Taget ur verkligheten

Ungdomar!

På väg till ett föräldramöte så passerar ett par yngre killar framför mig.

De går på ett speciellt sätt……..ryggen är kraftigt bakåtlutad och axlarna nermonterade i ett krumt, sammanpressat läge.

Byxornas linning sitter någonstans mellan rumpan och knävecken…..det ska tydligen vara så….de ska visa att de har kallingar av något speciellt märke…..jag är glad att de har kallingar….annars hade jag nog haft problem med att behålla maten.

Att jag själv skulle ha byxorna lika långt nerdragna som dem är för mig lika främmande som att borsta tänderna med en lagom stabil jordfräs.

Deras gång får mig att tänka på slowmotion….kanske inte hjärnan är riktigt färdigvuxen så att rörelserna förhindras av att de samtidigt måste visa upp sin speciella hemmasnickrade min?

Hur som…..de är coola!

Kommer ihåg min egen ungdom….det fanns ju en tid som hette 70-talet och det var för väldigt länge sedan.

Vi hade TV….i och för sig bara två kanaler…..men det var färg!

Alla gillade ABBA men det var bara mesarna som vågade erkänna det…jag ville inte vara en mes….så jag gillade ABBA i smyg.

Men jag hade upp täckt ett nytt fenomen…Heavy Metal kallades det visst….fan vad fräckt!

Jag grävde ner min ungdomsångest i Iron Maiden, Judas Priest och AC/DC…det var hårt…det var coolt.

Alla skulle ha en knuttejacka…..det var en skinnjacka som hade så många blixtlås så att det krävdes en mindre matematisk ekvation för att få reda på hur många det var.

Under knuttejackan skulle man ha en Helly Hansentröja……ett absolut måste var att stjärtlappen var nerfälld…..ett exakt likadant signalement som dagens coola ungdomars kallingar.

På fötterna….på vintern….nu råkade jag växa upp på ett ställe där det var vinter uppemot 10 månader om året…det skulle ju hinna med att vara höst någon månad också!

Där fanns ett par skoterkängor….de hade också en massa remmar och blixtlås.

De skulle vara öppna och helst skulle den skyddande yttersidan vara nerrullad så mycket så man kunde se innerskon i filt…..najs!

Den släpande gången man framförde sig med innebar att de normalt stabila skoterkängorna slets ut ganska fort…..men det gjorde inget….ju slitnare desto bättre!

Jag såg fram emot att komma upp i 9:an….då skulle skoterkängorna bytas ut mot ett par cowboyboots.

De skulle ha klackjärn…..dels för att klackarna inte skulle slitas ner av den alltmer släpande gången….men mest för att det lät så fräckt när man kom hasande efter korridorernas hårda stengolv.

Då var jag cool….undrar hur dagens ungdomar kommer se tillbaks på sina nerhasade jeans när de kommit upp i den gyllene medelåldern?

Förhoppningsvis finns jag kvar där då….så jag kan påminna dem om den….får inte glömma att ta en bild någon gång……

JoE

Diskuterade lite med en gammal klasskompis….eller diskuterade…..hon bloggade om mig…..om hur bilden hon hade av mig sen skolan totalt förändrats efter att vi klivit in i Facebookens årtusende.

Detta fick ju även mig att lämna in deltagaransökan till fördoms VM…..eller kanske fundera lite över vad som hände med den person hon beskrev som sprallig och glad med korkskruvar till hår……hur blev han en gammal träig farbror som skrattar lika ofta som julbocken brinner i Gävle.

Jag var ju en glad skit!

Bekymrade mig väl mest om hur jag skulle räta ut de där korkskruvarna…..ett stort tack till Nolan integralhjälmar!

Varje gång jag hade duschat lät jag de guldiga korkskruvarna spendera en halvtimme i min moppehjälm.

Detta resulterade i att lockarna blev ett behagligt utslätat hårsvall…..fan vad jag hatade de där korkskruvarna!

Mina vänner vande sig ganska snabbt med att när det var fest (det var fest ganska ofta kan jag erkänna!), att det bland allt partajande folk lallade runt en nyduschad idiot iförd en röd moppehjälm…..det hände ibland att jag blev lite överförfriskad och helt sonika glömde ta av mig hjälmen.

Kanske en förklaring att jag är som jag är att man kanske blir sån efter att ha vaknat upp någon insnöad söndagsmorgon….inte bara bakfull….utan även utrustad med en egentillverkad vattenskalle i skepnad av en moppehjälm……men lockarna var iallafall borta!

Men vart försvann den glade killen….och inte minst när?

Tror att det kanske var i samband med inträdet i vuxenlivet….det vill säga när förhållandet med kvinnor blev mer seriösa och längre än någon månad.

Ni ska veta att jag kämpade emot…..och att jag fortfarande gör det….mot att bli vuxen på riktigt alltså.

Men kanske är det motsägelsefullt att man sitter här som ensamstående familjeförsörjare till 4 små underbara kids och samtidigt trotsar att tiden för vuxeninträdet passerats med en 10-20 år.

50 närmar sig som ett X2000 där pedalen fastnat i jävligtfort läget….ska jag våga kliva över då….eller ska jag kämpa mig fast ända tills det är dags för att förklara för Sankte Perra att jag inte kan dö….jag är ju inte ens vuxen?

M….hon som skrev bloggen gav mig något att fundera över……..låter som det är dags för amatörpsykologen att ta en diskussion med killen i spegeln igen.

Återkommer när han vågat gå in i sitt innersta väsen och levererat svaren……kanske redan innan 2030…den som lever får se!

JoE