Taget ur verkligheten

När kylan är som värst är det skönt att tända ett Baliljus och drömma sig tillbaka.
Har ju redan beskrivit den dygnslånga nertransporten och den lilla avstickaren till paradisöarna Gili.
Men själva Bali då….det var ju ändå där jag tillbringade ungefär 18 dagar september/oktober 2011.

Om man ser Bali från ovan så ser det ut lite som ett hundhuvud som sniffar västerut.
Ön är drygt 10 mil på sitt bredaste ställe och den är ungefär lika lång från norr till söder.
På denna lilla yta har det samlats drygt 4 miljoner små balineser….det lite spännande med det hela är att 99% av de dryga 4 miljoner bestämt sig för att bo på den nedre tredjedelen av ön….och varenda jävel av dem har en vespa!
Balineserna är ju till största delen ett ganska långsamt ostressat folk…de tar det manana så det står härliga till….men sätt en ratt eller ett styre i händerna på dem så har du en stressad blådåre kan du ge dig fan på.
Om du satt och räknade på fingrarna där lite tidigare så fick du fram att det blir en jävla massa vespor på den lilla södra snutten av Bali….det blir extra spännande när varenda jävel av dem ska ligga först också.
Att stå vid ett rödljus på en av de trånga vägarna är riktigt fascinerande…medans du väntar så svischar vespa efter vespa förbi…de ska ju stå längst fram….allihopa!
Förutom Nikki Lauda, Fittipaldi, Senna, Schumacher och någon till i en lagom tillknycklad Mpv buss där längst fram vid rödljuset på den kanske 8 meter breda vägen….trycker de in en 80 vespor också.
De andra 200 vesporna…de som tydligen har lite mer bråttom till ett ställe där de kan ta det lugnt…snirklar sig fram efter kanten…..tar av till vänster…gör en u-sväng och svänger ut vänster och fortsätter sin väg mot horisonten.
När de andra som snällt väntat på att det ska bli grönt sen äntligen får grönt….då ska alla på något sätt lyckas pressa sig in först när den refugförsedda vägen fortsätter på andra sidan korsningen.
Få se nu…5-6 Mpv bussar…80-talet vespor….8 meter mellan de idiotiskt parkerade bilarna längs kanten och refugen i mitten…jippee…..lycka till!
Nåväl…lyckligtvis så tror ju de flesta Balineser på ett liv efter detta….så att dö lite grann är ju inte så farligt trots allt.

Vi hade ett stressat schema under min tid på Bali….vi planerade allt in i minsta detalj och for runt som ett par tättingar….inte!
Jag brukade väl lufsa upp vid 8 snåret….hade jag otur var jag tvungen att smöra mina mackor själv….pust!
Efter en balja svart kaffe placerade jag gärna den välformade i gazebon eller ute vid en solstol vid poolen…..gärna med en bok.
Efter en stund så brukade min vän fråga om jag inte skulle ha en bintang…..” vad är klockan” frågade jag då….”spelar det någon roll svarade hon”….den första bintangen brukade slinka ner ganska tidigt alltså.
Mina barns kommentarer när de ser mina bilder från Bali brukar oftast röra vad det är jag har i händerna vid de olika fototillfällena….”drack du öl hela tiden” brukar de fråga……ja…typ….vafan ska jag säga….man blir ju törstig!
Efter någon timme så brukade vi söka oss inåt centrum i Sanur.
Eftersom trafiken var som den var och med tanke på att en lite exklusivare taxiresa kostade dryga tian så tog vi ganska ofta taxi.
Vi brukade starta upp vid massagestället.
Att börja dagen med att ha en 40 kilos liten dam med våldsamt starka nypor klättrande och knådande på en i en timme kunde ju vara ganska skönt.
Någon gång så körde vi den lite längre versionen som var på 90 minuter….kostade vansinniga 75 spänn…..men man får ju unna sig lite på semestern.
När vi sen lagom lealösa och mörbultade vacklade ut därifrån blev det besvärligt.
Skulle vi ta oss de 100 meterna ner till stranden och leta upp mat och dryck eller skulle vi ta någon ställe inom 20 meters radie?
Vi testade nya ställen varje dag i princip…maten var ju inte överdrivet fantastisk men grillade räkor med lite pommes och vitlökssmör för knappa 50 lappen var ju ok……sen blev det ju gärna ett par gröna bintangflaskor före/under/efter med.
Vi hamnade ju oftast på stranden…vi gick längs den nästan milslånga strandpromenaden där det vimlade av shoppar, barer och restauranger…vi brukade gå tills vi hittade något ställe som såg avslappningsbart ut….gärna med en ivrig servitör som vill förse oss med lite bintang förstås.
De hade ett rätt bra kombitänk Balineserna…..för vid varje ställe längs stranden fanns solstolar med ett lite passande serveringsbord på behörigt avstånd, ivriga servitörer som sagt och alltid en pool som man kunde begagna om man tröttnade att plaska i det 28 gradiga havsvattnet.
I poolen hade de gärna placerat en bar…så lägligt!
Vet inte hur många timmar man spenderade med att först dyka i en snabbis….häva sig upp på barstolen och där möta en bintang som snabbt placerades framför en…….jobbigt värre!
Det var ju lite långgrunt där i havet….men tog man sig ut 20-30 meter så kunde man placera sig på lilla rumpan och sitta där och se fånig ut…annars hade de toalett vid poolen hmmm.
När vi ett gäng timmar senare kom hem så var det ju dags för dagens tyngsta uppdrag….hämta min väns lille son vid dennes skola.
Min vän brukade oftast ha ett ganska vårdat språk….men det var innan hon placerades bakom ratten på sin bil för att köra de dryga 5 kilometerna till sonens skola.
Tur att jag inte är av den känsliga sorten….kanske ännu mer tur att balineserna inte är så värst bevandrade i det svenska språket….för de namn som min vän under den 30 minuters tur och retur resan till skolan kallade dem hade de kanske inte uppskattat så mycket.
Men blir ju lite fascinerad när det passerar en vespa med någon liten tjej på….kan inte beskriva på vilken sida för de kunde fan i mig dyka upp var som helst.
De kanske gick 80 när hon snirklade sig fram bland alla de andra miljonerna trafikanterna på tryggt avstånd…..och hon satt och smsade!!
Hemma igen så fick vi det svåra uppdraget att bestämma oss för vad vi skulle äta……hennes hemhjälp kunde ju bara laga 5-6 rätter……värst var det på söndagar när hemhjälpen hade mage att vara ledig…vi fick alltså laga mat själva…som tur var fanns det ju mcdonalds och några 100 restauranger som gärna skickade hem maten till oss via taxi i närheten.
På kvällarna kunde vi unna oss ett kvällsdopp i poolen efter den ansträngande dagen.
Vi brukade ta oss några drinkar…prata…titta på film…eller bara försöka bli lite fulla.

Det lite jobbiga med Bali är ju att när det är som absolut kallast är det 25 grader.
Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är för det sjunker aldrig under 25….ibland tyckte vi att det var lite småkyligt i poolen….termometern kom ju knappt över 30 grader!!
Tur man kunde krypa upp i solstolen då….tända sig en cigg….le lite mot solen och zippa på en ny bintang.

JoE

Ett jävla liv angående pensionsålder de senaste dagarna, lite siffror
75…tänkbar ny pensionsålder enligt Reinfeldt.
200000…..antal läsare på Aftonbladet som tycker 75 är åt helvete
50……hur gammal Reinfeldt behöver vara för att gå i pension.
144000…månadsersättningen Reinfeldt får fram till 65 års ålder då hans normala pension startar.
57…..antal beska inlägg från vänner på Facebook angående pensionsåldersfrågan.
0……antal positiva inlägg från vänner på Facebook angående pensionsåldersfrågan.

Reinfeldst jobbarkompis Borg…ja, han med hästsvansen, har fullt sjå med att skälla på storbankernas ockerräntor under tiden.
Aftonbladet passar på och åker med på Borgs bankangrepp och gapar ut hur bankcheferna lever lyxliv på bankvinsternas och våra sparpengars bekostnad.

Vet inte….men det känns som dom rycker lite i fel ände.
Vd´arnas löner är ju ganska saltade…..men ägarna då, Det är väl där den stora vinsten hamnar ändå?
De 10 åren efter bankkrisen under 90-talets första år så gjorde storbankerna ungefär 1500 Miljarder i vinst.
Jag vet inte om ni minns hur det lät där under bankkrisen men jag tänkte ta med er på en liten historielektion.
Nordbanken…..så hette en fantastisk privatägd bank under det sena 80-talet.
Huvudägare till Nordbanken var ett 20-tal prominenta människor som hade så många siffror på sina egna bankkonton att varken fingrar eller tår räckte till för att räkna dem.
Peter Wallenberg, boss för SEB stod ungefär samtidigt och gapade för fulla muggar om att statligt ägda banker var skit…privatägt skulle det vara.
Nu tyckte de flesta bankerna att det var väldigt kul att låna ut pengar, desto mer pengar desto roligare.
1990 stod så den privatägda Nordbanken med 65 Miljarder som försvunnit från deras kassavalv.
De 20-talet pengastinna ägarna såg ut som fiollådor och tyckte att detta var ju förskräckligt.
Det var nu någon kom på lite nya lustiga uttryck som vissa, oftast de med alldeles för mycket pengar och brist på samvete tog till sig fort som attan.
”Ansvarsfrihet”, ett uttryck som högavlönade direktörer gärna vill ha medskrivet på sitt kontrakt när de tar ett nytt ”jobb” i dagens tider…..de kan ju gå åt helvete och då vore det ju förskräckligt om den stackars direktören skulle behöva stå till svars.
Huvudägarna åberopade nu ansvarsfrihet…..de ville ju bara vara med och dela vinsten…..dela förlusten var ju något som de absolut inte ville ha något med att göra….hujedamej.
”En bank får inte gå under”, klämde ju någon annan lustig gubbe till med i samma veva…fantastiskt!
Alltså vilken idiot som helst kan starta en bank och förskingra så mycket han bara orkar….i slutänden får han ju ändå allt stöd han behöver……så mycket av våra pengar han behöver alltså.
Farbror staten gick in och tog sina (våra) pengar och köpte in sig som huvudägare i Nordbanken….De 65 Miljarderna fick vi skattebetalare betala….de som hade förskingrat pengarna åkte hem till sina Djursholmsvillor och tog en hummer eller 2 till tröst.
Nu visade det ju sig att även alla andra banker hade varit lika givmilda med att låna pengar och nu satt med skägget i brevlådan de också…..gissa om de applåderade så knäskålarna skallrade när ”en bank får aldrig gå under” personen drog sin harang.
Nu stod de på knä framför farbror staten och bad för sina liv…..eller för sina pengar…….och farbror staten gjorde dem bönhörda!
Bankakuten fick många besök från bankchefer som varit lite för givmilda med plånboken under de senaste åren……de gick därifrån med nya friska pengar för att fylla sina tomma valv med……vems pengar som fanns i bankakuten…..gissa!
Till och med bankakutens värsta fiende….Wallenberg him self stod där på tröskeln…han tyckte ju precis som Nordbanksägarna……att han bara ville vara med och dela vinsten….förlusterna hade ju inte han något att med göra.
Men Wallenberg behövde till slut inte ”låna” pengar från bankakuten….han kom på ett sätt att blåsa sina egna kunder tillräckligt mycket för att klara sig…..tänk vad han hade fått skämmas om han hade behövt ta hjälp av ”den lilla människan” stora starka karln.
Kronjäveln flöt så mycket den bara kunde och bankerna knep åt ringmuskeln så mycket det bara gick när de väl kom på fötter igen.
Något år in på det nya milleniumet så hade alltså storbankernas vinster efter krisen blivit dryga 1500 Miljarder….tror ni att de behövde betala tillbaka något av det de ”lånade”?
Sen dess har bankernas vinster legat mellan 50-100 Miljarder varje år……de förvaltar våra pengar…det är det de tjänar pengar på.

Mina tankar angående bankbovar och höjda pensionsåldrar går ju lite såhär.
Är det inte dags att ta lite av bankernas vinster…..kanske satsa de på pensionerna…de skulle räcka långt.
När man jobbat i närmare 50 år av sitt liv är man nog aningens trött i kroppen….kanske inte om jobbet bestått i att räkna sina pengar eller varit att besluta om människors öden utan att vara direkt insatt i frågan.
Lite lustigt att det är just bankerna som förvaltar våra pensionspengar….ge dig fan på att de tar rejält betalt för det jobbet!
Vet inte hur gammal Reinfeldts föräldrar är…eller om de är i livet….men kunde det inte vara en idé att låta dem praktisera några år inom äldreomsorgen….eller varför inte ställa dem nere på ett verkstadsgolv och slita….skulle tro att sonen fått ett annat perspektiv på sina idéer då.

JoE

Försäkring….ett annat ord för trygghet.
När man blir förälder så ramlar det en massa saker med det inledande ordet försäkring över en.
Försäkringskassan blir ett ställe som man får högvis med papper från och ett ställe dit man får sitta i telefonkö i timtal.
I början var det enkelt…man anmälde vård av barn via telefon exempelvis.
Efter några dagar fick man hem ett intyg som man fick fylla i vilka dagar man varit hemma för att vårda sitt barn…inga problem.
I mitten på 2000-talet så förändrades vissa saker.
Man kunde nu sköta det mesta från försäkringskassans hemsida…..men nu började det dyka upp ett nytt papper…..intyg från dagis/fritids att barnet inte har varit på dagis/fritids de dagar som du ansökt om vård av barn….spännande!
Pappret i sig är ju inte så spännande men skräcken i ögonen på personalen som behöver fylla i det är väldigt spännande.
Det mest spännande var ju när man fäpplade med sina arbetstider så att man försökte få till det så att barnen inte skulle behöva vara på fritids…man försköt någon timme hit eller dit och den andra föräldern gjorde detsamma bara för att man skulle få ihop det.
Men om barnet nu blev sjukt behövde man ju inte fäppla med tiden…utan en förälder fick stanna hemma medans den andre jobbade sina ordinarie tider.
När man då kom släntrande in på dagiset med sitt intyg som man ville ha ifyllt och personalen upptäckte att barnet inte skulle ha varit där började den spännande diskussionen.
”Du ska bara fylla i att barnet inte varit här”, försöker jag förklara.
”Men det står ju i schemat att barnet inte skulle vara här”, förklarar den ganska oroliga personalmänniskan.
”Ja precis…så skriv på nu att barnet inte varit här”, tycker jag och duckar för problemet.
”Men jag kan ju inte skriva på när barnet inte skulle vara här”, blir personalmänniskans ord då.
Det hela brukade sluta med att personalmänniskan var tvungen att ringa i princip varenda ansvarig person hon nu eventuellt kunde komma på.
Rädslan för försäkringskassan var ju så kompakt att personalen trodde att de var någon sorts småpoliser…det enda de skulle intyga var ju att barnet inte varit på dagis den aktuella tiden det gällde….vare sig det skulle varit där eller inte…håhåjaja.
Nu var det ju inte det jag tänkte ta upp angående försäkringskassan….har ju betydligt mer intressantare diskussioner med dem än så.
Om du har ett barn med en diagnos…vilken det än må vara…så har du rätt att söka något som kallas vårdbidrag.
Vårdbidraget baseras på merkostnaden barnet med diagnosen för med sig…mer än ett barn utan diagnos alltså.
Det kan röra sig om saker som försvinner eller glöms….saker som slits mer än normalt…ja saker som kanske sker lite mer av när barnet har en viss diagnos.
En spännande sak med vårdbidraget är att man inte får ta med förlorad arbetsinkomst i sin ansökan….detta trots att antal möten, läkarbesök, tider som man inte kan lämna barnet ensamt hemma mm. är flera gånger så mycket som om man har ett barn utan ställd diagnos.
Den merkostnaden…eller kanske man ska kalla det inkomstbortfallet vill inte försäkringskassan vara med och ersätta.
När man ansöker om vårdbidrag så börjar man från noll….man beskriver en dag med barnet och sedan fyller man i en lista där man räknar upp alla de saker som man anser kostar mer än för ett barn utan diagnos.
Listan ska vara komplett…exakt vilka saker och exakt hur mycket varje sak kostar.
När det är gjort och man har fått ett gäng avslag som man överklagat, man har kompletterat med ytterligare saker för att FK ska förstå att det faktiskt är en ansenlig merkostnad som man faktiskt har.
Då…kanske….om man formulerat sig nog bra….om listan har varit tillräckligt diger…då kan man få ett ¼-dels vårdbidrag från FK.
¼-dels vårdbidrag är alltså 25% av ett årsbasbelopp…..11000 i runda slängar…eller strax under 1000 kronor i månaden.
Min tanke när man har tragglat med det här i månader innan man fått det beviljat….så här jobbigt var det för mig….och jag är ganska välformulerad.
Hur går det med invandrare som söker detta? Hur går det för de som har svårt att formulera sig? Hur i helvete går det för de som inte kan ta i från knäna när de skriver sin ”kosta mer” lista?
Min stora fråga är ju varför det inte finns en schablon för det här….så att om man nu har ett barn med en diagnos att kanske ¼-dels vårdbidrag utgår utan att man behöver ansöka om det.
Om man sen tycker att merkostnaden är betydligt större….då kan man ansöka om ett högre vårdbidrag.
Så tycker jag….men jag har ju tyckt fel förr hmmm

Försäkring…..ar haha
Jadu….det är väl ändå ett av de största bedrägerier som vi korkade Svenssons blir utsatta för.
Alla som har haft med försäkringsbolag att göra vet ju vilket helvete det är….och nog fan finns det en småstilt text någonstans som man missat.
Tänkte berätta om en händelse som är lite speciell angående försäkringsbolag…ja kan säga bolag eftersom det var mer än ett inblandat.
Min minste son bröt benet på dagis när han var 4.
Han hade lekt i en klätterställning och missbedömt det hela en aning och dråsade i backen från 2 meters höjd.
När vi åkte till sjukhuset med honom visade det sig att hans ben var brutet.
Läkaren gipsade ihop det hela och vi fick åka hem samma kväll som vi kommit in.
När ditt barn brutit benet får han inte vara på dagis!
Detta resulterade ju i att en av oss föräldrar var tvungen att stanna hemma med honom under hela den period han var gipsad.
När de tog av gipset efter 4 veckor och röntgade honom så visade det sig att benet inte växt ihop ordentligt….det blev gipsning igen….4 nya veckor.
I barnförsäkringen finns det ju en ganska intressant sak som heter ”vård i hemmet”.
Det vill säga att om något barn inte kan vara på dagis eller skola och en förälder måste stanna hemma med barnet…så kan försäkringsbolagen ersätta den inkomstförlusten man lider av under tiden…….kanon tänkte jag och kontaktade Folksam…där har jag en försäkring via facket som kallas ”medlemsbarn” och där är alla mina barn tryggt försäkrade.
När den 5:e försäkringsmänniskan förklarade för mig att detta endast betalades ut om barnet vistats minst 3 dygn på sjukhus innan den eventuella vårdtiden hemma förstod jag det äntligen.
När jag förklarade att enda chansen att man ska bli inlagd minst 3 dygn på sjukhus var att man var död skrattade försäkringsmänniskorna roat.
Barnets mor som litade lika mycket på mig ungefär som en filipingubbe litar på en saltvattenkrokodil hade givetvis försäkrat kidsen i ett annat bolag…det var ju lugnt….det var ju jag som betalade.
Länsförsäkringar….av någon lustig anledning hade de exakt samma krav som Folksam för att vård i hemmet skulle utbetalas…..det var ju lugnt….betalade ju bara dryga 4000 om året för 3 ungar.
Dagiset hade ju också en försäkring….Trygga barn….jo hej du!
Gissa vilka krav de hade för att vård i hemmet skulle utbetalas………minst 3 dygn på sjukhus jojomän.
Ungefär 99,95% av de som fortfarande andas för egen maskin skrivs ut från sjukhusen inom 3 dygn….undrar om försäkringsbolagen har forskat i det hmmm.

Jaja nu har jag fått gnälla av mig lite…..men hur försäkrade ni nu än är….om ni ska teckna nya försäkringar…ställ frågor, läs det finstilta…..det finns en anledning till att försäkringsbolagen tjänar miljarder på våra premier varje år.

JoE

Jag har huvudvärk typ 4-5 gånger varje år.

När det nu råkar inträffa så brukar jag vägra att knapra piller, kroppens immunförsvar havererar och man kommer vara sjuk eller ha huvudvärk resten av sina dagar……detta har min kalkylerande, lite taskigt funktionella hjärna räknat ut.

Att alla pillerknaprande individer blir beroende små nervos är ju självklart….inbillar jag mig.

Men nu gick jag och fick huvudvärk för drygt 2 veckor sen, inget speciellt med det tänkte jag och funderade inte för en sekund på att ta ett endaste piller.

När huvudvärken hållt i sig några dagar så började jag bli aningens orolig…..kunde ju inte sova ordentligt och var riktigt trött….var inne i nattveckan och då är man jävligt trött som man är, till och med utan huvudvärk.

Den 5:e dagen så började min syn på ena ögat bli suddig och huvudvärken blev bara värre och värre.

När jag så vaknade efter några timmars sömn efter den sista nattens jobb och huvudvärken gjorde sig påmind och ögat var suddigare än vanligt….tyckte jag att det var dags att uppsöka farbror doktorn.

Mina hittills upplevda besök på akuten brukar bestå i att sitta och vänta närmare 8 timmar….bli förvisad till en sal där det roligaste man kan göra är att se hur eländig man ser ut i spegelbilden i det enormt upplysta undersökningsrummet man blir placerad i under de 5 timmar man väntar innan en tystlåten herre i vit rock och rynkade ögonbryn kommer in och petar på en under 15 sekunder för att sen be en slå sig ner i väntrummet igen medans han skriver ut något fullständigt obegripligt som man ska lösa ut på apoteket för några tusen spänn och som man sen märker att man förutom att bli ordentligt pissnödig av även mår ännu sämre av än innan besöket.

Men nu hade de uppdaterat sina rutiner…kanske hade de kommit på att de stod 2012 i almanackan och att mitt bäst före datum passerats med ett decennium eller 2?

Hann knappt få ner mina smäckra skinkhalvor mot träet i de ogästvänliga bänkarna i väntrummet innan en tant tjoade mitt namn.

Först trodde jag att mitt problem förflyttat sig till deliriumområdet i hjärnan…för trots den tjoande tantrösten kunde jag inte se en endaste tant så långt min grumliga blick kunde sträcka sig.

De var ju inte att tanten var knäskålshög som var det stora problemet….hon hade bestämt sig för att gömma sig bakom en vägg, fullt överygad om att min grumliga syn var någon sorts röntgensyn…men efter att ha gått fel bara 4 gånger hittade jag den lilla tanten med den tjoande rösten…..ja gud vad mitt huvud värkte nu.

In i ett av de där överbelysta undersökningsrummen med mig…..började leta efter spegeln för att beklaga mig över mitt långsamma förfall mot ålderdomen…men se där….in kommer en annan litet yngre och modellen längre tantmodell än den tjoande.

Hon börjar klä av mig…ta på mig….pumpa…spruta…..nu har alla pervos fått sitt, grattis!

Alltså hon körde in en stoppnål i armen och tömde mig på några liter blod eller så…..tog blodtryck…lyssnade på lilla hjärtat och de ganska röklängtande lungorna…och jag hade knappt varit där i 10 minuter!!

När hon hade kramat ut de sista dropparna blod ur mig förklarade hon att jag kunde sätta mig utanför och vänta in farbror doktorn som skulle komma och titta på mig alldeles strax.

Mitt i allt ramlade vi tillbaka i gamla gängor….satt där och väntade, väntade och väntade.

Blev nödig och avvek en stund men skyndade mig så gott jag kunde ifall det skulle bli dags för mig att bli tittad på.

Bara 2½ timme senare var det dags.

Blev invisad i ett nytt undersökningsrum och alldeles strax knackade det på dörren och farbror doktorn gjorde entré.

Nu var ju det ingen farbror direkt…sanningen att säga var han knappt äldre än min son.

Det stod ju ”Läkare” på tröjan…..kanske en avskedspresent på dagis tänkte jag.

Menmen…i brist på övrig personal fick han klämma lite på mig.

Han försvann efter en stund…skulle tillkalla expertis sa han visst…mamma?

In kommer en skäggig sak….farbror doktorn tänkte jag…äntligen!

Den skäggige saken sa något som jag inte förstod…han tryckte på mina ögon och blev lite road över att jag ryckte till när det gjorde ont som fan.

Han mumlade något ur skägget till pojkläkaren och gick sin väg.

”Du har glaukom”, sa pojken…”du måste ner till ögonkliniken i Halmstad”, fortsatte han.

Pojkläkaren förklarade att Glaukom var något som också kallades grön starr….tydligen att synnerverna i ögat dör och man själv märker ingenting…..förrän man är blind.

”Du har ett övertryck i ögat”, förklarade han, ”du måste ner och lätta på trycket”

Jag halade upp bilnyckeln ur fickan, tackade för mig och skulle gå….”nänänä”, sa han, ”du får inte köra i det här tillståndet, jag ordnar transport”.

Att bli skickad i en taxi till Halmstad för besök på ögonklinik en fredagskväll är ju inget som jag rekommenderar speciellt mycket….men har man ett raveparty i ögontrakten kanske man inte har något val.

Otroligt nog hade de ett väntrum i Halmstad med och urålderstakten verkade vara närvarande där med….för jag fick vänta.

Hamnade framför en TV så väntan kanske skulle bli lite lättare då.

Det gick några program, postkodsmiljonären är ju alltid intressant….att se någon klara 10000 kronors nivån genom att klara den svåra frågan om vad Bamses skuttande lilla gaykompis heter är otroligt fascinerande.

Men nu började lite panik sprida sig i bröstet på mig….klockan närmade sig 20 och då började mitt favoritprogram alla gånger, På spåret.

Några stolar bort satt väntrummets andra gäst, en kvinna i min ålder….hon verkade otroligt nöjd med att The Voice…whatthefuck började på fyran…..kanske inte intelligensen haft samma framfart som åldrandet tänkte jag tyst.

Jag stirrade mot fjärrkontrollen som de tydligen var rädda att slarva bort, eftersom den hängts i ett snöre under Tv´n.

Jag sneglade mot kvinnan…hon såg barsk ut…kanske hade hon drabbats av hemoröjder eller något annat som hindrade allt blod från att nå ända upp….fan vet.

Nästan turligt blev jag precis inkallad av en liten systertant till ett annat väl upplyst undersökningsrum på detta sjukhus med…..började av gammal vana leta upp spegeln.

In kommer en liten kille….innan jag hinner peka ut riktningen mot lekrummet så presenterar han sig som farbror ögondoktorn…har alla läkare över 25 flyttat till Norge?

När jag efter att för fyrtiofjärde gången berättat om mina symtom så börjar yngligen trycka och känna lite här och där på min bultande skalle.

Han sprutar in något i ögonen och konstaterar att trycket är fullständigt normalt, han mäter om mina ögon står ut åt något håll, han bländar mig med en lampa och jag lider tyst.

”Det här kan nog svida lite”, säger han samtidigt som han förklarar att han ska spruta in färg i ögonen….de vackra blå blev svidande röda på ett kick.

Han tittade in i min mörka själ med sin maskin…han kom emot mitt öga några gånger och konstaterade av mina 2 meters hopp att jag nog var ganska spänd.

Han lös…han bad mig titta rakt på hans axel….jag förklarade att jag såg fanimig ingenting så hur fan skulle jag kunna titta på hans axel.

Det gick en evighet….han sprutade in bedövningsmedel i mina ögon……det brann i min skalle och jag hoppades att bedövningen skulle ta riktigt djupt….till tåspetsarna helst.

Nu fick jag sitta ute i korridoren 20 minuter och vänta på att bedövningen skulle ta….eller kanske bara för att han inte ville ha mig lidande i sin närhet.

Att sitta med brinnande ögon och med knapp ledsyn och vänta i en korridor där man kunde höra kvidande människor ifrån de andra rummen runt om i korridoren var ju ingen stund jag kommer ta med i mina memoarer direkt.

När så äntligen bedövningen tydligen tagit…enligt klockan iallafall….ögonen brann i skallen på mig och huvudvärken var värre än någonsin….så kom läkarkillen och ledde in mig på rummet för en ny omgång.

Till slut var inte stroboskopslampan som lös ända in till märgen på mig så irriterande längre….Jag hade inte sett något även om Eva Mendes hade flashat rakt framför mig.

Killäkaren skakade på huvudet när han hade skärskådat varenda liten millimeter av mina ögon utan att hitta ett enda fel.

Han konstaterade att han var tvungen att boka in mig på en ny tid lite längre fram för att kunna utesluta ögat helt, ”ta antiinflammatoriska tabletter så får vi se”, tyckte han.

Eftersom han inte undersökt mina ben och ändå kunnat konstatera att jag var fullkomligt frisk i den delen av kroppen så förklarade han att jag inte hade någon rätt till transport hem.

Han kollade upp tågtider till mig och meddelade att nästa tåg till Varberg skulle gå klockan 23….det var ju även bara 4 kilometer att gå till tågstationen och det var ju behagliga 7 minusgrader ute så det skulle nog bli alldeles prima tyckte han.

Att hitta en tågstation som jag inte visste var den låg och dessutom att jag var aningens blind gjorde ju inte den iskalla promenaden roligare….men dryga 45 minuter senare hamnade jag inne i väntrummet på tågstationen.

Dagen efter var jag ett lik, inget fungerade och jag mådde apa så mycket jag bara kunde.

Det hade väl inte varit så farligt om nu inte grannen propsat på att jag skulle komma in och fira hans födelsedag med ett gäng ungdomar.

Jag tål ju inte överdrivet mycket sprit….men ett gäng groggar brukar ju rinna ner ganska enkelt och jag brukar få igång käkpartiet i takt med att hjärncellerna tappar simförmågan innanför pannbenet.

Jag drack inte mycket….kanske 5 groggar….sen är det svart.

Vaknade upp vid 1 tiden på natten i soffan med tvn igång och undrade var fan jag var.

Ramlade bara en gång när jag försökte ta av mig kläderna på min krokiga väg till sovrummet…väggen mår bra!

Somnade direkt och förutom en diskussions med Gustavsberg vid 6 snåret så sov jag till 12.

Efter det förflyttade jag mig till soffan och ömsom tittade på tv eller sov mig igenom den dagen.

Nu har det gått snart 2 veckor…värken har varit mindre de senaste dagarna och synen är nästan helt återställd.

Har fått en tid nästa vecka….kanske lika bra att åka och ta en koll….hittar de inget i ögat så vill de ju gå vidare till huvudet…..känns lite oroligt men det är nog bäst att kolla upp det här ordentligt.

JoE

Ibland inträffar saker som gör att man får perspektiv på det lilla liv man lever.

Har mått rent ut sagt uselt de senaste 2 veckorna…..det blev så illa att jag till slut tvingade mig själv att besöka människorna i de vita rockarna som gillar att trycka och känna på en.

De är lite lustiga de där utbildade folket….de vill undersöka allt utom just där man själv tror att det är som värst ställt med en.

Så just nu har de beslutat sig för att göra en ordentlig undersökning av den 73 kilo skrangliga lekamen som råkar vara jag….ska bli spännande att se om de hinner upp till mitt värkande huvud innan det har bestämt sig för att värka livet av mig.

Tyckte därför att det var ett alldeles ypperligt tillfälle att reflektera lite om jag verkligen har någon anledning att må som jag gjort väldigt länge nu.

2009 var pestens år för mig…vettefan hur jag tog mig igenom det men det kanske är det jag inte riktigt gjorde när jag tänker efter.

I Juni så stängde jag dörren bakom ett drygt 7 år långt förhållande…..man kan tvista om vem det var som lämnade vem….. men så här gick det till.

Redan i slutet på 2008 så hade jag blivit muntligen utkastad säkerligen 150 gånger…..människan trodde att jag fungerade som ett barn….om man bara skrämmer mig ordentligt så kommer jag bli riktigt lydig……hjälpte inte att jag visade mitt leg ”född -65”.

Där i slutet på -08 så sökte jag en lägenhet….orkade inte med kriget som kallades förhållande längre helt enkelt.

Då plötsligt ligger människan därborta i ett hörn och skvalpar….herregud hur mycket hon älskade mig….herregud vad hon skulle ändra sig.

Hade jag varit bara aningens eftertänksam just då….det var ju lika uppenbart som vanligt….hade jag nog tagit mina små pinaler och gett mig av.

Grejen var den….hon låg där och skvalpade….på trygga 5 meters avstånd…..att komma fram till mig, krama om mig och visa att orden hon sa betydde något……nääää.

Men hursomhelst…jag tackade nej till lägenheten och blev lurad av mig några månader till av det här rusande tåget som kallas livet.

Proceduren upprepade sig några gånger till…jag tackade nej till lägenhet 2 och 3….skulle jag tacka nej en fjärde gång så skulle jag tappa min plats i kön…..så det var till lägenhet 4 jag begav mig den där dagen i juni.

Jag frågade henne om hon kunde påminna sig om att hon en endaste gång under våra 7 år kramat om mig och sagt att hon tycker om mig…….svaret….”jag vet inte”.

Det här hade ju kunnat ordna sig väldigt bra…men som sagt….öppnar man munnen för mycket för att andas kan man ge sig fan på att det är någon som passar på att skita där i.

Vi hamnade i en lågkonjuktur!

För att slippa massuppsägningar så fick vårt fack oss att ställa upp….för att rädda jobben för många och för att lätta på företagets kostnader.

Vi tog ut ”stoppdagar”, det vill säga semester och komp på arbetsfria dagar….. jag bistod med 12 semesterdagar och 50 timmar komp.

Från september -09 och 21 månader framåt så gick jag ner i lön….6000 varje månad.

Att gå från ett 2-manna hushåll till ett eget…som i princip var lika dyrt….betala underhåll för 3 barn…..ja det var inte mycket man hade kvar när allt var betalt.

Oftast hade jag mellan 1500-2000 kronor att leva på när jag betalt alla räkningar….då skulle jag ha 1 barn på 50% och de 3 andra varannan helg.

Kan säga att jag lärde mig vända på slantarna….Willys och Nettos reklamblad blev min bibel….jag la ner allt…unnade mig inte en enda sak och jag klarade det!

Visst var det många sömnlösa nätter och mycket ältande….men jag stängde in mig här och levde verkligen efter mina tillgångar.

I slutet -08 fick jag en ny chef……jag var den garvade veteranen och här kom någon som ville bestämma aningens för mycket över mig.

Svårt att säga om jag var krånglig eller om det var hon som pekade för mycket med hela handen….men vi krockade.

Vi tyckte olika om i princip allt….människan som är en snäll och glad själ visade sig vara en väldigt bestämd liten chef.

Vi hade våra duster och jag mådde verkligen inte bra där…till slut kände jag mig utfryst och alla mina åsikter blev behandlade som skit rent ut sagt.

I början på -10 så begärde jag att få bli förflyttad……varsomhelst…bara bort från det här helvetet.

Jag blev till slut förflyttad….började i en produktionskanal efter semestern 2010……hade en tuff ingångsperiod där men det ordnade sig till det bättre eftersom.

Nu kanske ni tycker att jag hade det lite halvjävligt där under 2009…eller kanske bara att jag är jävligt gnällig…..men jag har inte kommit till det jobbigaste än.

Min far fick problem i december -08.

De senaste åren hade vi bara haft telefonkontakt…jag hade fullt upp med mitt och han kände sig tråkig och isolerad där uppe i Värmlands urskogar.

Jag tjatade på honom att komma ner ofta….att vi skulle ut på havet och fiska…något som jag visste var det bästa han visste……men han kom aldrig…..så vår kontakt fick bli via telefon några gånger varje månad.

Nu hade han problem med magmunnen…..han kunde nästan inte få i sig någon fast föda alls.

Läkarna opererade in plaströr och vidgade matstrupen, men ingenting hjälpte.

När de gjorde en riktig operation på honom i maj så hittade de cancern…..men det var lugnt….körtlarna visade att det inte hade spritt sig och operationen gick bra.

Men han blev inte bättre, ingen mat fick han i sig och han tunnade av allt mer….i slutet av juni så öppnade de upp honom igen.

Det hade spritt sig överallt….av de 16 körtlar de kontrollerade så fanns det i 15….det var då jag tror att han gav upp.

Jag åkte upp andra veckan i juli…det var smärtsamt att se sin far som alltid varit en välväxt man så här….han vägde 58 kilo och kunde inte gå utan stöd.

Det var bara en snabb visit…men vi planerade att jag skulle komma upp med barnen 2 veckor senare….han ville det så mycket och barnen med.

Jag ringde upp den sista Juli…..jag och barnen skulle åka upp dagen efter var det tänkt…men pappas sambo orkade inte prata…utan jag fick prata med en läkare som förklarade att vi inte kunde komma den helgen…han skulle inte orka, för det var kritiskt….men han skulle nog ta sig igenom det och vi kunde komma några dagar senare.

Dagen efter….den 1:a augusti 2009 dog min pappa.

Just då så sköt jag ifrån mig allt….det var väl mitt sätt att försvara mig själv.

Men det gick ju inte att låta bli att tänka på att jag inte fått säga farväl ordentligt….det fanns ju saker som vi inte pratat om.

Jäg kände min far väldigt väl…visste exakt hur han fungerade och hur han tänkte….men jag ville höra vissa saker från honom.

Saknar att kunna ringa honom….få de där goda råden som bara han kunde ge…eller bara för att snacka skit en stund.

Jag genomlevde 2009, sköt undan allt…blundade och vägrade känna efter.

Några månader in på 2010 så landade allt på mig…..jag hade nått min gräns….jag vacklade.

För första gången sen tonåren så vägde jag under 70 kilo…….jag märkte att jag skakade ibland.

Några….de som jag vet idag faktiskt verkligen bryr sig om mig……de pratade med min chef och på så sätt fick jag gå till läkare och psykolog.

Det var inga direkta fel på mig….men den inre stressen som jag inte kunde kontrollera höll på att äta upp mig….jag fick lyckopiller.

Gummibollskänslan som fanns i mig när jag knaprat de här tabletterna är obeskrivlig…overklig…jag blev en speedad, jagad person.

Efter bara en vecka beslöt jag mig för att lägga ner dom….jag mådde skit….personen jag hade inom mig var någon som jag aldrig trodde skulle finnas där…vem fan var det?

Nu gjorde jag det största misstaget som jag någonsin gjort…..jag ljög för mig själv.

Jag fick för mig att om allt blev som förrut så skulle jag må bra igen….så det första jag försökte göra var ju att reparera det brustna förhållandet….för det hade ju varit mitt fel att det gick åt helvete och det här var vad jag behövde…inbillade jag mig.

Nu skulle jag få en läxa i att det faktiskt finns människor som vill en illa.

Jag la mig platt på marken och lät den här människan köra över mig fullständigt…..det var ju det här jag behövde för fan…..och människan var inte sen att utnyttja det….för hon pissade på mig där jag låg.

Jag ställde upp på allt!

Trots min knapra ekonomi så maxade jag mina krediter, mitt lån och lånade ut det till den här människan…hon lovade att betala tillbaka….för jag förklarade att jag inte skulle klara det utan att hon gjorde det……att hon brutit 1000 löften förrut hade jag förträngt.

Jag gav all min tid och all min energi för att visa mina framfötter….att jag var beredd att göra allt för att det här skulle fungera….i gengäld så lovade ju hon att hon verkligen skulle lägga manken till hon med……jo hoppsan.

I augusti så hade jag stångat huvudet blodigt…….jag gav upp.

Jag berättade för henne hur mycket jag offrat…..mina pengar jag inte hade….min tid som inte fanns och min energi som tagit slut för längesen….jag frågade vad hon hade gjort för ansträngningar.

Det var då hon yttrade den mening som fick allt att vända…..fick mig att förstå vilken jävla blåsning jag hade gjort på mig själv…men ändå den meningen som fick mig att vakna upp, hon sa, ”jag har varit trevlig”.

Jag hade några löften som jag lovat henne…jag bryter aldrig ett löfte….så jag hjälpte henne med barnen för att hon skulle jobba några helger till.

Men efter det så bröt jag kontakten helt…..det är väldigt tråkigt för barnens skull…..men jag har förnedrat mig färdigt.

Hennes löften om återbetalning går lite knackigt….hon är skyldig mig dryga 45000 som hon lovar att betala av på varje gång jag påminner henne.

Jag är glad att jag gjorde mig av med det där spöket som hon var för mig…..men jag tycker inte om mig själv att verkligen tycka så illa om en människa som jag gör.

Vet inte riktigt hur länge det tar för mig att återhämta mig från allt detta…jag kanske aldrig gör det.

Varför jag skriver om det…..jag behöver få det ur mig….det finns vissa saker jag inte tagit upp…de kanske kommer vid ett senare tillfälle.

Men det är sånt här jag funderar över….nu när jag mår dåligt igen.

Ta hand om er!

JoE

Förlåt mig min tystnad………

Träffade tyvärr en Januarivägg monumentale och känner mig därför lika underhållande som en rotfyllning utan bedövning.

Tänkte ju egentligen skriva en blogg om försäkring/ar/kassan…men jag suger på den karamellen ett tag och ägnar mig åt självömkan och ytlighet på bästa möjliga sätt istället.

När man träffat väggen…trots knappt styrfart på livsvägen man lallar fram efter…..så intar man gärna ett trivsamt läge i den bruna, slitna och försöker imitera en rotfrukt efter bästa möjliga förmåga.

Givetvis orkar man sträcka sig efter fjärrkontrollen för att få en sorts verklighetsflykt i den kvadratiska världen kallad Tv.

Har man också blivit lite lyckligt begagnad med en del filmer som hittat in på sin dator kan man till och med komma på sig själv med att le någon gång emellanåt….blir nästan lite irriterad när jag kommer på mig själv med att le genom att idiotförklara mig själv så bra jag någonsin kan.

Tänkte alltså prata lite film.

Drive…. Bara att hitta Ryan Gossling i huvudrollen gjorde ju detta till en måstefilm.

Han spelar en antihjälte som mest sitter bakom sin ratt och ser oförskämt cool ut….han agerar med en pondus som hade fått Jan Guillou att få en skvätt utlösning i lilla kalsongen av avundsjuka.

Filmen i sig är lite långsam men agerandet och de snygga miljöerna gör den ändå till en tittvärd film.

Min näststörste lille son har en fetisch för skräckfilmer, ”är den läskig”, är hans stående fråga när jag frågar om han vill titta på en film med mig.

Originalet ”The Thing” kom ju tidigt 80-tal med en stenhård Curt Russel jagandes monster i den vinande, kalla snön.

Nu har de gjort en nyinspelning och den följer originalet ganska bra….tyvärr har ju inte effektmakerierna blivit mycket annorlunda på de 30 år som gått.

Sen har jag väldigt svårt att få ihop norska och skräck i samma mening…… När ett monster är ”hurtigt” eller ”kjempe” så känns parodin ganska nära.

Inte ens briljante Ulrich Thomsen kunde göra filmen det minsta spännande…originalet är klasser bättre…se den istället!

En kväll förra veckan så hade ju en kanal fått den goda idén att sända ”Sideways”.

Såg den för ett gäng år sen och minns att jag gillade den mycket.

Hur man nu kan göra en film om vin och filosofiskt prat om livet spännande och bra övergår mitt förstånd…men ”Sideways” är grym.

Man kan se den som en ”Hangover” utan hangover….eller de hade ju hangover emellanåt….men tyvärr för dem själva så mindes de ju det mesta.

Paul Giamatti är klockren som den ångestfyllde vinkännaren och har ni inte sett den så ”låna” hem den på vilket sätt ni nu vill och kolla in den snarast….en klar fullpoängare.

”The Guard” hade hittat till mitt usb, jag intog gråstensposition och kollade in den.

Brendan Gleason spelar en ganska skön landsortspolis på den irländska myllan och glider runt utan att bry sig om nåt.

På grund av knarkaffärer i området får han sällskap av Don Cheadle´s FBI agent….uppgjort för kollisioner alltså.

Skön rulle….Gleason är grymt underhållande och FBI agentens krockar med den Irländska landsbygden är väldigt kul……”Vill du prata Engelska…..åk till England då” är en underbar kommentar när agenten går runt och knackar dörr och Irländarna förnekar det Engelska språket så mycket det bara går.

Klart sevärd!

Sparade en av de mest emotsedda…iallafall av mig, rullarna till sist.

”Thinker tailor soldier spy”….Junior Alfredssons första riktiga film utanför Sverige.

Rosorna i svensk press har varit enorma……det snackas Oscars och en jävla massa annat i det jag har läst.

Skådespelarlistan får ju vem som helst att bli lite blöt i kallingarna och man dreglar lätt.

Oldman, Firth, Hurt, Strong med flera…..satan vilka gubbar!

Hojten som heter Hojten eller något liknande i efternamn också hade fotat….det jag sett av Hojten tidigare har ju varit förjävla snyggt….kunde det bli fel??

Nädå…grymt smart, snygg, stilistisk film….ska man klaga på något är det väl att tempot kanske är lite långsamt….men vafan…har man blitt lika gammal som mig uppskattar man att det går lite långsamt……klart sevärd rulle!

Tänkte såhär i slutet lägga mig i debatten om Jerringpriset som diskuteras flitigt både på Facebook och på sportsidorna i våra tidningar.

Favoriten Anrell har orsakat storm i hästsverige haha…underbart!

Inte för att jag bryr mig nämnvärt om vem som blir tilldelad pris och så…..men ibland kan man reta upp sig lite.

För det första! Hur i helvete kan man ha den röstningsmetoden när Sveriges ”finaste” pris ska delas ut?

Man kan ringa hur många gånger som helst…..kanske något att satsa på inför nästa regeringsval?

Svenska folket ska alltså utse den de tycker har utfört den största idrottsprestationen under det senaste året….borde det inte bli mest rättvist om man bara får rösta en gång??

I det här fallet blir det ju de med mest engagemang som hjälper fram sin favorit till priset……tänk dig hur många röster alla engagerade kommunister och Sverigedemokrater skulle lämna vid nästa riksdagsval om de fick chansen.

Alltså…den med de mest dedikerade (lättpåverkade) fansen kommer att vinna….oavsett hur bra hans prestation nu än är…..tappar inte priset sitt värde då?

En kille som har slitit i VÄRLDENS bästa hockeyliga i 9 månader….vunnit den totala poängligan…blivit framröstad av spelarna (alltså VÄRLDENS bästa hockeyspelare) till ligans bästa spelare…..han får stryk av en som suttit på en häst och hoppat över några pinnar emellanåt, kanske aningens snabbare än någon annan…..men hallå!!

Skulle väl gissa att 99% av de ”hästtokiga” i landet är tjejer….knappast myndiga tjejer…men de har iallafall en mobiltelefon….stackars pappa som ska betala räkningen sen hmmmm.

Varför tjejer är ”Hästtokiga” ska ju ha att göra med att det killar lite extra gött i gottepåsen när de sitter där uppepå och skaver.

Var Ralf-Göran och de 7 andra ”män” som håller på med ”sporten” gör av klockspelet när de sitter där upp vet jag inte…….kanske har de susp….precis som hockeyspelarna.

Men hästnamn som ”Orgazmatron”, ”Pinnbult Up”, ”Buttplugg” och liknande förstår man ju var de kommer ifrån.

Nu hade ju Rolf-Berit tydligen hoppat över de små pinnarna på ett fantastiskt fint sätt att alla små ”nyutlösta” tjejer i landet skulle belöna honom.

En kille som tjänar sitt uppehälle på andra sidan jorden…i VÄRLDENS bästa hockeyliga…och blivit utsedd till ligans bästa back för 7:e gången…förmodligen en av VÄRLDENS bästa backar genom alla tider….han var inte ens nominerad…..Jerringprise är verkligen ett pris som blir rättmätigt utdelat…not!

Den gänglige divan från Rosengård….säga vad man vill om honom men….han är dominant….kanske ligans bästa….och nu snackar vi om en av VÄRLDENS bästa fotbollsligor.

Fotboll utövas väl av sisådär ½ MILJARD människor världen över……..klart att Ralf-Runes framförande av ”Give me fontains” eller whatthefuck var mycket mer värt att prisas än det.

Nästa år kanske vi ska haussa upp någon som går till final i VM i plockepinn för plattfotade eller liknande…..näääää lägg ner skiten eller se till att man bara får rösta en gång.

Tack för mig!

JoE

Valfrihet!

Ett ord som jag alltid uppskattat och värderat högt.

Alla ska ha möjligheten att välja, självklart!…. men med det så kommer också den andra sidan….du bär 100% ansvar över dina egna handlingar!

Om det var så att alla hade möjlighet att välja och på så sätt ta sina egna beslut, borde det betyda att allt var frid och fröjd.

Men när det finns personer, instanser, myndigheter och andra jävla hittepå saker som bara finns för att lura och bedra….det är då det går åt helvete.

Det började redan för några år sen….jag intog fiollåde utseende när jag första gången hörde talas om SMS lån.

De spelades trudelutter på radion som förutom att de var så irriterande dåliga att jag ville slita ut min integrerade bilradio och trycka ner den i halsen på närmsta SMS användare….även fick mig att gå i taket eftersom jag förstod grundtanken i det hela.

Det var ju knappast Carl-Henric Svanberg och hans kompisar som skulle skicka iväg ett SMS för att det blivit ett litet hål i plånboken.

Vilka var målgruppen egentligen?

När man började kika lite på räntan blev det ju intressant…..inte den utlovade räntan…..utan den effektiva!

Någonstans räknade någon ut att den effektiva räntan var på närmare 1400%!!!

Nu var det ju meningen att detta skulle vara ett slags korttidslån… det skulle betalas tillbaka inom 30 dagar…..då hade de ju bara en effektiv ränta på måttliga 20%.

Men eftersom målgruppen var de som hade råd med en mobiltelefon men var kort om cash…det vill säga 85% av landets befolkning så skulle det bli finemang det här.

Nu är det ju inte medelsvennen som tar ett SMS lån….det är de som inte ser någon annan väg ut för att klara de närmsta dagarna som sitter där och knappar in sin begäran.

Nu är det ju ett val som var och en av oss gör….om vi vill ta ett SMS lån eller inte…jag för egen del skulle aldrig göra det…men det har nog mer rediga personer än jag sagt.

Nu pekar nog en hel del finger åt mig, ”det är ju en valfrihet som bara de svaga väljer”, tänker ni….. Ja…precis…..det är ju de svaga som gör det här valet…. De som inte har något annat alternativ….de som passerat gränsen till vad de klarar.

Baktanken är ju tydlig….de lånar pengar till de som kommer att ha problem med att betala tillbaka i tid….. de lånar ut pengar till de redan utsatta……för det krävs ju ingen som helst säkerhet för att få lånet……på pappret alltså.

Det för ju tankarna över till vår kära kronofogdemyndighet…..minns att förr så skulle man ju bli delgiven först.

Det skulle väl till och med upp i tingsrätten innan det kunde bli utmätning och prickning?!

Men inte nu…nu kan de pricka dig bara några dagar efter att du inte betalat räkningen på utsatt datum.

Detta är på grund av att bara någon dag efter att förfallodagen passerats så går ärendet vidare till ett inkassobolag.

Inkassobolaget kan skicka ut en påminnelse försedd med en trevlig avgift……om du har tur.

I värsta fall kan inkassobolaget vända sig till kronofogdemyndigheten och kräva indrivning från dag ett…speciellt om du låtit bli att läsa det finstilta i det kontrakt som du undertecknat och godkänt.

Mitt i allt är skulden betydligt högre….det ingick ju en fet ränta från förfallodagen….fogden ska ju ha sin del av kakan också.

Konstigt nog kom de flesta av dessa förändringar samtidigt som det började spelas SMS lån trudelutter på radion…få se nu…runt 2006 hmmmm.

Vad hände då 2006??? Kom det en ny liten regering som förespråkade valfrihet lite mer än den tidigare, mer restriktiva regeringen gjort??

Mitt i allt så skulle regleringar och allt som vår tidigare ”storebrorseross” regering infört under några decennier tas bort…vi skulle bli självständiga och bestämma själva över våra små eländiga liv sas det.

Låter ju fantastiskt!!!

Läser jag om kommunismens ideologi så låter fanimig den minst lika fantastisk.

Ja vafan…..varenda ideologi som existerar verkar ju vara totalt ultimat…..i teorin.

När jag genomgått en liten mognadsprocess (gnäll inte!) så funderade jag lite över regler, lagar och regleringar.

Det finns ju en grundtanke någonstans där bakom…..att skydda oss från förfall.

Visst…vi kan inte leva livet fullt ut, men vi kan inte rasa rakt ner till helvetet heller…vi kunde vara så där Svenska…sådär lagom.

Ungefär samtidigt poppade de upp….de som visste om människans svaghet…och de tänkte fanimig utnyttja den fullt ut.

Människan är en komplex idiot…..eller kanske rätt lättläst….fortfarande idiot förvisso.

Alla söker saker att fylla våra liv med…vi är i behov av något slags afrodisiak,

de små luckor av vår normala grå vardag behöver täppas till.

Vissa klättrar i berg, andra använder sex, någon tar till flaskan, kanske någon bestämmer sig för att gräva en grop eller 2…det finns till och med idioter som sätter sig ner och börjar skriva!

De med minst fantasi…..eller det är fel att säga så…..de som inte riktigt har orken…de som kanske inte hittar någon bra lösning och bara vill gömma sig undan sitt liv för en stund….det är de som hamnar i ett beroende.

Beroende är ju klassat som en sjukdom sen ganska länge tillbaka….nu mer är ju inte de som drogar alkisar eller knarkare….de är sjuka.

Samhället öser in pengar för att bota de frivilligt sjuka……de har ju valt det själva, därför måste det ju vara frivilligt!?

Men det beroendet som ökar mest och kanske även är skadligast av dem alla talas det ganska tyst om….nämligen de spelberoende!

Är spelberoende en sjukdom??

Frågar du mig så är det den värsta pestsjukdomen av alla….den kan förgöra dig och din familj på bara några månader.

Av någon konstig anledning så är det helt legaliserat….det är ok att starta en spelsajt och börja lura besparingarna av folk.

Det bästa är att du inte ens behöver skriva företaget i Sverige……Malta och andra avlägsna destinationer passar ju mycket bättre…dels behöver du inte bry dig om svensk lagstiftning och blir det problem med någon tjurig sate som känner sig lurad, är det ju ett litet helvete att få tag på dig.

Den största niten som en spelberoende som spelat bort allt den har går på……är att den vill vinna tillbaka iallafall lite av det den förlorat.

Så jävla lägligt att de har uppfunnit något som kallas SMS lån då!

När man sitter där helt utblottad men med en plan hur man ska vinna tillbaka sina pengar och sitt liv, är det jäkligt lätt att peta in ”smsalåna” på sin mobil.

Vips….det tar max 15 minuter så har du en laddning kronor på ditt konto….kanske skulle ta och gå in på den där spelsajten och utöva din teoretiskt utarbetade plan i praktiken.

När du upptäckt att det finns en hel skog av små kreditbolag som gärna ger dig ett inblancolån, svider det ju inte så mycket att det första lånet spelades upp på bara några minuter.

Du får ju löning inom ett par veckor, då ska du reda upp den här lånedjungeln du hamnat i bestämmer du dig för, pickar in ett nytt nummer på mobilen och går över till din plan B för att vinna tillbaka det du förlorat.

Jag vet inte hur många som sitter där….men jag tror de är många fler än någon av oss anar.

I min närhet finns det personer som precis går igenom den här processen….de sitter mitt i det brinnande helvetet och har inte en aning om hur de ska ta sig ut.

Jag har försökt hjälpa vissa så gott det går…..efter att ha belånat mig själv upp över öronen och blivit totallurad av den första så fick jag byta strategi.

Jag försöker komma med råd…till exempel ta 1 stort lån och lösa in krediter om det är möjligt.

Betala förhelvete bort SMS lånen först brukar jag säga, vad jag förstått så kan de ju mångdubblas väldigt snabbt.

Hur kan ett land som säger sig bry sig om sina medborgare godkänna det här…..var går gränsen mellan kriminalitet och så kallad entrepenörsanda?

Varför sitter onda människor som förstör andras liv med välfyllda plånböcker och inte bakom lås och bom?

Människor tar ju livet av sig för att de har raserat hela sin tillvaro på grund av detta!

Hoppas ni tänker efter nästa gång ni hör någon stå och prata sig varm om valfrihet….. det finns en baksida av varje mynt.

Var rädda om er därute!

JoE

Trots att det är 6 plusgrader och klarblå himmel ute så här mitt i Januari så är det ändå skönt att sätta sig, titta på lite bilder och drömma sig bort.

Efter 10 dagars Balivistelse så tyckte vi att det var dags att utforska paradiset på allvar….vi åkte till Gili.

Gili är 3 pannkaksplatta små öar som har hittat sin placering precis utanför Lomboks nordvästra kust…. de ligger där i en rad, precis som om någon slängt ”smörgås” och öarna har bildats av ringarna på vattnet.

För att ta sig till Gili fanns olika alternativ…..min vän förklarade att orkar man inte simma några kilometer så ska man nog undvika de billiga, långsamma båtarna.

Vi tog plats på en snabbåt som skulle förflytta oss över Balisundet till Lomboksidan på dryga 2 timmar….sätena var i plast/skinn…om nu någon skulle tycka att umgänget med de 5 meter höga vågorna i 40 knop skulle bli för mycket för frukostsmörgåsen i lilla magen.

Vi lämnade ett grått Padang Bay på Bali och kom fram till soligt Lombok där tydligen en del gods skulle släppas av och en skäggig familj kliva på.

Nästa anhalt Gili Air…vår hållplats i paradiset!

Vi hade valt Air i hårt slagsmål med mellanön Meno….Trawangan ville vi inte till…vi var 20 år för gamla och orkar bara parta till 5 på mornarna, tyckte vi.

På Bali gick ju hela livet i slowmotion…utom när det gällde trafiken.

En Balines som hamnade bakom en ratt…som dessutom satt på fel sida….blev per automatik Asiens svar på Fittipaldi….Man förstår att de hoppas på ett liv efter detta när man befunnit sig i baksätet på en taxi en stund.

Gili hade samma atmosfär…bortsett från trafiken då, här var ingen motortrafik tillåten och de små, otroligt gropiga små vägarna som fanns ockuperades av öns cirka 15 ”drivers”.

Driverserna hade ingen ratt att hålla i….de höll istället i tömmarna på någon liten häst/åsna.

Bakom hästen/åsnan hade de byggt en liten träkoja på hjul…. den var man nästan tvungen att transportera sig med till sin bugalow som var belägen någonstans runt den lilla ön.

De hade mage att kräva 50000 för den lilla rundan…..50000 är ju 40 kronor…men just där och då tyckte vi att det var ganska dyrt…..när man tycker att 40 kronor är mycket för en 10 minuters hästtransport så har man mest troligt varit borta på tok för länge från Sverige.

Att den lilla träkojan bakom djuret var anpassad för aningens mindre figurer än oss själva, kunde vi konstatera när vi 10 minuter och 6 bulor senare släpptes av utanför vår lilla bungalowby.

Efter att ha installerat oss i bungalowen tyckte vi att det var dags att få oss något till livs och tog oss en liten promenad.

Runt i princip hela ön hade de små ställen där gazeboz var utställda jäms med den vita stranden….att sitta där, titta ut över det turkosa, glittrande havet och känna den ljumma brisen som drog över en, gjorde att harmonin inom en var total.

Gili är nog det enda stället där man är tvungen att gå och hämta personalen när man inte fått beställa på ett i stort sett folktomt ställe.

”Kyparen” spenderade hellre tid med att ligga utsträckt i en gazebo och plinka på en gitarr än att se till att vi fick beställa…..”det är Bali”, sa min vän och då förstod jag att jag nog var tvungen att lämna mitt harmoniska tillstånd för att gå och upplysa ”kyparen” att de satt 2 ganska törstiga nordbor och väntade några gazeboz bort.

”Nu vill jag snorkla”, förklarade jag några bintang och världens underligaste carbonara senare.

Min vän som besökt Gili 6 gånger tidigare pekade då ut riktningen i sydlig riktning och tog ut stegen mot ett bra snorklingsställe hon visste om.

När vi landade på första bästa bar en timme senare så hade jag än en gång insett att min vän inte bara var söt och charmerande….hon var aningens förvirrad också.

Det var tur att ön bara var drygt 4 kilometer i omkrets, min vän hade lett iväg oss i totalt fel riktning och jag fick nu mig en liten extra sightseeing tur.

Vi råkade ju hamna på den folktomma delen av ön, brist på folk är lika med brist på bar om ni fattar.

Att knalla runt i paradiset på kritvita stränder och med det vackra, vilda havet bredvid sig är fantastiskt……men när det är +30 nånting och inte en tendens till skugga så tar bränslet slut lite grann efter en stund.

Vi badade på en enslig bit strand på öns sydspets…ni får ursäkta mig med alla inlägg om väderstreck och så….men jag råkade få en kompass formidable med i genuppsättningen när jag tillverkades….den funkar överallt….utom i Falkenberg….felbyggd stad!

När min vän för tolfte gången konstaterat att det är alldeles runt hörnet så såg vi äntligen bebyggelse där framför oss.

”Wanna have some tobacco”, var det första en synnerligen oklippt yngling i mörka solglasögon frågade oss när vi hasade in på första bästa bar vi kom fram till.

I Kalix där jag är uppvuxen kallas detta i folkmun ”rocknroll tobak”…då förstår ni vad jag menar hoppas jag.

Nu var ju vi lite mer angelägna att inventera de gröna halvliters flaskorna på nedre hyllan i barens kylskåp än att suga på en pipa….så vi beställde några Bintang och slog oss ner i en gazebo precis vid stranden.

Ungefär 150 meter innan vi kommit fram till bungalowen vi hyrde så kom vi till öns bästa snorklingsställe….. ska köpa med en kompass nästa gång jag besöker min vän……vill ju inte hon ska gå vilse på någon ö som är större än Gili Air.

Vi hyrde oss snorklingsutrustning för det hutlösa priset 120 kronor….. då fick vi ha det så länge vi ville i och för sig.

Att simma omkring i det 28 gradiga vattnet och titta ner i akvariumet under sig var fantastiskt!

Problemet var bara att 50 meter ut så tog det mysiga, gröna vattnet slut och blev mörkare mer hotfullt blått när botten försvann där långt under mig.

Trots att jag är full av manlighet och testostoronet nästan rinner av mig så blir jag lite spak när man märker hur liten man är därute i det stora okända blå.

Musiken från filmen som man såg och fascinerades av i slutet på 70-talet kommer som ett brev på posten… ”DoDoDoDoDo”….fan jag har ju hajskräck i ett badkar av normal storlek!

Min vän låg där vid ytan 20 meter bort…20 meter ut och flinade så hon höll på att gå sönder…. ”kom ut hit, det är mycket större fiskar här”, ropade hon och försvann ner under ytan.

Har från barnsben utvecklat en taktik när jag är ute och badar….så länge det finns någon som är längre ut än mig så är det ok……en benig, svårtuggad svenne står ju inte högst på hajarnas meny…..förhoppningsvis.

Jag svalde hårt och jobbade mig utåt, beredd att vid minsta lilla misstänkt fenliknande sak i synfältet göra heltom på stället och slå några världsrekord på min väg mot den trygga stranden 70-80 meter bort.

Den dagen man kan bli opererad och få 360 graders syn så kommer jag att börja dyka på allvar.

Huvudet går ju som värsta propellern där man simmar framåt…måste ha koll åt alla håll samtidigt och det måste ju se förjäkla roligt ut.

Efter att ha dykt och tunnat ut Bintangbeståndet i baren några timmar tyckte vi det var dags att gå hem och göra oss färdiga för kvällen….den här gången bestämde jag åt vilket håll vi skulle gå.

De kanske 200 meterna från vår bungalow ner till det lilla centrumet där vi tänkte äta var fösedd med ett antal barer.

Vi tog oss några stopp för att kolla in drinkmenyerna på de ställena där det stod ”happy hour” på griffeltavlorna utanför….det fanns ofta med ”magic mushroms” på griffeltavlorna med……Harry Potter på besök?

Min vän testade ”frozen Margerita” som varken var frozen eller Margerita liknande någonstans, jag…..jag testade Bloody Mary.

Den ena var 80% tabasco…nästa var 80% sprit…den tredje var 80% av något helt annat, men vid det laget struntade jag i det mesta.

När det var dags för mat så beställde vi för säkerhets skull in lite drinkar till förrätt….eftersom det är dumt att chansa så tog vi oss ett par till efterrätt också.

Vi ångrade oss att vi inte tagit oss några dagar extra där i paradiset…redan nästa dag var det dags att åka tillbaka till Bali igen…..men en dag så sitter jag nog där igen….om jag får bestämma….Gili är fantastiskt!

JoE

Det landade på mig igår…..

Jag fick ställa mina värderingar mot väggen igen och fråga mig själv vad som var viktigt.

När jag startade den här bloggen för några månader sen så gjorde jag det för min egen skull, för att få ut en del av min frustration och mina tankar på ett blankt papper.

Den blev ganska uppmärksammad med mina mått mätt…bloggen.

Efter en stund skrev jag för att göra er nöjda….jag tappade bort mig själv och glömde det som var viktigt, för mig.

Hade bokat in Thåström dokumentären igår sedan länge……en ikon, hjälte och stilbildare som följt mig genom livet fick mig att vakna igen.

Man gör det man gör för sig själv…inte för att passa in i någon skev mall som andra skapat åt en.

Vem bryr sig om det är 2 som följer en eller 1000?

Inte jag…….inte nu!

Tänkte ägna en stund åt mannen som väckte mig igen….men först vill jag ge kred till en speciell vän som redan för några veckor sen talade om att jag skulle skriva om det jag själv tyckte var viktig….om det som gjorde mig till den jag är….Tack A, min vän för livet!!!

Det finns nog ingen förutom mig själv som jag försvarat så mycket som Thåström, vet inte varför jag gör det….men jag vill ge honom någon sorts upprättelse…..försöka få andra att se honom genom mina ögon.

Kärlek och uppror snurrade på min 33 varvare minst 10 gånger varje dag veckorna innan…..800 grader och Mental istid var favoriterna.

Men nu stod jag äntligen där längst fram vid scenen… Dag Vag hade värmt upp publiken och nu skulle snart huvudattraktionen gå på….Ebba Grön!

Thåström hade svart skinnkeps liknande de som poliserna hade i Amerikanska filmer och han ägde scenen från första sekund.

Vi var väl 3-400 som var där i Mannhemskolans aula den där söndags eftermiddagen…hur många som stod där längst fram, dansade och sjöng med har jag ingen aning om…men jag visste att det var en väldigt speciell upplevelse…för mig iallafall.

Ebba dog ut och det kom någon låt med rymdimperiet….. tyckte att det fortfarande lät bra men det var som om något av det självklara fattades.

Ordet rymd försvann och kvar blev Imperiet.

Kan berätta att jag knappast lyssnat på en endaste av Imperiets låtar från studioalbumen mer än max en gång, det var precis som om energin hade försvunnit.

De försökta nischa Thåström….slipa bort de ojämna kanterna och dra nytta av den fantastiska talang som fanns inom honom.

De ville kommersialisera honom, göra honom till en produkt för att bli stora och erkända av den stora massan……de ville göra honom till något annat än det han var.

Live kunde de inte gömma undan den sanna Thåström…….han klev ut ur sitt inmålade hörn och visade hur bra Imperiet verkligen kunde vara.

Vet inte vad som egentligen splittrade Imperiet, medlemmar lämnade och nya tog vid…. men känslan säger mig att Thåström tröttnade på att försöka vara någon som inte var han själv och gick till slut sin egen väg.

Han släppte sin egen självbetitlade skiva året efter Imperiet gått i graven, där slogs han med sina demoner och försökte göra upp med det utanförskap som han verkade känna.

Det blev ännu tydligare på hans nästa skiva där all hans ångest och tveksamhet till sig själv ångade ut genom hårdare, tyngre låtar.

Men texterna avslöjade honom……hans känsla av att inte riktigt passa in fanns där hela tiden….skulle han ta steget in för att bli som alla andra eller skulle han gå sin egen väg, var frågorna han ställde sig.

Eftersom demonerna fortfarande jagade honom och han inte fann svaren på sina frågar så lämnade han landet.

Peace Love and Pitbulls blev som ett avlopp för hans egen tveksamhet inför sig själv….han levde ett destruktivt liv och öste ur sig vrede som kanske mest var riktad mot honom själv.

Känslan är att han inte kunde låta sig bli älskad…. att han ville slå bort alla som börjat uppskatta honom på allvar.

Väckarklockan ringde när han blivit 40…..han klev ut ur sin egen otrygghet och accepterade den han var….han blev Thåström på riktigt!

Jag stod där i Lisebergshallen i November -99……. ”det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal” hade kommit månaderna innan och förväntningarna var på topp.

Han gjorde upp med sig själv där på scenen den där premiärkvällen….spellistan gick på ett tydligt rättvist spår, där Ebba, Imperiet och han själv fick precis lika mycket plats.

Han sjöng om utanförskapet på ett tydligare, mer självklart sätt….han sjöng som om han accepterat den han var och att han bestämt sig för att gå sin egen väg.

Under de dryga 12 år som gått sen den kvällen har jag sett honom några gånger till….sett honom gå vilse igen men snabbt hitta tillbaka igen.

Hans ärlighet i sina texter är otrolig….hans röst blir bara bättre ju äldre och sannare han blir.

Han har förtjänat vår respekt och vår uppmärksamhet många gånger om…….han har väckt mig många gånger och nu ska jag lyssna till mig själv lika gärna som jag lyssnar till honom.

Man kan inte lyssna på Thåström som någon sorts bakgrundsmusik och tro att det ska funka.

Man kan inte förstå Thåström utan att riktigt lyssna eller känna.

Kanske behöver man känna ett sorts utanförskap för att riktigt förstå……att man står där med ena benet utanför och tittar in i den värld där det blir allt viktigare att passa in.

Ska man rätta sig i ledet för att de andra ska tycka om en….eller ska man ta sin egen väg för att lära sig tycka om sig själv?

JoE

Man kommer på lite lustiga saker när man funderar lite…kanske skulle ge fan i att fundera då hmmm.

Hur svårbegripligt det än må vara för mig att inse att det faktiskt är sant..så vägrar jag nästan acceptera det.

Varberg är den plats där jag nu bott längst i mitt liv!

Hur gick det här till, vad fan hände?

Efter mina dryga 5 år i 08-land så hamnade jag ju i Kalix och där bodde jag ju i en evighet…minst.

Hade miljoner vänner där…det bor ju bara runt 15000 där men det kändes som många fler.

Kjolla, Larsa, Ljungen, Pulli och jag var ju kärntruppen.

Vi spelade landhockey året runt, fotboll året runt, sprang, hoppade, klättrade, cyklade…ja vi gjorde allt som hade med sport att göra året runt.

Kanske inte så konstigt att Kjolla och Pulli blev storstjärnor i bandy, Ljungen världsstjärna i bowling, Larsa var ju också en superstar inom bowlingen men aldrig lika seriös som Ljungen.

Jag…ja jag blev väl bra hmmm…..skramlat ihop en del SM medaljer men inte lika bra som de andra…hade ju andra saker jag var bra på.

Under sommarmånaderna så brukade vi ”sova i tält” så ofta vi bara kunde.

Där hittade vi på en massa hyss, terrade folk, lärde varandra onani (där var det en som blev superstjärna hmmmm) och pallade.

Det var ju enda gången man åt grönsaker…för där uppe i norr kunde man 10 månader om året palla istappar typ.

Men under sommarmånaderna kunde man ju få sig lite ärtskider, rabarber eller små jävla morötter, inget som man åt i vanliga fall…men stulet är gott.

Det hände ju att de var mängder av andra kids som också övernattade i sina tält….vet att det fanns nätter där vi kunde vara över 60 ungar som sprang omkring där över alla gårdar, bakom oss lämnade vi ingenting.

Om ni läst Stephen Kings ”Langoljärerna” så förstår ni vad jag menar….små lustiga varelser som tar sig fram över jorden och bakom sig så lämnar de bara ett svart streck av ingenting.

Om ni ser någon liknande figur, kan ni ju stanna den och fråga lite saker, klämmer den ur sig fraser typ…. ”klåss i aschlle å bläkka mä hälyse”, då är det en Kalixbo och ingen langoljär och ni kan känna er säkra…lite iallafall.

Men vännerna var många där och man var i princip aldrig ensam.

Efter jag passerat 20 så flyttade jag till Göteborg.

Att komma till Göteborg som 20-åring är ju upplagt för party och det lovar jag att det blev!

På en kort stund hade jag byggt upp ett gigantiskt nätverk av vänner som var lika partybenägna som mig.

Vi gick på svartklubbar, rockklubbar…ja varenda klubb man kom in på.

Ofta tog vi båten över till Fredrikshamn och ibland gick det ju lite åt pipan att vi inte riktigt kom med tillbaka…men det löste sig alltid…på den tiden var man verkligen obekymrad över det mesta.

Vi åkte på resor och festivaler…alltid massor med nya människor och man var definitivt aldrig ensam.

Eftersom jag stadgade upp mig i slutet på 80-talet så blev det ju lite lugnare…men man hade fortfarande ett väldigt stort kontaktnät med kompisar.

96 så drog jag och en kompis ner till Cypern, party och brudar stod på agendan och vi laddade upp så mycket vi bara kunde.

Vi var väldigt tveksamma till om de 60 kådisar vi hade med oss verkligen skulle räcka de 2 veckor vi skulle stanna där nere.

Jag undrar vad de blev av de 60 kådisarna……..de användes ju inte till det som vi hade tänkt iallafall.

Träffade några Varbergsdonnor där nere och behöll kontakten när vi kommit hem.

Av någon konstig anledning blev en liten dam aningens gravid ganska snart efter hemkomsten…hon kanske använt min tandborste (tolka det som ni vill men jag är fan inte pervers!) eller så tänkte jag.

Hursomhelst gjorde det att jag flyttade ner till Varberg i slutet på -96.

Hon använde min tandborste en gång till eller slarvade när hon tvättade mina kallingar, för mitt i allt dök det upp en till figur hemma hos oss.

Vi delade på oss och jag bodde själv ett par år.

Jag tog upp lite gamla gbg kontakter och var ute i svängen lite igen, men jag stannade i Varberg.

Träffade det svarta hålet -02 och vi donade till 2 små knoddar till…krigade i många år innan jag till slut lättade mig ett hundratal meter därifrån.

Det lustiga är att jag aldrig lärt känna i princip någon här…..Ex1 Hade ju en massa kompisar som vi umgicks med titt som tätt, men de flesta försvann ju med henne.

Ex2 hade av naturliga skäl inte en enda bekant….hon hade fullt sjå att plåga livet ur mig.

Tycker att hon själv borde tycka det är märkligt att hon inte har en enda riktig vän trots att hon bott här i hela sitt liv hmmmm.

När jag tittar i  min telefonbok så finns det knappt någon från Varberg där…..på Facebook är det mest gamla grannar som jag brukar prata med ibland…men jag känner ingen.

Har ju min bowling här och de träffar jag ju med jämna mellanrum, men nästan aldrig privat.

Jag kan knappt namnet på en enda gata här i stan….jag kan gå ut på krogen utan att en enda person känner igen mig.

Vet inte hur jag ska ställa mig till det hela, om det är skönt eller om jag är konstig, att orten där jag faktiskt bott längst i mitt liv är totalt okänd för mig.

Men här är jag och här lär jag ju bli kvar ett tag till…har ju mina små juveler här.

Vet att de mellan gångerna då de gräver min grav djupare så förgyller de min dag…alla är glada, vackra och kloka…..överjävliga men ändå det bästa jag har.

Funderade på att lämna landet ett tag….tanken finns fortfarande där….men jag funderar….kanske är det dags att lära känna platsen där jag bott längst i mitt liv först.

JoE