Taget ur verkligheten

Min första tanke var att jag skulle avverka en musikblogg idag.

Men efter en konversation igår som hade tuggummieffekt på mina hjärnelektroner så kände jag att det var lika bra att fortsätta gräva i gåtan Joacim.

Mycket möjligt instruktionsboken över mig själv finns i handeln redan 2041!

Jag är social som person….det vill säga att jag gillar att prata.,,,försöker lära mig lyssna med!

Tyvärr så sjunker inlärningsförmågan med åldern men gudarna ska veta att jag anstränger mig!

Att jag då gömmer mig här bakom skärmen istället för att vara ute och socialisera är ju något som skrämmer mig och får mig att fundera en hel del.

Den här kommunikationen är så mycket bättre…så enkelt är det.

Mina 2 halvor där innanför skallbasen kommunicerar ut det jag vill ha sagt och fingrarna knappar ner det på tangenterna.

Grunden till det är väl att jag är en rätt observant person som analyserar min omgivning….oroväckande ofta märker jag att jag har en dömande attityd och att mitt förmedlande får en negativ klang.

Analyserade kring varför jag har så svårt att delta i diskussioner som egentligen rör allas vår grå vardag….vardagsproblemen och vardagssysslor ni vet.

Kom fram till att jag kräver aktiva samtal….kallprat stimulerar mig inte ett dyft!

Ett annat problem är att jag kan lite om mycket….ser mig som en bred person (nu pratar jag inte storlek)….jag har inget specialämne….jag lär mig bara det jag anser tillräckligt…fördjupar mig inte…kanske nonchalans, kanske ointresse?

Aktiva samtal…..den komplette vännen J och jag kan prata om allt i timmar.

Han är verkligen stimulerande att prata med och det är alltid ett givande och tagande i våra diskussioner.

Att våra åsikter går ganska vitt isär mellan varven är inget vi hänger upp oss på…..vi lär varandra av vår olikhet.

J är förmodligen den förnuftigaste person jag känner……efter mamma vill säga.

Kuskat runt hela Europa några varv med A.

Vi satt 2 veckor på Cypern -96……efter dagens aktiviteter hamnade vi alltid på balkongen i våra ansträngningar att bli fulla…..för noteringarna kan jag avslöja att vi alltid lyckades alldeles ypperligt med den bedriften!

Men grejen är…..när vi satt där flera dygn i en bil…eller när vi satt ett gäng timmar där på balkongen och ansträngde oss varje eftermiddag i 2 veckor……vi hade alltid aktiva samtal….på samma sätt som jag och J.

A är också en svårstimulerad jävel…men han är snäll och lättlurad!

När diskussionen går på tomvarv blir jag ostimulerad och uttråkad…..det händer aldrig här vid tangenterna….kanske eftersom jag försöker föra en diskussion framåt…inte bara stå och stampa på ett och samma ställe och inte komma någon vart.

Jag gillar att gå på utbildningar och kurser som är lite av ”lär-känna.dig-själv” karaktär…..mänsklighetens svar på ”gör-det-själv-hall” för bilar?!

Där är det alltid aktiva samtal….då brinner jag för då är det intressant…..ämnen som varför man fungerar som man gör på grund av om man är store/lille bror?

Hur man beter sig i olika situationer…..livet….döden…….varför man är förbannad när man är hungrig….ämnen som är roliga att diskutera och fundera kring.

Jag klandrar mig själv väldigt ofta…för att jag inte är som du….eller som du….eller som han.

Varför jag har så svårt att fungera i 2-samhet….varför jag har så svårt att stå i bakgrunden i en grupp och bara se på……varför kan jag inte vara tyst och bara hålla med…..varför min kommunikation fungerar som bäst när jag pratar med mig själv.

En text som gav mig ytterligare frågor hmmm….gissar att diskussionen om EgoBoy inte är över än…..ha tålamod med mig!

JoE