Taget ur verkligheten

Min första tanke var att jag skulle avverka en musikblogg idag.

Men efter en konversation igår som hade tuggummieffekt på mina hjärnelektroner så kände jag att det var lika bra att fortsätta gräva i gåtan Joacim.

Mycket möjligt instruktionsboken över mig själv finns i handeln redan 2041!

Jag är social som person….det vill säga att jag gillar att prata.,,,försöker lära mig lyssna med!

Tyvärr så sjunker inlärningsförmågan med åldern men gudarna ska veta att jag anstränger mig!

Att jag då gömmer mig här bakom skärmen istället för att vara ute och socialisera är ju något som skrämmer mig och får mig att fundera en hel del.

Den här kommunikationen är så mycket bättre…så enkelt är det.

Mina 2 halvor där innanför skallbasen kommunicerar ut det jag vill ha sagt och fingrarna knappar ner det på tangenterna.

Grunden till det är väl att jag är en rätt observant person som analyserar min omgivning….oroväckande ofta märker jag att jag har en dömande attityd och att mitt förmedlande får en negativ klang.

Analyserade kring varför jag har så svårt att delta i diskussioner som egentligen rör allas vår grå vardag….vardagsproblemen och vardagssysslor ni vet.

Kom fram till att jag kräver aktiva samtal….kallprat stimulerar mig inte ett dyft!

Ett annat problem är att jag kan lite om mycket….ser mig som en bred person (nu pratar jag inte storlek)….jag har inget specialämne….jag lär mig bara det jag anser tillräckligt…fördjupar mig inte…kanske nonchalans, kanske ointresse?

Aktiva samtal…..den komplette vännen J och jag kan prata om allt i timmar.

Han är verkligen stimulerande att prata med och det är alltid ett givande och tagande i våra diskussioner.

Att våra åsikter går ganska vitt isär mellan varven är inget vi hänger upp oss på…..vi lär varandra av vår olikhet.

J är förmodligen den förnuftigaste person jag känner……efter mamma vill säga.

Kuskat runt hela Europa några varv med A.

Vi satt 2 veckor på Cypern -96……efter dagens aktiviteter hamnade vi alltid på balkongen i våra ansträngningar att bli fulla…..för noteringarna kan jag avslöja att vi alltid lyckades alldeles ypperligt med den bedriften!

Men grejen är…..när vi satt där flera dygn i en bil…eller när vi satt ett gäng timmar där på balkongen och ansträngde oss varje eftermiddag i 2 veckor……vi hade alltid aktiva samtal….på samma sätt som jag och J.

A är också en svårstimulerad jävel…men han är snäll och lättlurad!

När diskussionen går på tomvarv blir jag ostimulerad och uttråkad…..det händer aldrig här vid tangenterna….kanske eftersom jag försöker föra en diskussion framåt…inte bara stå och stampa på ett och samma ställe och inte komma någon vart.

Jag gillar att gå på utbildningar och kurser som är lite av ”lär-känna.dig-själv” karaktär…..mänsklighetens svar på ”gör-det-själv-hall” för bilar?!

Där är det alltid aktiva samtal….då brinner jag för då är det intressant…..ämnen som varför man fungerar som man gör på grund av om man är store/lille bror?

Hur man beter sig i olika situationer…..livet….döden…….varför man är förbannad när man är hungrig….ämnen som är roliga att diskutera och fundera kring.

Jag klandrar mig själv väldigt ofta…för att jag inte är som du….eller som du….eller som han.

Varför jag har så svårt att fungera i 2-samhet….varför jag har så svårt att stå i bakgrunden i en grupp och bara se på……varför kan jag inte vara tyst och bara hålla med…..varför min kommunikation fungerar som bäst när jag pratar med mig själv.

En text som gav mig ytterligare frågor hmmm….gissar att diskussionen om EgoBoy inte är över än…..ha tålamod med mig!

JoE

Tänkte berätta lite om hur ett av Sveriges största kommunikationsföretag har problem……med kommunikationen.

Den 27:e Juli hade tiden för mitt mobilabonnemang gått ut. Min tanke var att förlänga det och med det skaffa en ny telefon som man kunde få för 159:-, om man band upp sig i 24 månader. Sedan betalade man en månadsavgift på 150:- för telefonen. Detta Var tillvägagångssättet jag haft de senaste 4-5 gångerna jag hade skaffat en ny telefon.

Jag hade ju suktat efter Samsungs nya…och det var ju dax att ge sig in i anderoidträsket på allvar, även för en gammal relik som jag.

Men eftersom leveranstiden på Samsung var minst 8 veckor försökte jag visa mitt totala otekniska intresse och läsa diverse tester om olika smartphones.

Jag fastnade till slut för LG´s Optimus, inte riktigt lika vass som Samsungen men näst intill.

Gick in på företagets webbutik och la ordern, där jag samtidigt betalade in de 159:- som var engångsbeloppet.

Efter några dagar fick jag till slut min nya leksak. Gick till postutlämningsstället och hämtade den och tågade hem med lätta steg för här skulle man ju få bli barn igen, iallafall för en stund.

Den var fantastisk! Svart, blank, stor och alldeles underbar. Den fortsatte vara fantastisk ända tills jag la den ifrån mig för en stund. När jag 10 minuter senare återigen ville smeka dess svarta, blanka yta, tog jag upp den…och den var stendöd.

Den ville ju inte starta hur hårt och försiktigt jag än försökte hålla in den lilla knappen som det stod ”on” på. Inte förrän jag plockat ur batteriet och satt in det igen ville den starta upp. Denna procedur upprepadaes nu ett antal gånger innan jag bestämde mig för att sova på saken.

Nästa morgon testades det igen och den visade återigen upp sig från sin sämsta sida och fortsatte dö om jag lät mina ömma beröringar upphöra under några minuters tid.

Nu var det dax att ringa LG supporten tyckte jag…så så fick det bli.

Förklarade hur det stod till med deras flaggskepp till telefon så grundligt jag bara kunde.

”Den fryser”, konstaterade supportrösten. Där var jag lite obenägen att riktigt hålla med, förvisso hade det varit en usel sommar men det var ju i slutet av Juli och faktiskt ganska gött. Nu visade det ju sig att det inte riktigt var så rösten hade menat…han pratade tydligen tekniskt, ungdomsrelaterat språk och menade på att telefonen hängde upp sig.

Nu skulle ju detta vara enkelt löst förklarade rösten vidare. Jag hade bara att gå in på deras hemsida och där hämta hem den senaste uppdateringen för telefonen. Tyckte det lät lite konstigt, hur kunde en 2 dagar gammal telefon redan vara gammal i sitt interna tankeställe?

Men jag tackade för mig och gick in på LG´s hemsida. Efter att stängt ner de 42 poupfönsren om viagra och andra lite lustiga saker var jag äntligen framme vid ”download latest version”.

Den var ju endast 422 Megabyte stor, dvs den var större än min första dators hårddisk….ja se teknikens under.

Nu gick det ju ganska undan att få ner hela uppdateringen och nu var det bara att följa instruktionens 4 steg.

Jag skulle ansluta telefonen. Använda mig av LG´s PC suite för överföringen. Starta överföringen.Till sist ta bort telefonen.

Följde instruktionen till punkt och pricka. Men ca 40 minuter in i överföringen från datorn till telefonen så kommer det upp en text på skärmen att kommunikationen till telefonen brutits. Kopplade bort telefonen från datorn…men på telefonens display stod det fortfarande att uppdatering pågår. Försökte då behandla av/på kanppen på mitt allra mjukaste sätt, men telefonen vägrade slå av utan fortsatte bara tala om att uppdatering pågår.

Nu hade jag lite tur, för längst ner på hemsidan stod att läsa vad man skulle vidta för åtgärder vid just en sådan här händelse. Ta ut batteriet, stoppa in batteriet, anslut telefonen till datorn, starta telefonen. Detta var vad jag nu precis bestämde mig för att göra. När jag gjort det påbörjade jag uppdateringen igen….efter att stått och förflyttat en massa nyttiga uppdateringar i ca 30 minuter dök följande meddelande upp på datorns skärm, ”kommunikationen med telefonen avbruten”.

Eftersom jag kan ha en viss envis läggning och ha en viss känsla av att ”jag måste ha gjort fel någonstans”, upprepade jag proceduren…inte 1, inte 2 utan säkert 5-6 gånger till med exakt samma resultat. Jag hade nu hållit på med uppdateringen i närmare 4 timmar utan att ha kommit någonstans…förutom att ha blivit ordentligt duktig på att ta ur och sätta in batteriet.

Nu började en viss irritation växa upp inom mig. Återigen fick jag ta ur simkortet ur den nya telefonen och sätta in det i min gamla slitna och ringde återigen upp supporten. Efter den normala menyinknappnigsproceduren tills man efter det 4:e menyvalet, äntligen får komma in och delta i den 15 minuter långa telefonkön.

När de 15 minuterna blivit 20 får man en ny supportröst i örat. Förklarar återigen hela händelseförloppet så grundligt jag kan. Aha säger rösten…”men har du provat att göra en total återställning?”, frågar rösten piggt. Intar plötsligt fågelholksutseendet men svarar till slut, ”nääää”.

Nu ska man med ena handen (den andra håller i telefonen jag pratar i) ta och hålla in 3 knappar samtidigt under 10 sekunder på den andra telefonen för att den på så sätt ska bli totalt återställd. Eftersom knapparna givetvis inte sitter bredvid varandra utan snarare precis tvärtom, blir ju detta en i det närmaste omöjlig uppgift.

5 minuter och 2 fingerbrott senare har jag klarat av uppgiften. ”Ok”, säger rösten. ”nu ska du hålla ner startknappen”, ”check”, säger jag. ”Efter en stund ska LG´s logga visas”, ”check”, säger jag. ”Nu ska det komma upp en liten gubbe som ser ut som den arbetar”, ”check”, säger jag. ”Och nu ska telefonen starta upp som vanligt”, ”uppdatering pågår”, säger jag.

Nu konstaterar rösten att jag har ett ”mjukvarufel”, den talar om för mig att jag måste kontakta den som levererat telefonen till mig och berätta detta och slutligen reklamera telefonen.

Ringer till telefonbolaget där jag beställt telefonen. Efter de 7 menyvalsinknappningarna hamnar jag i en 22 minuters telefonkö. 36 minuter senare svarar en röst på andra sidan. Återigen förklarar jag hela händelseförloppet och när jag är färdig säger rösten, ”men då ska du ringa till ett annat företag, de som levererat telefonen”. Får ett nytt nummer som jag ringer, 13 menyvalsinknappningar senare hamnar jag i telefonkö. Skillnaden med detta företag jämfört med de andra är att de har pausmusik, det vill säga att det spelar en ca 1 minut lång slinga som sen upprepas om och om igen. När en röst svarar ca 48 minuter senare förklarar jag att de 30 första varven gick helt ok men sen började det bli aningens tjatigt. Återigen drar jag allt från början till slut. ”skickar en återsändelsepåse till dig, lägg telefonen i den och skicka den till oss”, säger rösten. Sagt och gjort! Några dagar senare får jag påsen, lägger i telefonen med alla tillbehör och skickar iväg den.

Detta är nu bara början på en fantastisk procedur. Detta ska jag försöka berätta mer om senare, men först tänkte jag passa på att fylla år lite grann.

JoE

Efter att nu i ungefär en veckas tid pga att min lilla bil bestämt sig för att gå sönder i princip överallt. Har jag fått ägna mig åt den otroligt fantastiska kollektivtrafiken för att kunna tjäna mitt uppehälle.

Kollektivtrafiken är ju bara lite dyrare och den tar ju knappt någon mer tid alls. Har ju ändå inget för mig utöver min helttidstjänst så att spendera 2 timmar extra varje dag på transport märks ju knappt alls.

Igår kväll hade den fantastiska kollektivtrafiken bestämt sig för att tåget skulle bli en buss för en dag pga att lokföraren hade klipptid, träffat en lokförerska eller liknande.

Istället skulle det alltså åkas buss från gbg till Varberg. Stora fina skyltar om var ersättningsbussar skulle finnas hade placerats ut överallt där ingen överhuvudtaget skulle ha en möjlighet att läsa dom.

Men till slut efter några vändor runt centralen med omnejd hamnade jag iallafall på rätt plats, logiskt placerad vid dieselpumpen på den intill liggande shellmacken.

Av någon anledning så hade bussen bestämt sig för att den inte ville vara ersättningsbuss utan tyckte att den skulle befinna sig någon helt annanstans. Att det sen betydde att ett 30-tal männinskor blivit kvarglömda 10-tals mil hemifrån verkade ju inte spela någon större roll.

Som tur var hade tågbolaget låtit bli att placera ut någon informatör av något slag…iallafall inte i göteborgsområdet, det kanske var bingokväll på informationsklubben?

Hursomhelst hade ju tågbolaget en hemsida med ett telefonnummer dit man kunde ringa. Nu råkade dom ju bara ha telefontid till kl.19 och min klocka hade blivit 23. Så just för tillfället var det lite svårt att få kontakt med dom.

Eftersom all personal som fanns på området sysslade med allting annat än att köra tåg och i de flesta fall jobbade på något helt annat bolag än det berörda, så var det ingen som visste absolut någonting om jag händelsevis inte hade någon fråga om vagnstädning eller bagagehantering.

En liten tröst var ju att nästa tåg skulle gå redan kl. 5.30 och att bolagets telefon skulle vakna redan kl.8

Kl 23.30 bestämde jag och några andra ur sällskapet på ca 30 personer att skulle vi komma till Varberg, Halmstad eller ännu längre bort så fick vi nog hitta något annat färdsätt på egen hand.

Vi fick tag i en taxichaufför som intog sin dagliga shellkorv på shell. Vet inte om det var pga korven eller vad men han förklarade att han tog 250:-/10km. Eftersom jag glömt kulramen hemma räknade jag ihop 250×8=2000 i huvudet och fick ännu mer huvudvärk.

Chauffören vägrade tro mig och pillade fram sin telefon och började trycka på i princip varje knapp som fanns och 20 minuter senare konstaterade han att jag hade nog fanimej rätt ändå.

”Säxxtånhonndra”, ”Jag kör er för säxxtonhonndra”. Jag tyckte det var starkt av mannen att kunna sänka priset så mycket med tanke på att han inte hade en susning av vart Varrbärg kunde tänkas ligga, men förklarade att på Bali som jag besökt en månad tidigare åkte jag taxi i 1½ timme för under hundringen. Eftersom flyget till Bali kostar 7500 och inte gick precis just då så tyckte chauffören att vi kunde väl säga 1300 och detta utan att ha en aning om Bali låg i närheten av Varberg eller inte. Men det måste ju varit en väldigt korkad taxi som hade kunnat åka omkring med en sån snåljåp som mig så länge utan att ta rejält betalt, verkade han tänka.

Vi tyckte att 1200…dvs 400 per skalle var vad vi kunde tänkas betala. Efter att skakat huvudet på ett väldigt negativt sätt under vad som kändes som en minut bestämmer sig taximannen att han nog får ringa till någon…kanske någon som visste var Varberg låg eller som kanske kunde bjuda på en kopp kaffe eller något annat som kunde lösa frågorna som hopades innanför chaufförens stabila pannben.

Vi hade redan börjat stega mot centralen för andra taxis och nya förhandlingar när vi hör en röst skrika bakom oss….åke..åke…åke.

Jag heter inte åke och det är ytterst tveksamtom någon av de andra gjorde det, men hursomhaver så formligen lyftes vi in i taxin av chauffören som nu ätit upp korven och slutat prata i telefon.

Efter några minuters förklaring så att mannen iallafall fått en uppfattning om åt vilket håll Varberg låg rullar vi igång. ”GPS” säger mannen och knappar med flinka fingrar in….Värmdö!!!

”kör mot Malmö” säger jag från min plats i baksätet, ”så hojtar jag till när du ska svänga av”.

Efter en stabil och jämn körning mellan 65 och 180 km/h så befinner vi oss på Varberg central 50 minuter senare. Med tanke på att mannen hade full okontroll på både ratt och pedaler och dessutom bestämt sig för att lyssna på sin favoritkanal ”ännärjii” på medelhög till hög volym. Så var jag tacksam att han inte lyckats plantera bilen invid något lagom stabilt träd längs vägen. Huvudvärken var nu brutal. Att både genomlida inställda tåg, inställda ersättningsbussar för tåg, inställd informationspersonal om allt som var inställt, prisförhandlingar, vägbeskrivningar (hade vi kommit till Värmdö om vi inte sagt något?), kraftiga accelerationer/inbromsningar och slutligen 50 minuters ”ännärjii” var tydligen ingenting jag mådde särskilt bra av.

Vi har bestämt oss för att vi skulle betala var för sig 400. Dels för att vi skulle få varsitt kvitto att visa upp när vi krävde ersättning, men mest för att det var rättvist så.

Mannen i framsätet betalar först. Chauffören har dragit upp en dosa av modell 70-tals skrivmaskinen och begär ett kontokort från mannen. Jag kollar på hur han sätter in sitt kort i maskinen, chauffören knappar in beloppet med sina flinka fingrar varpå han säger ”kådden” till mannen som på det knappar in sin kod, trycker gröna knappen och får sitt kvitto efter en stunds surrande från maskinen som inte var en skrivmaskin från 70-talet utan bara såg så ut,,,…min tur.

Jag ger chauffören mitt kort. Han stoppar in det i maskinen, knappar in beloppet…trodde jag!

När han sträcker maskinen bak till mig gör jag precis som föregående betalande….knappar in min kod. Nu visar det sig att chauffören inte alls slagit in beloppet utan bara en 4. Så där jag nu knappade in min kod var det nu ett belopp. När jag räckte tillbaka maskinen till chauffören tittade han på den och kliade sig långsamt i huvudet. Just då satt mitt kort i maskinen och i maskinen var ett belopp på drygt 40000 inslaget och klart…därför att efter jag tryckt in min kod hade jag givetvis tryckt ”klar” utan att titta efter,

”Du får avbryta köpet” säger jag. Eftersom chauffören tydligen hade det ännu svårare med tekniken än vad han hade med Sveriges geografi så bestämde han sig för att trycka på den stora röda knappen. Ut ur maskinen rullas det nu ut kvitton…på kvittot stod att läsa min 4-siffriga kod…med en 4 framför. Som tur var hade ett decimaltecken bestämt sig för att dyka upp precis innan de 2 sista siffrorna. Trött och med dålig syn (det var ju mörkt) så konstaterad jag att jag betalat ca 50 kronor för mycket. Chauffören halade upp en 50-lapp och gav den ursäktande till mig. Bestämde mig för att ”det blir nog bra” och längtade bara hem. Ut ur taxin, upp på cykeln för att 12 minuter senare äntligen landa på rumpan i soffan. Vet ju inte vad som hände…men idag när jag halade upp kvittot från taxin stod det ”transaktion avbruten” med ganska feta bokstäver längst ner. Loggade in på min banksida för att kolla…..och än så länge finns inget köp registrerat. Så det kanske var lite betalning för sveda och värk. Det roliga i kråksången är ju att jag ska skicka kvittot till tågbolaget för ersättning, det kanske blir en spännande fortsättning på den här historien. Har ju trots mina kraftiga försök att göra så lite som möjligt för att inte kunna ställa till med något en väldigt bra förmåga att just ställa till med något.

J