra med ett sugrör så det så.

Apps war var det i det Engströmska palatset i helgen.
Den finurlige har ju fått en smartphone nu…..tog bara 5 veckor att få hit den ända bortifrån Borås.
Han slog nog världsrekord i downloads på market skulle jag tro….vips så hade han hela nallen full med en massa blixtrande, smällande appar.
Nu ville ju inte den större modellen vara sämre utan tog snabbt rygg på honom.
Minsteman avkrävde sin arvslott och tog därmed över äganderätten på hans stackars sate till fars mobil…i alla fall för en kort testperiod.
Jag hade alltså Darth Vader som gjorde upp med Dirty Harry och i tredje änden hade någon startat ett eget Jihad med en arsenal av Kalashnikovs.
Vem som vann i slutänden vet jag inte….men lilla damens Barbies genomgick ett antal större massakrers….turligt nog är de monteringsbara och återkom strax…… nu beväpnade med nya handväskor och matchande skor….tror även att lillan fick in en bra pannträff på någon halvmeter högre storebror med sin vilt svingande PET flaska emellanåt.

Svarta tider i den Engströmska ekonomin stundar.
Företaget har återigen satsat långsiktigt och knipt till ringmuskeln med omedelbar verkan.
Vi fick uppleva världens kortaste högkonjuktur……nu går allt åt helvete igen….det säger prognosmakarna…och de har ju aldrig haft fel förr.
Hade behövt ett år till för att hinna med att sanera ekonomin faktiskt.
Försöker redan rusta mig för den kommande krisen…..kanske tur att man kan se längre än näsan räcker ibland….kanske skulle låna den näsan till några högre chefer?
Menmen…jag ligger ju inte helt passiv och bara väntar på att det ska ramla över mig.
Försöker vara en egoist och se till mitt eget bästa.
Vi får se vad det slutar…….men är det någon som vill ha hjälp av en hyfsat rabiat 46-åring mot en smärre ersättning…så hör av er.

JoE

Då var jakten igång!
Inte jakten på de ”artisters” försvunna självkänsla efter att Ranelid snott den och spelat bungyjump med den….mer om det senare.
Inte heller 3½ miljon svenskars brist på omdöme över att alltid ”råka” hamna framför melodifestivalen varje lördag på bästa sändningstid för att senare idiotförklara hela etablissemanget.
Inte heller jakten på Reinfeldts slintna tunga som av misstag råkade haspla ur sig en siffra som fick gemene man att hänga upp fastlagsbullen i gomseglet.
Nä…det är allvarligare än så…… beach 2012 närmar sig med stormsteg…..i år gäller en ny taktik.

Har väl alltid varit aningens fåfäng angående mina fysiska attribut…fejan är ju svårt att göra något åt om jag nu inte skulle få några millar över någon gång.
Men den hör rangliga långsamt åldrande lekamen….den kan man ju pyssla om med lite varierande metoder.
Har ju periodat förut….att det bara blivit perioder beror ju mest på att det till slut blivit en alltför långdragen process med de små övningar jag företagit mig.
Det har alltså blivit för tråkigt och då har jag tappat lusten till slut.
Därför har jag uppfunnit slowmotion i år!!!
Nu kommer ju vissa att hävda att de sett slowmotion hur många gånger som helst för hur många år sen som helst…men nu pratar vi om min slowmotion.
Istället för att göra precis DET antalet övningar DE antalet gångerna….så gör jag DE övningarna precis alldeles lagom…tycker jag….just nu är kanske bäst att tillägga.
Men det viktiga är att jag ska fanimig inte börja tycka att det är allt för tråkigt, kvalité före kvantitet.
Har således börjat promenera…..jag kanske till och med powerwalkar….någon får gärna ge mig en beskrivning över hur man powerwalkar…vore ju lite hemskt om jag sitter här och skriver att jag promenerar när jag egentligen powerwalkar….klurigt det där…kanske är mer inne än jag någonsin trott jag kunde vara hmmm.
Tar mig en liten runda på 5 kilometer när andan faller på och väder och lust tillåter.
Mina små kycklingben trummar på så gått det går men kilometern tar runt 9½ minut talar appen ”runkeeper” om för mig.
Lustig liten app det där….var femte minut får den för sig att bryta vad det nu är jag kan tänkas lyssna på i lurarna för att tala om för mig hur lång tid jag har gått…..hur långt jag har gått…hur fort jag har gått.
När jag traskat färdigt så talar den snällt om för mig hur många kalorier jag gjort av med…smart grej det där.
Väl tryggt inlåst bakom min dörr så är det dags för en rejäl C-vitaminkick.
Medans brustabletterna brusar upp i glaset så är det dags för mig att göra mina små övningar.
Börjar med mina enorma 7½ kilos hantlar som jag gör instruktionsboksmässiga (inbillar jag mig) armlyft med…efter 16-17 stycken så börjar orken/lusten tryta så jag slutar.
Nu tar mina bensparkssitups vid….det brukar landa på dryga 80 stycken innan jag tycker att det var nog fasiken inte så jäkla kul det där.
Bara armhävningarna kvar…….När nästippen brakar i golvet efter 45 stycken så inser jag mina begränsningar och upphör genast med mina erotiska rörelser upp och ner.
Sveper det färdig brusade glaset med C-vitamin och känner mig fantastisk.
Det är väl det som är vitsen med det hela….att må bra?
Ju äldre jag blir desto viktigare känns det att jag just ska må bra.
När stegen är lätta och orken är betydligt större än annars…då skiter jag i beach 2012 och några decennier framåt så mycket jag bara kan.
För den där korkade fåfängan är som bortblåst…är detta ett mognadstecken eller bara ett tecken på att jag gett upp min jakt på att bli ett praktexemplar?
Ifall min taktik nu skulle misslyckas totalt har jag lite planer för att trygga min ekonomiska framtid.
Designa ett par badshorts av ”blivande mamma” modell….det vill säga såna man kan dra upp över den dallrande buken….catchy!

Några funderingar över det senaste i nyhetsvärlden.
Thorsten Flink hade sugit lite extra hårt på starka pipan och gjorde en rumpattack…..det mest uppseendeväckande med det var väl chocken att det faktiskt finns heterosexuella i melodifestivalen.
Ranelid satte hela artisteliten….eller de som tror att de ingår i artisteliten på plats…..värst tärde det tydligen på dvärgen Andreas Jonssons lilla självkänsla.
”Vaffö fick inte jag vara me” ska den lille hävt ur sig och riktat sitt lilla långfinger mot den samlade pressen.
Att han sen råkat stjäla det mesta av en annan låt förnekade han bestämt och gick nynnades på signaturen till boktipset gråtande sin väg.
”Snömannen” i Umeå hävdade bestämt att hans bil var en ”husbil”…….”får man inte vara förutseende och vara tidigt ute för att få en bra spot” ska han ha sagt om man nu tolkade honom rätt mellan snötuggorna….att han var aningens mager var ju mest troligt ett tecken på att han jobbade väldigt målmedvetet mot beach 2012.
Sarah Dawn ”jagkanskeinteskahaentightklänning” Finer har anammat ”snömannens”metod…..dels av förklarliga skäl men även efter att ha blivit lite grinig över att Flink inte hade tillräckligt långa armar för att rumpattackera henne.
Således ska hon köpa en egen cementblandarbil som hon ska bosätta sig i vid en övergiven återvändsgränd i sydöstra småland de närmsta 13 åren och vara i topptrim lagom till beach 2025.
Helena ”snoret” Bergström ska däremot ta med sig ett dussin rullar snorpapper och låsa fast sig med handklovar på stambanan i protest…..med kravet att guldbaggejuryn ska ge hennes man Colin ”fuck” Nutley minst 14 guldbaggar i efterskott för sömnpillret Änglagård 3.
När man rengjort Norrlandspilen från allt snor och Colin sagt fuck 1300 gånger så får Colin idén till en helt ny filmserie…..”Norrlandspilen 1, 2, 3” osv.
Serien kommer att handla om ett tåg som….ja just det….åker.
När Colin sen inte får några baggar trots hans fantasifulla filmserie om det åkande tåget så emigrerar han till Burma och blir munk på heltid…förstås efter att ha sagt fuck 1450 gånger för att lugna ner sig lite.
Reinfeldt kommer att häva ur sig att de 3000 som faktiskt har jobb i Sverige…..ja så många blir det nog om han får bestämma….kommer att orka jobba till 92!
Vad han glömt är att de 3000 faktiskt bara var högre chefer som nu på grund av att det inte finns några att chefa över går in i väggen av förvirring och blir efter 2 dagars sjukskrivning utförsäkrade efter det nya fantastiska system som moderaterna vill uppfinna.
Då gör de en så kallad ”snorBergström” och lägger sig fastkedjade på stambanan….men på grund av att ingen har råd att åka tåg så finns det inga tåg som kommer….däremot är risken stor att de kan få Colins papperskuliss ända upp i näsroten när den kommer farande i det actonfyllda äverntyret Norrlandspilen 2 ”tågvisslan som tjöt”.

Önskar er all lycka i jakten på beach 2012 profilen…….kan ge er rabatt på mina nytillverkade bukshorts om ni skyndar er!

JoE

Jag har huvudvärk typ 4-5 gånger varje år.

När det nu råkar inträffa så brukar jag vägra att knapra piller, kroppens immunförsvar havererar och man kommer vara sjuk eller ha huvudvärk resten av sina dagar……detta har min kalkylerande, lite taskigt funktionella hjärna räknat ut.

Att alla pillerknaprande individer blir beroende små nervos är ju självklart….inbillar jag mig.

Men nu gick jag och fick huvudvärk för drygt 2 veckor sen, inget speciellt med det tänkte jag och funderade inte för en sekund på att ta ett endaste piller.

När huvudvärken hållt i sig några dagar så började jag bli aningens orolig…..kunde ju inte sova ordentligt och var riktigt trött….var inne i nattveckan och då är man jävligt trött som man är, till och med utan huvudvärk.

Den 5:e dagen så började min syn på ena ögat bli suddig och huvudvärken blev bara värre och värre.

När jag så vaknade efter några timmars sömn efter den sista nattens jobb och huvudvärken gjorde sig påmind och ögat var suddigare än vanligt….tyckte jag att det var dags att uppsöka farbror doktorn.

Mina hittills upplevda besök på akuten brukar bestå i att sitta och vänta närmare 8 timmar….bli förvisad till en sal där det roligaste man kan göra är att se hur eländig man ser ut i spegelbilden i det enormt upplysta undersökningsrummet man blir placerad i under de 5 timmar man väntar innan en tystlåten herre i vit rock och rynkade ögonbryn kommer in och petar på en under 15 sekunder för att sen be en slå sig ner i väntrummet igen medans han skriver ut något fullständigt obegripligt som man ska lösa ut på apoteket för några tusen spänn och som man sen märker att man förutom att bli ordentligt pissnödig av även mår ännu sämre av än innan besöket.

Men nu hade de uppdaterat sina rutiner…kanske hade de kommit på att de stod 2012 i almanackan och att mitt bäst före datum passerats med ett decennium eller 2?

Hann knappt få ner mina smäckra skinkhalvor mot träet i de ogästvänliga bänkarna i väntrummet innan en tant tjoade mitt namn.

Först trodde jag att mitt problem förflyttat sig till deliriumområdet i hjärnan…för trots den tjoande tantrösten kunde jag inte se en endaste tant så långt min grumliga blick kunde sträcka sig.

De var ju inte att tanten var knäskålshög som var det stora problemet….hon hade bestämt sig för att gömma sig bakom en vägg, fullt överygad om att min grumliga syn var någon sorts röntgensyn…men efter att ha gått fel bara 4 gånger hittade jag den lilla tanten med den tjoande rösten…..ja gud vad mitt huvud värkte nu.

In i ett av de där överbelysta undersökningsrummen med mig…..började leta efter spegeln för att beklaga mig över mitt långsamma förfall mot ålderdomen…men se där….in kommer en annan litet yngre och modellen längre tantmodell än den tjoande.

Hon börjar klä av mig…ta på mig….pumpa…spruta…..nu har alla pervos fått sitt, grattis!

Alltså hon körde in en stoppnål i armen och tömde mig på några liter blod eller så…..tog blodtryck…lyssnade på lilla hjärtat och de ganska röklängtande lungorna…och jag hade knappt varit där i 10 minuter!!

När hon hade kramat ut de sista dropparna blod ur mig förklarade hon att jag kunde sätta mig utanför och vänta in farbror doktorn som skulle komma och titta på mig alldeles strax.

Mitt i allt ramlade vi tillbaka i gamla gängor….satt där och väntade, väntade och väntade.

Blev nödig och avvek en stund men skyndade mig så gott jag kunde ifall det skulle bli dags för mig att bli tittad på.

Bara 2½ timme senare var det dags.

Blev invisad i ett nytt undersökningsrum och alldeles strax knackade det på dörren och farbror doktorn gjorde entré.

Nu var ju det ingen farbror direkt…sanningen att säga var han knappt äldre än min son.

Det stod ju ”Läkare” på tröjan…..kanske en avskedspresent på dagis tänkte jag.

Menmen…i brist på övrig personal fick han klämma lite på mig.

Han försvann efter en stund…skulle tillkalla expertis sa han visst…mamma?

In kommer en skäggig sak….farbror doktorn tänkte jag…äntligen!

Den skäggige saken sa något som jag inte förstod…han tryckte på mina ögon och blev lite road över att jag ryckte till när det gjorde ont som fan.

Han mumlade något ur skägget till pojkläkaren och gick sin väg.

”Du har glaukom”, sa pojken…”du måste ner till ögonkliniken i Halmstad”, fortsatte han.

Pojkläkaren förklarade att Glaukom var något som också kallades grön starr….tydligen att synnerverna i ögat dör och man själv märker ingenting…..förrän man är blind.

”Du har ett övertryck i ögat”, förklarade han, ”du måste ner och lätta på trycket”

Jag halade upp bilnyckeln ur fickan, tackade för mig och skulle gå….”nänänä”, sa han, ”du får inte köra i det här tillståndet, jag ordnar transport”.

Att bli skickad i en taxi till Halmstad för besök på ögonklinik en fredagskväll är ju inget som jag rekommenderar speciellt mycket….men har man ett raveparty i ögontrakten kanske man inte har något val.

Otroligt nog hade de ett väntrum i Halmstad med och urålderstakten verkade vara närvarande där med….för jag fick vänta.

Hamnade framför en TV så väntan kanske skulle bli lite lättare då.

Det gick några program, postkodsmiljonären är ju alltid intressant….att se någon klara 10000 kronors nivån genom att klara den svåra frågan om vad Bamses skuttande lilla gaykompis heter är otroligt fascinerande.

Men nu började lite panik sprida sig i bröstet på mig….klockan närmade sig 20 och då började mitt favoritprogram alla gånger, På spåret.

Några stolar bort satt väntrummets andra gäst, en kvinna i min ålder….hon verkade otroligt nöjd med att The Voice…whatthefuck började på fyran…..kanske inte intelligensen haft samma framfart som åldrandet tänkte jag tyst.

Jag stirrade mot fjärrkontrollen som de tydligen var rädda att slarva bort, eftersom den hängts i ett snöre under Tv´n.

Jag sneglade mot kvinnan…hon såg barsk ut…kanske hade hon drabbats av hemoröjder eller något annat som hindrade allt blod från att nå ända upp….fan vet.

Nästan turligt blev jag precis inkallad av en liten systertant till ett annat väl upplyst undersökningsrum på detta sjukhus med…..började av gammal vana leta upp spegeln.

In kommer en liten kille….innan jag hinner peka ut riktningen mot lekrummet så presenterar han sig som farbror ögondoktorn…har alla läkare över 25 flyttat till Norge?

När jag efter att för fyrtiofjärde gången berättat om mina symtom så börjar yngligen trycka och känna lite här och där på min bultande skalle.

Han sprutar in något i ögonen och konstaterar att trycket är fullständigt normalt, han mäter om mina ögon står ut åt något håll, han bländar mig med en lampa och jag lider tyst.

”Det här kan nog svida lite”, säger han samtidigt som han förklarar att han ska spruta in färg i ögonen….de vackra blå blev svidande röda på ett kick.

Han tittade in i min mörka själ med sin maskin…han kom emot mitt öga några gånger och konstaterade av mina 2 meters hopp att jag nog var ganska spänd.

Han lös…han bad mig titta rakt på hans axel….jag förklarade att jag såg fanimig ingenting så hur fan skulle jag kunna titta på hans axel.

Det gick en evighet….han sprutade in bedövningsmedel i mina ögon……det brann i min skalle och jag hoppades att bedövningen skulle ta riktigt djupt….till tåspetsarna helst.

Nu fick jag sitta ute i korridoren 20 minuter och vänta på att bedövningen skulle ta….eller kanske bara för att han inte ville ha mig lidande i sin närhet.

Att sitta med brinnande ögon och med knapp ledsyn och vänta i en korridor där man kunde höra kvidande människor ifrån de andra rummen runt om i korridoren var ju ingen stund jag kommer ta med i mina memoarer direkt.

När så äntligen bedövningen tydligen tagit…enligt klockan iallafall….ögonen brann i skallen på mig och huvudvärken var värre än någonsin….så kom läkarkillen och ledde in mig på rummet för en ny omgång.

Till slut var inte stroboskopslampan som lös ända in till märgen på mig så irriterande längre….Jag hade inte sett något även om Eva Mendes hade flashat rakt framför mig.

Killäkaren skakade på huvudet när han hade skärskådat varenda liten millimeter av mina ögon utan att hitta ett enda fel.

Han konstaterade att han var tvungen att boka in mig på en ny tid lite längre fram för att kunna utesluta ögat helt, ”ta antiinflammatoriska tabletter så får vi se”, tyckte han.

Eftersom han inte undersökt mina ben och ändå kunnat konstatera att jag var fullkomligt frisk i den delen av kroppen så förklarade han att jag inte hade någon rätt till transport hem.

Han kollade upp tågtider till mig och meddelade att nästa tåg till Varberg skulle gå klockan 23….det var ju även bara 4 kilometer att gå till tågstationen och det var ju behagliga 7 minusgrader ute så det skulle nog bli alldeles prima tyckte han.

Att hitta en tågstation som jag inte visste var den låg och dessutom att jag var aningens blind gjorde ju inte den iskalla promenaden roligare….men dryga 45 minuter senare hamnade jag inne i väntrummet på tågstationen.

Dagen efter var jag ett lik, inget fungerade och jag mådde apa så mycket jag bara kunde.

Det hade väl inte varit så farligt om nu inte grannen propsat på att jag skulle komma in och fira hans födelsedag med ett gäng ungdomar.

Jag tål ju inte överdrivet mycket sprit….men ett gäng groggar brukar ju rinna ner ganska enkelt och jag brukar få igång käkpartiet i takt med att hjärncellerna tappar simförmågan innanför pannbenet.

Jag drack inte mycket….kanske 5 groggar….sen är det svart.

Vaknade upp vid 1 tiden på natten i soffan med tvn igång och undrade var fan jag var.

Ramlade bara en gång när jag försökte ta av mig kläderna på min krokiga väg till sovrummet…väggen mår bra!

Somnade direkt och förutom en diskussions med Gustavsberg vid 6 snåret så sov jag till 12.

Efter det förflyttade jag mig till soffan och ömsom tittade på tv eller sov mig igenom den dagen.

Nu har det gått snart 2 veckor…värken har varit mindre de senaste dagarna och synen är nästan helt återställd.

Har fått en tid nästa vecka….kanske lika bra att åka och ta en koll….hittar de inget i ögat så vill de ju gå vidare till huvudet…..känns lite oroligt men det är nog bäst att kolla upp det här ordentligt.

JoE

Ibland inträffar saker som gör att man får perspektiv på det lilla liv man lever.

Har mått rent ut sagt uselt de senaste 2 veckorna…..det blev så illa att jag till slut tvingade mig själv att besöka människorna i de vita rockarna som gillar att trycka och känna på en.

De är lite lustiga de där utbildade folket….de vill undersöka allt utom just där man själv tror att det är som värst ställt med en.

Så just nu har de beslutat sig för att göra en ordentlig undersökning av den 73 kilo skrangliga lekamen som råkar vara jag….ska bli spännande att se om de hinner upp till mitt värkande huvud innan det har bestämt sig för att värka livet av mig.

Tyckte därför att det var ett alldeles ypperligt tillfälle att reflektera lite om jag verkligen har någon anledning att må som jag gjort väldigt länge nu.

2009 var pestens år för mig…vettefan hur jag tog mig igenom det men det kanske är det jag inte riktigt gjorde när jag tänker efter.

I Juni så stängde jag dörren bakom ett drygt 7 år långt förhållande…..man kan tvista om vem det var som lämnade vem….. men så här gick det till.

Redan i slutet på 2008 så hade jag blivit muntligen utkastad säkerligen 150 gånger…..människan trodde att jag fungerade som ett barn….om man bara skrämmer mig ordentligt så kommer jag bli riktigt lydig……hjälpte inte att jag visade mitt leg ”född -65”.

Där i slutet på -08 så sökte jag en lägenhet….orkade inte med kriget som kallades förhållande längre helt enkelt.

Då plötsligt ligger människan därborta i ett hörn och skvalpar….herregud hur mycket hon älskade mig….herregud vad hon skulle ändra sig.

Hade jag varit bara aningens eftertänksam just då….det var ju lika uppenbart som vanligt….hade jag nog tagit mina små pinaler och gett mig av.

Grejen var den….hon låg där och skvalpade….på trygga 5 meters avstånd…..att komma fram till mig, krama om mig och visa att orden hon sa betydde något……nääää.

Men hursomhelst…jag tackade nej till lägenheten och blev lurad av mig några månader till av det här rusande tåget som kallas livet.

Proceduren upprepade sig några gånger till…jag tackade nej till lägenhet 2 och 3….skulle jag tacka nej en fjärde gång så skulle jag tappa min plats i kön…..så det var till lägenhet 4 jag begav mig den där dagen i juni.

Jag frågade henne om hon kunde påminna sig om att hon en endaste gång under våra 7 år kramat om mig och sagt att hon tycker om mig…….svaret….”jag vet inte”.

Det här hade ju kunnat ordna sig väldigt bra…men som sagt….öppnar man munnen för mycket för att andas kan man ge sig fan på att det är någon som passar på att skita där i.

Vi hamnade i en lågkonjuktur!

För att slippa massuppsägningar så fick vårt fack oss att ställa upp….för att rädda jobben för många och för att lätta på företagets kostnader.

Vi tog ut ”stoppdagar”, det vill säga semester och komp på arbetsfria dagar….. jag bistod med 12 semesterdagar och 50 timmar komp.

Från september -09 och 21 månader framåt så gick jag ner i lön….6000 varje månad.

Att gå från ett 2-manna hushåll till ett eget…som i princip var lika dyrt….betala underhåll för 3 barn…..ja det var inte mycket man hade kvar när allt var betalt.

Oftast hade jag mellan 1500-2000 kronor att leva på när jag betalt alla räkningar….då skulle jag ha 1 barn på 50% och de 3 andra varannan helg.

Kan säga att jag lärde mig vända på slantarna….Willys och Nettos reklamblad blev min bibel….jag la ner allt…unnade mig inte en enda sak och jag klarade det!

Visst var det många sömnlösa nätter och mycket ältande….men jag stängde in mig här och levde verkligen efter mina tillgångar.

I slutet -08 fick jag en ny chef……jag var den garvade veteranen och här kom någon som ville bestämma aningens för mycket över mig.

Svårt att säga om jag var krånglig eller om det var hon som pekade för mycket med hela handen….men vi krockade.

Vi tyckte olika om i princip allt….människan som är en snäll och glad själ visade sig vara en väldigt bestämd liten chef.

Vi hade våra duster och jag mådde verkligen inte bra där…till slut kände jag mig utfryst och alla mina åsikter blev behandlade som skit rent ut sagt.

I början på -10 så begärde jag att få bli förflyttad……varsomhelst…bara bort från det här helvetet.

Jag blev till slut förflyttad….började i en produktionskanal efter semestern 2010……hade en tuff ingångsperiod där men det ordnade sig till det bättre eftersom.

Nu kanske ni tycker att jag hade det lite halvjävligt där under 2009…eller kanske bara att jag är jävligt gnällig…..men jag har inte kommit till det jobbigaste än.

Min far fick problem i december -08.

De senaste åren hade vi bara haft telefonkontakt…jag hade fullt upp med mitt och han kände sig tråkig och isolerad där uppe i Värmlands urskogar.

Jag tjatade på honom att komma ner ofta….att vi skulle ut på havet och fiska…något som jag visste var det bästa han visste……men han kom aldrig…..så vår kontakt fick bli via telefon några gånger varje månad.

Nu hade han problem med magmunnen…..han kunde nästan inte få i sig någon fast föda alls.

Läkarna opererade in plaströr och vidgade matstrupen, men ingenting hjälpte.

När de gjorde en riktig operation på honom i maj så hittade de cancern…..men det var lugnt….körtlarna visade att det inte hade spritt sig och operationen gick bra.

Men han blev inte bättre, ingen mat fick han i sig och han tunnade av allt mer….i slutet av juni så öppnade de upp honom igen.

Det hade spritt sig överallt….av de 16 körtlar de kontrollerade så fanns det i 15….det var då jag tror att han gav upp.

Jag åkte upp andra veckan i juli…det var smärtsamt att se sin far som alltid varit en välväxt man så här….han vägde 58 kilo och kunde inte gå utan stöd.

Det var bara en snabb visit…men vi planerade att jag skulle komma upp med barnen 2 veckor senare….han ville det så mycket och barnen med.

Jag ringde upp den sista Juli…..jag och barnen skulle åka upp dagen efter var det tänkt…men pappas sambo orkade inte prata…utan jag fick prata med en läkare som förklarade att vi inte kunde komma den helgen…han skulle inte orka, för det var kritiskt….men han skulle nog ta sig igenom det och vi kunde komma några dagar senare.

Dagen efter….den 1:a augusti 2009 dog min pappa.

Just då så sköt jag ifrån mig allt….det var väl mitt sätt att försvara mig själv.

Men det gick ju inte att låta bli att tänka på att jag inte fått säga farväl ordentligt….det fanns ju saker som vi inte pratat om.

Jäg kände min far väldigt väl…visste exakt hur han fungerade och hur han tänkte….men jag ville höra vissa saker från honom.

Saknar att kunna ringa honom….få de där goda råden som bara han kunde ge…eller bara för att snacka skit en stund.

Jag genomlevde 2009, sköt undan allt…blundade och vägrade känna efter.

Några månader in på 2010 så landade allt på mig…..jag hade nått min gräns….jag vacklade.

För första gången sen tonåren så vägde jag under 70 kilo…….jag märkte att jag skakade ibland.

Några….de som jag vet idag faktiskt verkligen bryr sig om mig……de pratade med min chef och på så sätt fick jag gå till läkare och psykolog.

Det var inga direkta fel på mig….men den inre stressen som jag inte kunde kontrollera höll på att äta upp mig….jag fick lyckopiller.

Gummibollskänslan som fanns i mig när jag knaprat de här tabletterna är obeskrivlig…overklig…jag blev en speedad, jagad person.

Efter bara en vecka beslöt jag mig för att lägga ner dom….jag mådde skit….personen jag hade inom mig var någon som jag aldrig trodde skulle finnas där…vem fan var det?

Nu gjorde jag det största misstaget som jag någonsin gjort…..jag ljög för mig själv.

Jag fick för mig att om allt blev som förrut så skulle jag må bra igen….så det första jag försökte göra var ju att reparera det brustna förhållandet….för det hade ju varit mitt fel att det gick åt helvete och det här var vad jag behövde…inbillade jag mig.

Nu skulle jag få en läxa i att det faktiskt finns människor som vill en illa.

Jag la mig platt på marken och lät den här människan köra över mig fullständigt…..det var ju det här jag behövde för fan…..och människan var inte sen att utnyttja det….för hon pissade på mig där jag låg.

Jag ställde upp på allt!

Trots min knapra ekonomi så maxade jag mina krediter, mitt lån och lånade ut det till den här människan…hon lovade att betala tillbaka….för jag förklarade att jag inte skulle klara det utan att hon gjorde det……att hon brutit 1000 löften förrut hade jag förträngt.

Jag gav all min tid och all min energi för att visa mina framfötter….att jag var beredd att göra allt för att det här skulle fungera….i gengäld så lovade ju hon att hon verkligen skulle lägga manken till hon med……jo hoppsan.

I augusti så hade jag stångat huvudet blodigt…….jag gav upp.

Jag berättade för henne hur mycket jag offrat…..mina pengar jag inte hade….min tid som inte fanns och min energi som tagit slut för längesen….jag frågade vad hon hade gjort för ansträngningar.

Det var då hon yttrade den mening som fick allt att vända…..fick mig att förstå vilken jävla blåsning jag hade gjort på mig själv…men ändå den meningen som fick mig att vakna upp, hon sa, ”jag har varit trevlig”.

Jag hade några löften som jag lovat henne…jag bryter aldrig ett löfte….så jag hjälpte henne med barnen för att hon skulle jobba några helger till.

Men efter det så bröt jag kontakten helt…..det är väldigt tråkigt för barnens skull…..men jag har förnedrat mig färdigt.

Hennes löften om återbetalning går lite knackigt….hon är skyldig mig dryga 45000 som hon lovar att betala av på varje gång jag påminner henne.

Jag är glad att jag gjorde mig av med det där spöket som hon var för mig…..men jag tycker inte om mig själv att verkligen tycka så illa om en människa som jag gör.

Vet inte riktigt hur länge det tar för mig att återhämta mig från allt detta…jag kanske aldrig gör det.

Varför jag skriver om det…..jag behöver få det ur mig….det finns vissa saker jag inte tagit upp…de kanske kommer vid ett senare tillfälle.

Men det är sånt här jag funderar över….nu när jag mår dåligt igen.

Ta hand om er!

JoE

Man kommer på lite lustiga saker när man funderar lite…kanske skulle ge fan i att fundera då hmmm.

Hur svårbegripligt det än må vara för mig att inse att det faktiskt är sant..så vägrar jag nästan acceptera det.

Varberg är den plats där jag nu bott längst i mitt liv!

Hur gick det här till, vad fan hände?

Efter mina dryga 5 år i 08-land så hamnade jag ju i Kalix och där bodde jag ju i en evighet…minst.

Hade miljoner vänner där…det bor ju bara runt 15000 där men det kändes som många fler.

Kjolla, Larsa, Ljungen, Pulli och jag var ju kärntruppen.

Vi spelade landhockey året runt, fotboll året runt, sprang, hoppade, klättrade, cyklade…ja vi gjorde allt som hade med sport att göra året runt.

Kanske inte så konstigt att Kjolla och Pulli blev storstjärnor i bandy, Ljungen världsstjärna i bowling, Larsa var ju också en superstar inom bowlingen men aldrig lika seriös som Ljungen.

Jag…ja jag blev väl bra hmmm…..skramlat ihop en del SM medaljer men inte lika bra som de andra…hade ju andra saker jag var bra på.

Under sommarmånaderna så brukade vi ”sova i tält” så ofta vi bara kunde.

Där hittade vi på en massa hyss, terrade folk, lärde varandra onani (där var det en som blev superstjärna hmmmm) och pallade.

Det var ju enda gången man åt grönsaker…för där uppe i norr kunde man 10 månader om året palla istappar typ.

Men under sommarmånaderna kunde man ju få sig lite ärtskider, rabarber eller små jävla morötter, inget som man åt i vanliga fall…men stulet är gott.

Det hände ju att de var mängder av andra kids som också övernattade i sina tält….vet att det fanns nätter där vi kunde vara över 60 ungar som sprang omkring där över alla gårdar, bakom oss lämnade vi ingenting.

Om ni läst Stephen Kings ”Langoljärerna” så förstår ni vad jag menar….små lustiga varelser som tar sig fram över jorden och bakom sig så lämnar de bara ett svart streck av ingenting.

Om ni ser någon liknande figur, kan ni ju stanna den och fråga lite saker, klämmer den ur sig fraser typ…. ”klåss i aschlle å bläkka mä hälyse”, då är det en Kalixbo och ingen langoljär och ni kan känna er säkra…lite iallafall.

Men vännerna var många där och man var i princip aldrig ensam.

Efter jag passerat 20 så flyttade jag till Göteborg.

Att komma till Göteborg som 20-åring är ju upplagt för party och det lovar jag att det blev!

På en kort stund hade jag byggt upp ett gigantiskt nätverk av vänner som var lika partybenägna som mig.

Vi gick på svartklubbar, rockklubbar…ja varenda klubb man kom in på.

Ofta tog vi båten över till Fredrikshamn och ibland gick det ju lite åt pipan att vi inte riktigt kom med tillbaka…men det löste sig alltid…på den tiden var man verkligen obekymrad över det mesta.

Vi åkte på resor och festivaler…alltid massor med nya människor och man var definitivt aldrig ensam.

Eftersom jag stadgade upp mig i slutet på 80-talet så blev det ju lite lugnare…men man hade fortfarande ett väldigt stort kontaktnät med kompisar.

96 så drog jag och en kompis ner till Cypern, party och brudar stod på agendan och vi laddade upp så mycket vi bara kunde.

Vi var väldigt tveksamma till om de 60 kådisar vi hade med oss verkligen skulle räcka de 2 veckor vi skulle stanna där nere.

Jag undrar vad de blev av de 60 kådisarna……..de användes ju inte till det som vi hade tänkt iallafall.

Träffade några Varbergsdonnor där nere och behöll kontakten när vi kommit hem.

Av någon konstig anledning blev en liten dam aningens gravid ganska snart efter hemkomsten…hon kanske använt min tandborste (tolka det som ni vill men jag är fan inte pervers!) eller så tänkte jag.

Hursomhelst gjorde det att jag flyttade ner till Varberg i slutet på -96.

Hon använde min tandborste en gång till eller slarvade när hon tvättade mina kallingar, för mitt i allt dök det upp en till figur hemma hos oss.

Vi delade på oss och jag bodde själv ett par år.

Jag tog upp lite gamla gbg kontakter och var ute i svängen lite igen, men jag stannade i Varberg.

Träffade det svarta hålet -02 och vi donade till 2 små knoddar till…krigade i många år innan jag till slut lättade mig ett hundratal meter därifrån.

Det lustiga är att jag aldrig lärt känna i princip någon här…..Ex1 Hade ju en massa kompisar som vi umgicks med titt som tätt, men de flesta försvann ju med henne.

Ex2 hade av naturliga skäl inte en enda bekant….hon hade fullt sjå att plåga livet ur mig.

Tycker att hon själv borde tycka det är märkligt att hon inte har en enda riktig vän trots att hon bott här i hela sitt liv hmmmm.

När jag tittar i  min telefonbok så finns det knappt någon från Varberg där…..på Facebook är det mest gamla grannar som jag brukar prata med ibland…men jag känner ingen.

Har ju min bowling här och de träffar jag ju med jämna mellanrum, men nästan aldrig privat.

Jag kan knappt namnet på en enda gata här i stan….jag kan gå ut på krogen utan att en enda person känner igen mig.

Vet inte hur jag ska ställa mig till det hela, om det är skönt eller om jag är konstig, att orten där jag faktiskt bott längst i mitt liv är totalt okänd för mig.

Men här är jag och här lär jag ju bli kvar ett tag till…har ju mina små juveler här.

Vet att de mellan gångerna då de gräver min grav djupare så förgyller de min dag…alla är glada, vackra och kloka…..överjävliga men ändå det bästa jag har.

Funderade på att lämna landet ett tag….tanken finns fortfarande där….men jag funderar….kanske är det dags att lära känna platsen där jag bott längst i mitt liv först.

JoE

Tänkte egentligen prata om något helt annat men…….

Öppnade dörren och gick ut på en liten promenad i den 9 grader varma annandags skymningen.

Är väldigt tacksam att vi inte fått någon repris på fjolårets pest till vinter….än är kanske bäst att tillägga.

En av anledningarna att jag flyttade söderut för 25 år sen hade ju mycket med att jag och vintern inte var bästa vänner direkt.

Skulle ta en promenad de cirka 3 kilometrarna upp till Willys och shoppa på mig lite nödvändigheter hade jag tänkt, lämna instängdheten i min 3:a och andas lite underbar havsluft som jag brukar gilla.

Samtidigt är det ju ett fantastiskt tillfälle att ägna sig åt lite reflektion också, fundera över den bok jag håller på med och även de blogginlägg jag tänkte skriva den närmsta tiden.

Nu ville ju promenaden att jag skulle vända uppmärksamheten åt ett annat håll, härligt att man ständigt blir överraskad här i livet!

Jag och Willys har ju en kanske lite dålig kompabilitet skulle man nog kunna säga.

Varenda gång jag trillar in där blir jag alltid nödig.

Är ju väldigt nöjd med affären för övrigt, men just det här med nödigheten får mig att fundera om jag kanske skulle byta butik ett tag.

När jag lämnade butiken så började det kännas aningen obekvämt med att jag inte tagit min lilla Ford istället för att gå, menmen…det är bara att bita ihop och skynda på stegen tänkte jag.

När jag kommit till utfarten svängde en Polispiket in med riktining Willys.

Brydde mig ju inte nämnvärt om det utan drog upp min hoodhuva och pilade iväg över vägen.

När jag kommit in på PS skolans område så kom piketen smygande jämte mig, ansiktena inne i bilen var riktade mot mig och den körde väldigt långsamt förbi mig.

Började fundera på om de ville granska mannen i hoodhuvan lite närmare, samtidigt kom jag ihåg mitt senaste besök i en piketbuss.

Det var midsommar -88.

Jag och ett 80-tal andra Kalixbor (var uppe där på somrarna de första åren som gbg:are) hade valt att fira midsommar på en camping utanför Luleå.

Det var segel-VM och det var tydligen där man skulle vara.

Segel-VM var ju inte vårt största intresse direkt, vi var mer noga med att dricka sprit och ha trevligt, vi var även inställda på att vi skulle förflytta oss de 3,5 milen till Boden på midsommardagen för party där.

Nu tyckte ju tydligen polisväsendet att de var ett ypperligt tillfälle att lufta sina polisaspiranter just då….just där.

Detta innebar att det var säkerligen uppemot 50 små aspiranter som sprang runt där på campingen och samlade poäng till sin kommande examen.

Det var en yngre dam som hade beslutat sig för att vila upp sig en stund efter ett förmodat lite för stort alkoholintag, tyvärr hade hon inte riktigt haft energin att orka ta sig in i sitt tält utan tagit det lilla sömnbrejket precis utanför.

Detta tyckte ju en liten aspirant tydligen var alldeles förfärligt, han började anstränga sig för att lyfta iväg den lilla tjejen mot sin piketbuss en bit bort, för vidare transport till stadens fyllecellsställe.

Tyvärr så råkade ju jag passera förbi just då.

Tyckte att kanske det var lite jobbigt för aspiranten att kånka på den lilla tjejen ända bort till bussen, varför inte bära in henne i tältet och låta henne sova en stund?

Tyckte även att det vore ju tråkigt att tjejens föräldrar skulle behöva informeras om att deras lilla flicka hade druckit, försökte förklara att livet för henne skulle bli mycket enklare om hon slapp vakna upp i fyllecellen.

Den lilla aspiranten tyckte att jag skulle ägna mig åt något helt annat någon helt annanstans.

Nu är jag inte direkt fysiskt aktiv när jag har fest, brukar mer låta käften sköta jobbet åt mig.

Försökte alltså förklara för den lilla aspiranten att han kanske skulle fundera angående sina åsikter en liten stund istället för att släpa in den lilla tjejen in i sin piket och tog därmed tag i tjejens andra arm och drog henne åt andra hållet.

Den lilla tjejen vaknade till och aspiranten hade upptäckt en ny figur som kunde hjälpa honom att skramla ihop en del poäng i sin jakt på en karriär som polis.

Han försökte först prata med mig om att jag kanske skulle låta en läkare ta en kik på mitt huvud innan han placerade sin lilla batong som han nu fått upp där.

Jag gjorde det väldigt klart för honom att han skulle se betydligt trevligare ut och definitivt vara av den tystare typen om han hade sin lilla batong nerkörd ganska långt i sin hals.

Av någon anledning så gjorde detta den lilla aspiranten så upprörd att han ville krama mig en stund.

Är ju tyvärr inte lagd åt det hållet att jag kramas med främmande män så jag förflyttade den lilla aspiranten med ett litet famntag till ett mer liggande, lite sprattlande läge framför mig på marken.

Slaget bakifrån kom ganska överraskande!

Nu låg jag i ett för mig nytt läge….hängande i luften med en polisaspirant i varje kroppsdel som lyfte mig och i en förbluffande fart slängde in mig i piketen och drog igen dörren bakom mig med en smäll.

Forslades med en aspirant på vardera sida om mig in till en fyllecellsavdelning för att ”sova ruset av mig”.

Nu var jag ju inte så värst rusig av mig…mest förbannad faktiskt.

Jag var så förbannad att de små aspiranterna beslutade sig för att tvinga i mig några piller….efter en stund orkade jag inte vara så förbannad längre…mest trött faktiskt.

Släpptes klockan 5 på morgonen……hade bara en promenad på drygt en mil till campingen där mina vänner väntade.

L gick ju ungefär samtidigt och skapade en nästan klassisk kommentar där på campingen….. ”Vi ska åka till Boden….så fort han som ska köra kommit ut från fyllecellen”.

Min promenad hemåt (är tillbaka i Varberg idag igen) började nu bli riktigt jobbig…det tryckte på rätt rejält.

Piketen kretsade runt mig flera gånger och jag förstod att mannen i hoodluvan som plötsligt ökat stegen rätt markant nu började se synnerligen misstänkt ut.

Försökte ju gå den absolut närmsta vägen hem så jag svängde in på varenda smågata och zickzackade mig med riktning hemåt.

Spände mina välformade skinkhalvor så mycket det bara gick, förstod att jag måste ha sett fantastiskt sensuell och välformad ut där jag gick, men att se sensuell och välformad ut sket jag fullständigt i för stunden.

Lyckades finta bort piketen eller så fick de väl något intressantare att spana på…vad vet jag?

Men i min nödighet så funderade jag över ett annat tillfälle när det verkligen varit kris….Turkiet -92.

Jag och min dåvarande var 2 veckor i Marmaris och hade en fantastisk semester.

Vi hade fått idén att vi skulle ta båten över till Rhodos över dagen, en tripp på bara 2½ timme.

Till båten tidigt en morgon så skulle vi åka en så kallad Dolmus…det vill säga en sorts frigående minibuss som åkte omkring och samlade upp folk som behövde ha skjuts någonstans för en billig penning.

Kände ju redan medans vi väntade på Dolmen (vårt smeknamn på Dolmus) att jag nog behövde uppsöka herrarnas ganska snart.

I en 9-sitsig minibuss kunde de listiga små turkarna trycka in uppemot 25 personer.

I den vi hamnade i var det säkert 20 stycken nu och jag fick sätta mig på ena hjulhuset.

Turkiska ganska gropiga vägar och en mage som verkligen var av modell turistmage är inte någon bra kombination.

Svetten rann av mig och jag behövde verkligen få ut allt det där som brötade runt där nere i tarmsystemet.

När vi äntligen kom fram till färjeterminalen fanns ingen WC i sikte….fick snällt ställa mig i kön för att komma ombord på båten och få tillgång till dess faciliteter.

Min flickvän såg på mig och led med mig i kön som sakta gick framåt, jag var helt genomsvett och ansiktet var likblekt, mina ögon stod ut ur sina hålor och jag kved så tyst jag kunde.

Det var tullinspektion!! Turkarna och grekerna var ju inte bästisar sen den gången på 70-talet när turkarna tyckte att ön Cypern var turkisk trots att den var grekisk….det bodde fler turkar än greker där…så tänkte dom och startade ett litet krig.

Vet inte om ni sett den filmen ”Midnight Express”?

Den handlar om en kille som är i Turkiet och får den goda idén att trycka upp något kilo knark i sitt tarmsystem för att forsla hem det.

När han sen nervös och förmodligen ganska nödig passerar tullen var han likblek, genomsvett och hans ögon höll på att ramla ut från sina hålor.

Detta gjorde att tullen plockade in honom och gav honom livstid i turkiskt fängelse.

Vem stod nu där framför en turkisk tullinspektör….genomsvett, likblek och med ögon som var på väg ur sin hålor om inte lilla jag.

Efter en evighetslång granskning fick jag komma ombord på båten…den lilla WC´n var paradiset!!! Ett problem dock…när det sen började gå vågor och båten krängde lite så slog WC dörren upp…den gick inte att ha stängd ordentligt…..lukten därifrån var inte kastanjelik kan jag säga…så det var inte bara utsikten som lockade när jag stod högt upp i en mast och nöjt zippade på en pilsner.

Jag hann hem!!!! Ville bara säga det så ni inte sitter och är oroliga för mig.

Ska berätta det som jag tänkte berätta senare…hoppas det här funkade bra ändå.

JoE

Trots att jag har en käft som kanske används lite väl mycket för att vara riktigt hälsosamt….så hinner faktiskt hjärnan med en liten analys av objektet som får utstå mitt malande.

Vet inte riktigt hur många gånger jag har förbannat att det inte finns en avstängningknapp till hjärnkontoret?

Ganska ofta har den hållt mig vaken hela nätterna, den har som ingen förståelse för att resten av min uppenbarelse faktiskt är i ett visst behov av sömn för att lilla människan jag ska fungera som iallafall en något sånär normal människa.

Mitt analyserade av min omgivning är något som jag lärt mig leva med, med det säger jag inte att jag många gånger hamnar i kontrovers med mig själv för att hjärnan talar om vad jag ska tycka hur annorlunda jag än vill tycka.

Sanningen är att redan innan du sagt dina första ord till mig har jag bestämt hur du fungerar…iallafall till en 80% sisådär, du kanske kan glädja dig åt att du har 20% att jobba med eller du kanske är så klok att du helt enkelt skiter i vad jag tycker över huvudtaget.

Mina analyser har sällan fel, det är kanske därför jag analyserar så mycket?

Ska berätta om en gång när jag verkligen hamnade aningen vilse i min hjärnas lilla extrajobb.

Var på en kurs som egentligen var på fem dagar men det var uppdelat i 3 dagar ena veckan och 2 dagar några veckor senare.

Kursen var ju en ”lära känna dig själv” kurs kan man säga och det innebar ju en jäva massa analyserande……..så jag älskade det!

På kursens sista dag skulle vi ju ha en liten slutplädering, alltså berätta en hel del om oss själva inför de andra.

Jublade ju massvis inombords när en efter en visade sig vara nästan på pricken som jag redan bestämt hur de var 5 minuter efter vi setts.

Nästan längst bort på andra sidan satt G.

G hade jag bestämt var något år äldre än mig.

Han hade flaskbottnar till glasögon och bar kläder som hans mamma, som han mest troligt fortfarande bodde hos hade valt ut åt honom.

Han var en grå akademiker som satt och dammade i ett hörn någonstans och bara förflyttade sig mellan jobbet och hemmet.

Detta hade jag bestämt!

G öppnade nu munnen och berättade att han körde rally.

Inte en sån här ”dra i handbromsen på konsumparkeringen rally” utan riktig ”köra som fan i skogen och sladda utan att träffa en enda tallfan rally”.

Han var närmare 15 år äldre än mig!

När G sen berättade vidare att han även brukade jobba som discjockey på lite ravepartyn här och där på helger och kvällar, bad nu min bordsgranne mig att hissa upp underkäken som ramlat ner en bra bit….det var tydligen otrevligt att titta på de flugor som byggde små nya flughem därinne.

Senare, när jag givetvis analyserat det hela som den analytiker jag nu är……kom jag fram till att det är förjäkla roligt att bli överraskad….att alla fördomar man har inte stämmer.

De senaste 2½ åren har ju annars varit en analytisk högtid för mig själv, kanske inte för mitt fysiska jag, men min hjärna har haft ett riktigt party kan man nog lugnt säga.

Efter min separation så började jag ju analysera personen jag precis lämnat på allvar.

När jag 1½ år senare var totalt i spillror så fick jag ge upp, det går inte att analysera en person som är helt trasig.

Analysen måste ha en utgångspunkt att objektet är analyserbart…när objektet är ett totalt haveri som helt saknar logik så strandar hela analysen.

Nu var ju inte jag tillräckligt smart för att fatta det innan det nästan var försent.

Som tur var har jag några personer i min omgivning som faktiskt bryr sig om mig och såg till att jag nog behövde lite assistans.

Därför skickades jag nu till farbror doktorn…eller rättare sagt tant doktorn….”sticka aj i fingret doktorn”.

Hon tittade mig i ögonen en lång stund och sa, ”du har inte problem med spriten”.

Smart kvinna tänkte jag och tyckte det var ett väldigt lugnande konstaterande eftersom jag säkert druckit flera flaskor öl det senaste halvåret.

Eftersom det nu inte var något större problem med varken sprit eller andra fysiska egenskaper hos mig så skulle jag nu besöka en som tittade lite mer på insidan.

Detta skulle ju bli ett väldigt intressant möte…en hobbypsykolog möter en professionell sådan.

Han var en riktig mysfarbror och vi hade några möten tills den dag han sa att han nog inte kunde hjälpa mig mer….inte för att han gett upp, utan mer för att jag faktiskt var fullkomligt frisk.

Var tvungen att fråga honom om jag var psykopat.

Mitt kära ex hade ju läst om psykopater och det stämde in klockrent på mig tydligen.

När jag hjälpt honom upp från golvet där han hamnat i ett dryga minuten långt skrattanfall sa sa han, ”du är så långt från en psykopat man kan komma”.

När jag senare satt och försökte läsa om psykopater så blev jag lite överraskad…tog man fragment ur texten…som mitt kära ex alltid gör, ser det hon vill se och hör det hon vill höra….så är nog fanimej alla jag känner psykopater.

Kopierade lite godsaker ur texten och mailade över till henne med frågan, ”vem passar detta in på”?

Frågade även mysdoktorn om jag hade kontrollbehov….detta hade ju mitt ex också förklarat för mig.

Mysdoktorn förklarade att jag inte hade något sådant heller…bara att jag hade ett behov utav att alltid hålla ryggen fri..göra rätt för mig….även det ett sorts behov.

Vad kul tänkte jag…nu gav mig farbror mysdoktorn ännu lite mer att analysera…nämligen mig själv.

Nu är ju jag det mest studerade objektet för mina egna analyser…..blir ju ständigt överraskad av mig själv…psykopat?

Kanske inte helt omöjligt med tanke på att jag isolerat mig själv från resten av världen…sitter ju helt själv hela julen till exempel.

Detta får ju mig att fundera på om jag är riktigt normal….avskärmar jag mig själv från världen eller skyddar jag världen från mig?

Detta är ju något jag analyserat de senaste åren och det enda jag är säker på….jag blir aldrig klok på mig själv!

Men har du en fundering på hur jag egentligen är skapt? Ge mig en ledtråd i såna fall….för jag är väldigt klar över hur du och alla andra runtomkring fungerar…men inte mig själv.

Vill ju inte vara det här funderande paketet längre….vill ju kliva ut och leva igen.

JoE

Ja jag har tandläkarskräck!

Har haft lite problem med en tand ett tag.

Men jag har kört strutsmetoden eftersom jag hellre amputerar någon mindre användbar kroppsdel än visar upp garnityret för någon sadistisk tandläkare.

Men längst bak i mitt förträngda undermedvetna har jag vetat om att det skulle komma en dag när jag var tvungen att ta tag i det här.

Hade ju fått den goda idén att jag skulle göra stuvade makaroner och steka upp lite falukorv och bacon till det.

Gott som fan och det tyckte tydligen min lite mindre son än min lille store son, för han tog om två gånger och gjorde slut på allt.

Jag satt och mumsade och var i princip klar när det knakade till rätt ordentligt långt där inne i min malande käft.

”Ajj”, tänkte jag och kände efter lite extra och upptäckte direkt att det inte riktigt var som det skulle.

Matade i mig det sista som fanns och gjorde allt för att inte komma nära den drabbade delen.

Kände att den var sprucken och att den lösa delen kunde ramla loss när som helst.

Googlade upp telefonnumret till folktandvården och slog de sista telefonnumret som jag vill slå i mitt lilla liv.

Förklarade läget för tant 1 som snabbt kopplade mig vidare till tant 2.

”Kan du dröja tills imorgon”, frågade hon eftersom klockan nu var 17.

Vill helst vänta resten av livet tänkte jag men erkände ändå för mig själv att jag måste få detta ut världen och svarade att jag nog inte skulle överleva natten.

Tant 2 gav mig en tid vid halv 7…detta innebar ju att jag skulle missa min träning, men det fick ju gå.

Gick runt och tyckte givetvis vansinnigt synd om mig själv, inte bara att det gjorde ont utan för att det skulle komma att göra ännu ondare och det skulle ju definitivt inte bli gratis.

Vid 18.20 så äntrade jag då Folktandvården på skakiga ben, anmälde mig i receptionen och de bad mig sitta ner och vänta så snällt.

Dessa gånger förstår jag exakt hur de dödsdömda känner sig innan de kommer för att hämta dem och leda dem de sista stegen i dess liv.

Det var ju inte värmen som gjorde mig svettig, mera att jag hörde hur de trimmade borrarna och gav mig fan på att det var några som låg och skrek därinne också.

18.40 så var det ju min tur då….det tyckte iallafall en tant som läste upp, ”Carl Johan Engström” från ett papper hon hade i sin hand.

När de hjärnceller som inte frysit till is av skräck summerade det hela så tjoade jag till att det nog var jag.

”Då får du ta och följa med här”, sa tanten då och ledde iväg mig längs dödens korridor med ett leende.

Det underliga när jag besöker tandläkaren är att jag alltid verkar få rummet längst bort.

Detta gör ju att jag måste passera alla de andra rummen på vägen och det är ju helt omöjligt att låta bli att kika in lite.

I vissa ser man ju ryggtavlan på en sadist som pressar sig ner i ansiktet på någon som man bara kan se de sprattlande benen av……de sprattlande benen tyder ju på att personen ifråga dör vilken sekund som helst.

I andra rum kan man se sadisten sitta på borte sidan av stolen där det ligger någon människa med en hel del slangar och skrot nertryckt i halsen.

Man kan nästan ana att sadisten verkligen drar ut på tiden så att personen är riktigt mör när han sen ska köra in en borr eller 2 bredvid slangarna och bröten och bryta upp käkbenet några gånger mer en möjligt.

När jag så kom fram till min lilla sal så presenterade damen som satt där inne.

Jag var ju inte riktigt medveten men jag är rätt säker på att hennes efternamn var Mengele.

Hon stirrade på mig med sin genomträngande blick och öppnade de kruttorra läpparna.

”Det var mig du pratade med i telefonen tidigare”, sa hon och iskylan från hennes röst vaggade in mig i fosterstadiet och hade det inte varit för att jag var helt stel av skräck hade jag nog börjat spelat på läpparna en stund.

Förklarade med darrande röst att jag HATAR tandläkaren och går bara dit i absolut nödfall.

Hon tittade på mig med sina döda, bevakande ögon och sa, ”då måste du träna”.

Hon betraktade mitt stumma fiollåde utseende en stund och sa sedan, ”man kan träna på att tycka om tandläkaren”.

Min enda tanke just då var att man kan nog träna på att vara självmordsbombare också och flinade i fullkomlig skräck.

”Sätt dig nu i stolen så ska jag bara spänna fast dina armar och sätta den här lilla stålhättan på ditt huvud”, inbillade jag mig att hon sa men fattade att hon ville ju plåga mig en stund innan jag skulle dö så jag flyttade mig till stolen.

”Då ska vi se, om du gapar stort så ska jag titta efter”, fortsatte hon och jag sneglade efter vad det var för tortyrredskap som hon satte i sin hand.

Hon tittade runt i min mun och och ”mmmm:ade” så glatt hon bara kunde.

”Vi får nog ta en bild”, konstaterade hon nu kort och reste sig för att hämta lite prylar att spärra upp mitt gap med.

”Gapa stort”, sa hon när hon kom tillbaka och pressade in något som definitivt inte rymdes i min mun.

”Så biter du ihop”, sa hon nu och jag kände hur den spruckna tanden pressades ner i tandköttet och kved lite tyst.

Efter att hon sprungit ut och strålat mig en stund kom hon tillbaka och drog ut den stora grejen så hårt hon bara kunde och log förnöjt.

Bilden visade att tanden var spräckt i princip ända ner till nerven….det var då jag förstod att jag skulle få lida rejält.

”Vi får dra ut biten som är lös och försöka laga så gott det går”, sa hon.

”Men vi behöver nog bedöva först”, fortsatte hon och ett leende spred sig över hennes läppar.

”Ahhhh”, kom förnöjsamt över henne när hon fick pressa ner sprutan långt därinne och hon så långsamt det bara gick sprutade in bedövningen i mig…….tror hon fick en multipelorgasm på vägen…men svårt att avgöra riktigt.

”Nu ska jag gå och slipa lite i ett annat rum medan bedövningen verkar”, sa hon och lämnade rummet.

Klockan var nu 18.50 och jag satt där och väntade medan giftet verkade och funderade på vilka instrument hon skulle slipa till för att få mig att upptäcka riktig smärta.

Några minuter senare så kommer en man in i rummet….herr Mengele skulle jag gissa.

Han sätter sig bredvid mig där jag ligger och förklarar att fru Mengele var upptagen med att avliva någon annan så han skulle ta hand om mig.

Han trycker ner det största han hittar i min mun och kikar sig glatt omkring.

”Jaså där var det sprucket”, sa han.

Han upptäcker min viftande arm som vevar mot dataskärmen på ett bord bredvid, ”hnn hrrrr ftttt”, vräker jag ur mig och han vänder nu sin uppmärksamhet till datorn.

”Jahapp”, säger han efter att ha studerat bilden en stund och vänder sig mot mig med ett leende, ”vi får nog bedöva lite först”.

”Hnnn ghrrr rennnn gedvvvtt”, får jag ur mig då och pekar mot min mun.

”Jaså, det har hon”, vad bra får han ur sig och leendet får det att rycka lite i mungipan på honom.

”Slickar han sig om läpparna nu så drar jag”, tänkte jag och tog sats mot utgången.

”Då kör vi då” säger han då och gnuggar händerna i ren glädje.

”Det kommer att skaka lite nu”, säger han och kör ner en stor näve bredvid de 3 slangarna och syster medhjälpares fingrar och böjar köra.

”Fan vad han blöder, vi måste få det torrt”, hojtar han nu och spänner ut min käke några dimensioner till.

Han pressar på och jag märker att han är fruktansvärt stressad, in med den ena saken efter den andra och jag känner hur det knakar i käkbenet och hur mina läppar kläms rejält.

”Så där ja, nu kanske det blir bra”, säger han till min fullpluggade mun och reser sig och lämnar stället.

Kikar på klockan och ser att den precis passerat 19 och fattar att det var dax för honom att åka hem.

Fick med hjälp av syster Mengele ur mig alla pinaler ur mitt gap och sköljde igenom så mycket det bara gick.

Käkmuskeln behöver nog vila en stund efter den rätt omilda behandlingen konstaterade jag.

Fru Mengele dök upp med en faktura och jag frågade om man inte borde få betalt för att behöva genomlida sånt här, men hon bara log och tyckte nog att det varit lite synd att hon missat tillfället att borra och trycka på lite ömma punkter i min mun.

Idag känns det faktiskt bättre, var övertygad om att ett återbesök var oundvikligt igår när jag gick och lade mig….men jag kanske klarar mig.

Vet att fru Mengele hade lite våta drömmar om mig och nog ber till någon liten djävul att jag snart ska vara i hennes händer igen.

JoE

En lite speciell vecka är till ända…..

Måndag var ju en alldeles vanlig dag, klockan ringde 4.30 och mina 2 timmars sömn kändes verkligen som tillräckliga.

Spegelbilden som jag mötte i badrummet talade om det precis motsatta till det jag kände….det vill säga, jag hade behövt sova en 7-8 timmar till.

När jag kom hem vid 15-tiden så hämtade jag mina vinterdäck ur förrådet…… snömodden jag hade varit tvungen att vistas i på morgonen hade väl känts sådär i mina ner till 3 millimeter slitna sommardäck.

Det var ju även några på jobbet som hade fått den goda idén att jag kunde agera chaufför med min lilla Ford, när vi på tisdagen skulle förpassa oss upp till Lidköping för ett litet studiebesök.

Alltså skulle det bytas till vinterdäck!

En däckfirma här i byn hade en drive om däckbyte för 100:-, eftersom jag inte blir jättevåt i byxan av att ligga och kräla på knäna på min parkering i 30m/s orkanvindar och +/-0 på termostaten så tyckte jag det lät alldeles förträffligt.

Klockan 15.18 rullade så min nummerlapp från däckfirmans köautomat ut….”bara 51 före…yes”!

Redan vid halv 7 rycket så var det min tur, eftersom min lilla Ford är en så fantastisk smidig liten bil så tog det ju inte många minuter innan jag lämnade däckfirman på nya vinterdäck och en hundring fattigare.

Innan jag tog beslutet att svimma av totalt så städade jag även upp efter min store lille sons äventyr som kock.

Min store lille sons matlagningskunskaper blir allt bättre…..önskar bara att de på hemkunskapen också kunde lära ut att man kan faktiskt plocka i ordning efter sig…även diskning kunde få ingå i lektionerna….. tar de med tvättning på läroplanen så är det risk för kärlek mellan mig och hemkunskapsläraren…om det nu är en kvinnlig sådan…och om hon har sina egna tänder i behåll förstås.

Efter avsvimmat läge till fram emot 6 så begav jag mig riktning gamlestan igen.

Snömodd och att cirka 2 miljoner andra bilar tydligen hade samma längtan till gamlestan som mig, gjorde att det bara tog 1½ timme att komma fram.

Med hjälp av 2 burkar vaselin och ett bra skohorn tog nu 3 män 100+ plats med mig i den lilla Forden för avfärd Lidköping.

”Om 200 meter…..sväng höger”, rösten i baksätet var inte det minsta lik den ivrige Libanesens eller den oivrige Ugandiern som satt där.

Men den ivrige Libanesen hade hittat GPS funktionen på sin telefon och jag raderade min Lidköpingskarta jag hade i huvudet och följde nu hans direktioner.

När vi åkt i cirklar och hamnat på samma punkt några gånger och den ivrige Libanesen fortfarande tyckte att jag skulle ta vänster där jag tog vänster 2 minuter tidigare, hivade jag upp min samsung och lät Flodabonden på passagerarsätet spela GPS på den.

Någon minut senare var vi så på plats!

1½ timme fabriksvisning senare så fick vi lunch…..lunchen intogs under tystnad och våra senare analyser konstaterade att tystnaden mest troligt berodde på att Västergötlands mest tilltagna ”sillisar” stod för serveringen.

När vi dagen efter reflekterade över studiebesöket stod servitrisen återigen i fokus…..hmmm.

På vägen hem sedan åkte jag åt rätt håll……några av de andra åkte åt fel håll och lyckades skramla ihop 7000:- till rättsväsendets julkassa……Grattis!

Min store lille son messade och beställde wok till middag så det var bara att åka och handla när jag kom hem.

Räkor är ju en av huvudingridienserna i min sons favoritwok…..ett tips till allmänheten när det kommer till räkor…….. låt skalen ligga MAX 1 dag i soporna…….efter 3 dagar så har de flesta blommorna i grannskapet vissnat och grannarna har sagt upp bekantskapen.

Förutom ett väldigt analyserande av föregående dags studiebesök….eller rättare sagt lunchen under studiebesöket så utförde jag mitt förtroendemanna uppdrag några timmar efter ordinarie arbetstid.

När jag äntligen kom hem 13 timmar efter att jag lämnat hemmet så tyckte sonen att det var kebabrulledax.

När den 31:a av byns pizzerior förklarat att de inte hade hemkörning, hur mycket det nu än stod på deras hemsida så tröttnade jag och Forden fick agera pizzabud…..men sonen var nöjd och grisade ner lite extra.

Torsdagen var en helt vanlig dag förutom att vi de sista 4 timmarna skulle bli brandintelligentare…spännande!

När den 14:e av oss äntligen hade släckt dockan som vi övat våldtäkt på så var vi färdiga för dagen och åkte hem.

Sonen fick resterna av min pizza och visslade nöjt….sen la han kartongen i hop med sina tallrikar med fil/yoghurt/wok/oboy/kräm bredvid sig på golvet och återgick till sitt chattande.

Måste förövrigt nämna att jag såg att min store lille son hade en liten diskussionen om senaste ”fråga Olle” dokumentären med någon liten dam på nätet…….hans kommentar….”min sexundervisning är bättre”….hmmmmmmmmmmmmm.

Fredagen var det kryssdag!!

Vis av de senaste köerna och givetvis chansen att få ta en öl efteråt, gjorde att jag tyckte det var dax att åka tåg.

Trots storm så landade tåget på exakt tid på stationen!?

Tåget var knökat och jag tog ståplats.

I Kungsbacka var det en dam som drabbats rejält av stormen…hon hade tydligen fått i sig så mycket luft att hon nu när hon kommit in i lä behövde få ut det mesta.

Käften gick från det dörrarna öppnades och hon och hennes väninna klev på och ställde sig bredvid där jag  stod .

22 minuter senare anlöpte vi gbg och då hade jag fått veta det mesta om kvinnans innehållsrika liv…..Wikström på jobbet som inte tömde diskmaskinen och hennes lata man fick sig några rejäla skopor.

Precis när vi kliver av har hon gått igenom veckans TV och nu redogjorde hon om ”fråga Olle” dokumentären…….ämnet var så intressant att jag följde efter de 2 damerna en bit…trots att de gick åt fel håll, för att få höra det spännande slutet.

Kryssdagen avlöpte med intressanta diskussioner, virriga gubbar, mat och en del ”UH käftstängarkommentarer” från härlige D.

När dagen var över vid 16 så hade vi nu 2 timmar på oss innan julbordet……

Vi gjorde baren på hotellet där vi skulle äta lite rikare och sen smugglade vi med oss en öl till bastun….. jag blev grining på han som hette roomservice för att det var lite torrlagt i bastun men han hänvisade till utskänkningstillståndet……vi hänvisade till att ”kommer inte baren till oss, får vi komma till baren”.

I väntan på julbordet skänkte vi ännu mer pengar till baren…..under julbordet sen så fick vi små dricka kuponger av chefen och de tog slut alldeles för fort.

Det gjorde kvällen för mig med eftersom jag bokat tåg klockan 20.42……bara lite surt att lämna när festen är som bäst, men ska man upp 4.30 får man nog dra sig hemåt.

Tågresan var lugn och precis när vi kommer till Varberg så meddelar en röst i högtalarna att stormen gjort det ”strömlöst” nedanför Varberg….men ersättningsbussar skulle utgå från Varberg…..har ni följt den här bloggen så kan ni det här med ersättningsbussar.

Men jag tog cykeln och cyklade hem och svimmade en stund.

Att jobba 12 timmar en lördag kan ju vara lite småtungt…kanske extra tungt om man har varit på julbord och haft barkontroll kvällen innan…..men jag överlevde.

Jag var hemma vid 19 och visste att klubbfesten rasade för fullt och att jag skulle möta upp dom nere på stan vid 20.

Eftersom det blåste och jag inte ville komma i obalans så tyckte jag att den gingroggen jag fått ner i vänsterbenet behövde få sällskap av en i det högra med.

Vet inte av vilken diagnos jag drabbats av men……jag öppnade käkpartiet klockan 20 och sen glappade det oavbrutet tills jag stängde det vid 2 för en vinglig cykelfärd hemåt.

Jag och O slarvade bort de andra och hamnade på en bar…….eftersom jag lovat mig själv att sluta dricka vid 21 så tog jag en förhandling med mig själv och beställde in en öl, trots att klockan passerat 23 och min intelligens nuddade vid neanderthal.

Av kvällen på baren kan jag säga att……”mitt ex anser att jag är en psykopat” och ”jag har väldigt liten penis” INTE funkar som raggningsrepliker!

När käken och ögonen ramlade ihop var klockan 2.30.

Förstår inte om jag är ung på nytt eller vad som är fel på mig men……söndagens 12 arbetstimmar funkade alldeles utmärkt.

Men igår kväll när jag kom hem klockan 23….var jag väldigt nöjd att vecka 49 2011 var till ända…….

JoE

Ursäkta mig, förlåt förlåt.

Har ju lyckats få min totalt händelselösa vardag fylld med så många måsten numer.

Så till er som undrar var jag försvunnit vill jag berätta var jag befinner mig.

Till att börja med kan jag lugna er med att berätta att jag fortfarande oftast hittas i min bruna, slitna skinnsoffa i så horisontellt läge det går att befinna sig i.

Lite oroväckande är däremot att den bruna, slitna nu fått för sig att börja spricka i de sömmar som oftast är placerade under mig.

Detta innebär att det uppstått en spricka där mitt beniga men ack så välformade, sexiga arsle nu har en tendens att glida ner i.

Den senaste tiden, förutom att nu fylla bloggen med en massa virrigt pladder, transportera mig i min lilla Ford till min arbetsplats och emellanåt umgås med mina 4 små juveler, har jag fyllt med en del andra aktiviteter.

Men oroa er inte…sliter inte ut mig fysiskt iallafall.

När det en vacker dag är dax att summera de bestående delarna av mig själv i fonus attraktiva lokaler.

Då lär de upptäcka en totalt utvilad kropp men sörjan som finns kvar innanför det nyss uppsågade skallbenet ser troligen väldans förbrukat ut.

Men jag måste berömma min simultanförmåga som har gjort det möjligt för mig att variera friskt mellan mina nya aktiviteter.

Av någon anledning så har mitt av någon anledning så kallade ”softmoddade” Wii fått i sig lite underhållande innehåll.

Hur det nya Zelda spelet på något sätt hamnat i min dator för att sen extraheras och vidare genom det på något sätt i min dator installerade programmet ”WBFS manager 4.0” förflyttats till den på mitt Wii hängande omformaterade och Wii konverterande externa hårdisken är för mig en gåta.

Att sen Wiit har mött någon högre makt och numer gått över till ”softmoddets” tro och därigenom kan spela upp allt som nu på något sätt förflyttat sig till den externa hårddisken från min dator som alltså på något sätt råkat få alla dessa spel i sitt inre minne, kan jag definitivt inte förklara.

Men slår jag på Wiit och går in på vissa sidor som jag alltså inte har en aning om hur just dessa tydligen förbjudna sidor hamnade där.

Då dyker Zelda och vid behov en massa andra spel som har förflyttats just dit, för mig av en outgrundlig anledning upp.

Bara så att ni har det klart för er…..JAG har definitivt inget med dessa totalt olagliga saker att göra!

Jag kan konstatera att Zelda nog inte kan klockan riktigt än, för när jag precis startat spelet så är jag redan försenad till vad jag nu skulle göra ett par timmar senare ganska omgående.

Som om det inte räckte med detta så har jag till följd av mitt ganska nyvaknade intresse för att blogga nu också fått den totalt vansinniga idén att försöka skriva en bok.

Kanske är det för att allt jag skriver om i bloggen är sant och att jag är i behov att hitta på något som är ganska långt från den verklighet jag levt och lever i?

Att försöka sig på att skriva en bok är fantastiskt kul, även om det betyder att mina tidigare påsförsedda, röda ögon nu blivit ännu rödare och är försedda med ännu större påsar på grund av att istället för att sova ligger jag och hittar på lite underliga saker som jag kan tänka mig att fylla den påtänkta boken med.

Som om detta inte räckte hittade jag även på världens sämsta ursäkt och ljög så mycket för mig själv att näsan nu växt till oproportionerlig storlek och gick och köpte mig en smartTV.

Eftersom jag i likhet med de flesta av min art är allegisk mot instruktionsböcker så innebar detta en massa timmars tryckande på alla de knappar som jag nu kunde hitta för att sen förbanna instruktionsboken som jag till slut öppnade ändå.

Detta innebär att all ledig tid nu förbrukas enligt följande.

Strax efter att jag slagit upp de röda, påsförsedda, små blå så går jag upp och drar förhoppningsvis en tröja över min ganska bleka uppenbarelse till kropp.

Efter det fyller jag upp kaffebryggaren med 3 delar vatten och minst 5 skopor kaffe.

På vägen mot bryggaren har jag givetvis tryckt på startknappen till min dator som börjar brumma igång.

När jag sjunker ner i soffan så lyfter jag lite på tröjan och pillar bort luddet som fastnat i naveln under den korta tid jag nu envisat mig själv med att bära tröja.

Mitt beniga arsle börjar nu sjunka in i sprickan i soffan och jag gillar läget.

Startar upp min nya smartTV och drar igång den på youtube…… letar upp något mot min depressiva läggning, exempelvis Thåström eller Paradise Lost och sätter volymen på högt.

Eftersom min nya, smarta Tv är av samma märke som min nya, smarta mobil så är ju dessa kompatibla med varandra.

Det tar ju dubbelt så lång tid men är ju fan så mycket roligare att köra Tvn från min touchtelefon istället för den traditionella fjärrkontrollen.

Samtidigt som Thåström sjunger om Himlar, kåta utvikningskärringar och sprit så öppnar jag upp min allt fullare wordmapp.

Nu redigeras bok och fylls i med lite nya konstigheter.

Hämtar mig lite frukost från kylskåpet….frukosten intas självklart framför datorn!

Paradise Lost sjunger om att radera ut sig själv från jordens yta på min nya smartTV och jag läser tidningen på webben.

När jag knaprat färdigt på mina smörgåsar och sörplat i mig min fil går jag ut och fyller upp den första koppen kaffe….. ibland har jag gjort det så starkt att jag överväger att skotta upp det från bryggaren med min snöskyffel.

Kaffet intas (äts?) på min lilla innegård och där drar jag i mig en cigg med 4-5 djupa drag….har jag möjlighet kastar jag även några okvädningsord till någon granne som råkat titta ut.

När jag kommer in ropar Zelda och snäll som jag är tar jag mig tid med henne en stund…när Wiikontrollen av svett inte längre vill stanna i min hand så anser jag att det är dax att göra något annat ointressant…..men först kontrollerar jag hur navelludden mår genom att pilla lite försynt med ett finger.

Så ni förstår att mitt liv är ganska fullbokat med en massa oväsentliga saker och att ni definitivt inte behöver fundera för mycket över vart jag tagit vägen.

Hoppas ni accepterar ursäkten och nu lugnade som ni är återgår till era egna liv…….men kom förbi på en kopp som intas på egen risk om ni har vägarna förbi…….

JoE