Det var en gång ……
En gång i slutet på 80-talet reste 4 långhåriga lite outvecklade killar ner till Grekland för att pröva på båtluffarlivet under några veckor. Visst kan jag berätta om Tequila knack tävlandet på Ios. En ö bestående av 600 invånare, men som vid antalet av 26000 besökare på sommaren stängde hamnen och lät de 26000 roa sig bäst de ville under så lång tid de ville, för när de 26000 hade roat sig klart stod 26000 nya och bara väntade på att få komma iland och fortsätta festen. Men jag tänkte berätta om dagarna efter Ios, när vi bestämt oss för att vi behövde vila upp våra partytrötta kroppar.
Vi åkte till Santorini….det var dit alla romantiska par åkte för att se Europas vackraste solnedgång.
Nu var vi ju inte speciellt romantiskt lagda någon av oss och inte ägnade vi så många tankar åt solnedgången heller.
Från Ios tar man en båt på ca 2 timmar rakt söderut för att komma fram till Cykladernas sista ö innan Kreta…Santorini.
Tyvärr kolliderade solnedgången med Guns´n Roses andakten som skedde ungefär mellan grogg 5-7 och är det något jag lärt mig i livet är det att prioritera
När man gått av båten står det horder med folk som vill hyra ut rum till oss välbärgade drägg från Norden. De hade oftast kataloger med jättefina rum och efter att ha haft ett gemensamt jätterum på 8 kvm där vi sovit på tältsängar de få gånger vi stängt ögonen den senaste veckan, hade vi nu kommit överens om att vi skulle bo ståndsmässigt med riktigt sköna sängar, för detta var ju trots allt rekreationsdagar för att senare orka ta oss vidare och ta vårt ansvar som festgeneraler.
En man hade precis vad vi sökte efter…på bild! Stora rum med fina sängar. Hotellet såg kanon ut och efter en normal prutningsrunda var priset helt acceptabelt också.
In i transport för att ta oss till andra sidan av ön…där stränderna fanns. När vi kommer fram till hotellet ser det exakt lika bra ut som på bilderna. Vi kliver av och tar våra konsumpåsar som innehåller våra kläder och förstås sprit och ska gå in.
När vi är på väg uppför trappan till entrén hojtar chauffören åt oss att vi ska följa med honom. Han leder oss till baksidan av huset där de har en imitation av Emils snickerboa längst bort på gården. Av någon anledning går mannen in där och vinkar åt oss att följa efter. Inne i det enda rummet står det 2 sängar som precis får plats bredvid varandra. Eftersom mannens enda ord han tydligen kunde på engelska var ”si” så spelade det ingen roll hur vi försökte förklara och protestera, att det här var inte det vi blivit lovade. Han sa ”si” en sista gång och stängde dörren. Vi bestämde oss för att göra det enda rätta i det läget och spillde upp oss en rejäl grogg. Problemet var ju lite genant eftersom vi var 4 och det var 2 90 sängar……menmen.
För att bli lite klokare på det hela beslöt vi oss för att det var nog bäst att ta oss några stadiga till.
Eftersom spriten har en tendens att göra en lite gladare och få en att se lite ljusare på det mesta, även 4 långhåriga män i 2 90 sängar, så tyckte vi att det var dax att ta en titt på vad barlivet på ön hade att erbjuda.
Iklädda våra dödskallescarfer, mörka solglasögon och den brutalaste looken vi kunde uppbringa gav vi oss iväg…trodde vi.
På något märkligt sätt hade någon tyckt att det var en strålande idé att ha en hund modell större och med ett tydligt taskigt lynne iförd ett 10-meters koppel knallande på baksidan.
När jycken fick syn på dessa lallande halvidioter som kom ut ur husses (inte Emils) snickarboa tog den fram sin finaste tandrad och satte fart mot oss med ett väldigt hungrigt utseende.
Som tur var räckte ju inte kopplet fram utan tog stopp på hunden med ett väldans knakande en 5 meter bort. Men det spelade ingen större roll för långt dess förinnan hade vi lagt benen på ryggen och var redan trygga bakom vår nu stängda dörr i snickerboan.
Det var dax att lägga upp en strategi….sprit är en lösning på många problem tyckte vi och förstod att vi behövde oss en rejält stark jävel innan vi kunde fundera riktigt bra.
När vi öppnade dörren igen var det kolsvart och kanske hade hundfan hittat någon lydig tik och gått för att titta på den omtalade solnedgången, hoppades vi.
För säkerhets skull skulle vi ta oss en liten omväg och smyga så tyst vi bara kunde längs med gårdens mur och hoppas att hunden inte kunde höra eller se oss.
När vi kommit ett gäng meter längs muren hör vi ett rasslande från höger, rasslandet var otäckt likt ljudet från hundens koppel när den kommit farande tidigare. När rasslandet fick assistans av ett elakt morrande slog vi världsrekord för idioter på 20 meter.
Nu var vi ståendes mot dörren och hörde hunden morra några meter bort. Vi kunde även höra prat och skratt inifrån hotellet. Vi började ropa……
Nu är det ju inte så att man vill skylta för mycket när man står iförd sin vassaste dödskallescarf, solglasögon och ropar på hjälp….men det var precis vad vi gjorde.
Efter närmare 30 minuters hojtande var det äntligen någon som reagerade. Vi hörde hur hunden kallades bort och till slut en mansröst som ropade ”ok”.
Vi var på vår vakt men lyckades helskinnade ta oss ut på framsidan av hotellet. Nu tyckte ju undertecknad att det hade gått aningens lite för långt. Först lurade till ett hotell som blev en snickerboa, sen inträngd i ett hörn iförd sin fräckaste dödskallescarf och mörka solglasögon av Cujos grekiske kusin.
Stolpar in genom entrén och hugger första bästa lille grekliknande varelse jag kan se. Det var inte han som kunde säga ”si” men mest troligt en nära släkting, för denne hade en tendens att bara nicka på huvudet i takt med att jag spydde all gala jag hade över honom. Fick förklarat av mina vänner senare att det mesta jag hade hävt ur mig hade varit på svenska…funderade en stund och kom fram till att det gav jag fullständigt fan i.
Eftersom vi nu var ganska glada i hatten efter all stärkande sprit och att jag blivit torr i strupen av allt gapande, beslöt vi att vi skulle byta hotell direkt dagen efter. Men först skulle vi nog prioritera vår kontroll av barlivet, för det vore ju synd att slösa bort alla goa groggar man hade inombords så vi gick ner på byn trots allt.
Vi hamnade på en bar där dom hade alldeles förträfflig sprit för av en händelse så blev vi rejält packade ganska snabbt.
Ännu bättre hade jag det, eftersom jag hamnat bredvid 2 väldigt trevliga tyskar vid baren och de tyckte tydligen att jag var trevlig också för de såg till att jag alltid hade ett fullt glas framför mig som jag gjorde mitt bästa för att få tomt. Jag hade inte en aning vad de tyckte vi samtalade om, men det brydde jag mig inte så mycket om.
När jag till slut var så glad att jag förstod att jag inte skulle minnas en sekund av kvällen dagen efter, bestämmer sig mina vänner för att träda in i handlingen.
PO förklarar i mitt öra att anledningen till att de fortsatt övertrevliga tyskarna försåg mig så glatt med en massa sprit var för, ”de vill lufta sin knödel mellan dina schinken” som PO uttryckte det. När han upprepat detta tills han insåg att alla drachmer ramlat innanför pannbenet på mig, gjorde jag det enda rätta…….blev galen.
Medans jag hade fullt sjå med att lära tyskarna en hel del massa nya ord de kunde få användning för när de lekte ”leta brockwurst” nästa gång , så tog mina vänner helt sonika och lyfte bort mig från händelrnas centrum. Att se 3 killar iförda dödskallescarfer och mörka solglasögon komma bärande på en fjärde kille, även han iförd dödskallescarf och mörka solglasögon, vilt gestikulerande och med en massa trevliga tyska glosor kommande högljutt ur munnen. Måste varit något för de iakttagande att komma ihåg att berätta för barnbarnen om när de blivit gamla….eller inte.
Så här i efterhand har jag förstått att mannen med den höga pannan och hans vän med burrigt, ljust hår som satt i hörnet och iakttog allting, senare snott hela händelsen och gjort sig ett namn på det, nämligen http://www.youtube.com/watch?v=fzVRfUDEM9k.
Det här var lite om vad som hände på Santorini. Vår rekreation blev istället till slut en ännu värre fest än vi hade på Ios och det hände så mycket mer. Ska berätta lite mer om en mycket intressant händelse senare, men det är som sagt en helt annan historia….
JoE